Karin

 

Idag är min enda lediga dag denna vecka och för att få pli på mig själv bokade jag tvätt-tid klockan 7. Det är det som funkar bäst för att "kicka igång" mina lediga dagar, annars kan jag komma på mig själv klockan 12 att jag fortfarande slösurfar runt på bloggar i morgonrocken.

 

Dagens planering är:

 

- Plugg 8-12 √

- BRAMA

- Middag hos Fågelqvistarna 17.30

- CROSSFIT 19-20

- Dejt med G

 

Mitt i allt började jobbet tele-terra mig, först om jag kunde jobba 9-16, men då kunde jag lite smidigt skicka ett sms om att jag är upptagen. Sen ringde min chef. Lite värre. Han frågade om jag kunde jobba 16-19.30 och jag har ju så svårt att säga nej. Men jag gjorde det. Jag sa "nej." och sen blev det tyst i vad som kändes som en evighet. Troligtvis så väntade han någon typ av förklaring, men det kändes lite svårmotiverat varför jag inte kunde jobba.

 

"Jag ska äta middag hos min kompis föräldrar, med henne, föräldrarna, hennes dejt och en till kompis (varför ska jag ens vara med undrar jag själv) och sen ska jag träna (jaha, det går inte att träna någon annan dag?)"

 

Kunde jag ju inte säga.

 

Så jag var tyst. Till och med när han sa att han generöst kunde öppna börsen. Det ryckte lite i penganerven, men jag stod emot. Vad är 900 kronor mot att njuta av min ledighet, mumsa Jannes köttfärssås och spagetti och bränna bort kalorierna i nästa svep. Ingenting.