31 januari, 2013

 
Igår åkte jag hem till M och P efter att jag hade slutat jobbet. Tog nämnligen helg då och tänkte att jag skulle få njuta till fullo genom att slippa laga mat, slippa plockan undan efter mig och slippa bädda sängen idag. Det enda det resulterade i var att jag var tokslut, och förutom att spela kort med Pappa låg jag som en strandad val i min säng hela kvällen.
 
Oj oj, säger jag bara. Jag tror inte att jag klarar av ett normalt arbetsliv med att jobba dagar - eller är det så folk har det? Kommer hem efter jobbet, äter middag och sen landar på soffan? För jag hade då inte energi att ta mig en meter igår.
 
Idag har jag däremot varit med Mamma på CASA och skulle kolla på en soffa. Fick hjälp av min kusins svägerska, som jobbar där. Jag rabblade min långa kravlista och hon visade soffa efter soffa.
 
När hon lämnade oss för att fundera tvekade jag och visste inte hur jag skulle kunna välja. Efter ett tag kom hon tillbaka och sa att vi skulle komma och titta på ytterligare en. När jag satte mig i den visste jag att det var min - även om jag inte hade sett prislappen. Jag tänkte ändå att jag skulle "fundera" lite till och åka till andra ställen och kolla, bara för sakens skull, men va fan..
 
- Ska jag slå till nu? frågade jag Mamma.
- Ja, vad är det att hålla på svamla runt överallt, man känner när det är rätt.
 
Ja. Om det är något jag har lärt mig är det att när man tvekar är inget 100 % och är det inte det ska man inte satsa på det, för då finns det alltid en viss procents chans att man ångrar sig. Men när något känns rätt så är det rätt och då är det bara att köra. Vad än prislappen säger. För hellre är jag fattig och nöjd, än rik och missnöjd. För nya pengar finns alltid att hämta.
 
Nu visade det sig att soffan var jättebillig - i mina mått mätta, men då räknar jag alltid på en överdriven marginal på allt jag ska köpa. Så jag sitter här både nöjd och rik, trots att jag till hennes stora förvåning ville dra kortet redan idag och inte när den levereras.
 
Och med det avslutar jag min novell för att knalla ner till gymmet för ett spinning-pass.
 

Gårdagen

 
Träningen igår gick över förväntan. Och när jag stod där och tog i från tårna så jag ett par snygga armar i spegeln och tog i ännu mer. Åh, såna armar vill jag ha, undra vem de tillhör? Sen såg jag.. Det var ju jag. Det var ju mina armar..!

Jag som har haft så komplex över mina gäddhängsarmar, men fick nu se att de börjar ta sig.
 
Sen hämtade Pappa mig och körde mig till stallet, han fick vara med där också. Länge sen man såg han i ett stall!
 
Efter det bjöd Ida på middag och så sov jag där. Promenerade hem när hon gick till jobbet, så 10 i 8 var jag pigg i hågen och kunde fixa mig länge och väl, städa upp hemma och sen gå till jobbet. Känns som att min energi och ambitionsnivå sakta men säkert kommer tillbaka..
 

29 januari, 2012

 
Köpte gym-kort igår. Hon påpekade min "sporadiska" träning med tanke på att jag köper ett månadskort någon gång om året bara. Nej, jag tycker inte om att träna.
 
Men nu tänkte jag köra ett ryck. Det är bara problemet med min häl som stoppar mig lite. Nu vet jag att det låter som en bortförklaring, men tog upp mina besvär med sjukgymnasten på jobbet, han sa att det lät misstänkt likt en hälsporre. Jag fick lite övningar och ordinationer. Om vila. Och att vara försiktig med belasning.
 
Så får hitta pass som är skonsamma. Ska på indoor walking ikväll, borde funka.
 

28 januari, 2013

 
Har massa ärenden att uträtta på stan idag, men i stället hamnade jag under täcket när jag kom hem från jobbet. Ligger och tittar på efter 10 med malou och ser hur snön flyger horisontellt utanför fönstret. Så nej, jag är inte jättepepp att ta mig ut.
 
Däremot ska jag tvätta, renbädda osv. Har troligtvis fått hälsporre, så får halta runt här hemma. Och andra benet har drabbats av en brännskada..
 

Året var 2012 - MAJ

 
Maj. Månaden som alltid kommer med ny energi inför att bli snygg. Jag var igång med träningen och livet i övrigt, men mitt utseende kunde ändå liknas vid en övergiven, murknad hydda med mitt otroligt slitna hår, bleka och gråa hy, nedbitna naglar och frasiga, torra kropp.
 
Så efter att i en period ha snålat med varenda krona, satte jag nu på mig spenderarbyxorna. För att lägga pengarna på något så ytligt som mitt utseende, det var inte en dag för sent att bli snygg.
 
Jag bokade tid hos frisören för att få bukt på hårtestarna, en för att göra nagelförlängning och en för vaxning. Jag köpte krämer och masker för att ha spa-kvällar och gick all in för att rensa bort alla gamla, urgångna celler från min kropp.
 
När folk sa kommentarer i stil med att:
 
- Karin, hon är alltid så fin hon!
 
Så brukade jag skratta lite för mig själv "ojojoj, om de bara visste mina procedurer".
 
För det tar sin lilla tid, hur mycket jag än hade velat det fick jag motvilligt erkänna att jag inte var någon naturlig skönhet som hoppar ur sängen pigg och fräsch på mornarna. Det kanske ingen är, och vid närmare eftertanke började jag tänka att det inte hade varit så optimalt det heller. För tänk vad mycket EXTRA fritid jag skulle ha utan mina skönhetsritualer..!
 
 

25 januari, 2012

 
Åkte med T till storheden imorse, som resten av Luleå så här på löningsdagen. Skulle inte shoppa något speciellt, men jag har svårt att låta bli, tycker om att handla.
 
 
T köpte ett par jättefina mamma-jeans. Min fina, bästa T, som ska bli mamma. Världens bästa till och med och jag har hållt på det länge nu, min översprudliga lycka, spändhet, oro, pirrighet inför detta - nästan så man kan tro att det är jag som ska ha barn.
 

24 januari, 2013

 
Tog sovmorgon imorse, till 9. Men låg kvar och tittade på nyhetsmorgon och pluggade till högskoleprovet. Sen kom T och åt lunch med mig, vi mötte Ida och tittade på en lägenhet åt henne och efter det kom Sara, Johanna, Leo och min favorit-kompis Ella till mig. Hon gillade dock bättre min surfplatta, men det är smällar man får ta.
 
Jobbar nu kväll+natt och smet hem en sväng och hämtade min linsdosa och sånt. Tog med med alla mina räkningar, lön imorgon och måste alltid betala på datumet precis så jag aldrig hinner se ALLA pengar, utan bara de jag verkligen har kvar.
 
Betalar till och med dubbla månader på alla räkningar det går, varför - jo för att jag har en ständig fobi över att jag nästkommande månad ska få lite i lön eller oförutsedda utgifter.. Bäst att passa på medan man kan betala och alltid ligga någon månad före när krisen kommer. Inte för att den lär komma än på några månader.
 

22 januari, 2013

 
Ska bjuda mitt hjärta T på lunch idag när hon har rast från jobbet. Så efter en morgonpromenad och lite ärenden lagar jag nu mat. Eller maten står i ugnen och jag ligger under täcket. Sen blir det städning och fix hemma innan min kusin och bebis kommer och hälsar på. Måste träna på att ha bebisar i närheten av mig tills mitt mini-hjärta anländer.. ♥
 

20 januari, 2012

 
Det krävs inte mycket för att göra mig nöjd, för det jag uppskattar mest är små gester. Som lyxen att få komma hem när allt man lämnade framme är bortplockat.
 
Så nu, efter mina 13 jobbtimmar, kan jag krypa ner och kika på en fin kärleksfilm och känna mig löjligast i världen. Ler lite för mig själv, fäller en tår och kommenterar aaaw i den annars tysta lägenheten. Supertöntigt, jag vet.
 

Året var 2012 - APRIL

 
Jag började känna mig mer och mer missanpassad i Luleå. Alla hade sina liv, och verkade, utan min förståelse, trivas.   
 
- Varför ska du bo där då?  
 
Fick jag frågan en dag. Ja.. Vad skulle jag svara..? Jag hade efter lite om och men kommit fram till att jag inte trivdes i Stockholm, nu började jag tvivla på Luleå, skulle jag vara en sån där rotlös själ som tvingdes leva som nomad resten av livet och flytta från stad till stad för att känna tillfredställelse?  
 
Nä, jag fick helt enkelt motvilligt erkänna att problemet låg hos mig. Det handlar inte om var man är intalade jag mig själv, utan att man måste slå sig till ro någonstans bara. Men det var lättare sagt än gjort, för jag vågade inte ens skaffa gymkort mer än en månad åt gången i rädsla över att jag skulle få för mig att göra något impulsivt. Jag vägrade binda mig.  
 
Och eftersom jag inte hade något liv fick jag helt enkelt skapa mig ett. Jag gjorde jobbet till mitt liv. Jobbade varenda extra-pass och gjorde allt på jobbet - städade, fixade, hittade på små äventyr och var allmänt engagerad. Jag hade alltid varit omtyckt, men det räckte inte - jag skulle bli bäst. Och när vi satt där på personalmötet, och alla rosade mig till brandkårs-röda kinder, visste jag att jag hade lyckats.  
 
Jobbet blev min trygghet, min tillflyktsort och det överlägset bästa ställe att tillbringa tiden på. I och med det blev allt också så enkelt. Livet gled på bättre än någonsin, mina föräldrar gjorde allt för mig hemma, jag och Ida blev i princip tillsammans och tofflade mest hela tiden och fick en jävla massa energi när solen äntligen började visa sig.
 
Min favorittid - våren - hade kommit, och när jag satt där på terassen, med en cigg i handen och kände solens strålar värma mina vinterbleka kinder, kände jag för första gången att jag inte ville byta liv med en enda person i hela världen.
 

Dop

 
Snart dags att åka iväg på dop, måste bara leta efter något i min garderob som inte är svart. Tycker man det verkar som en enkel match har man inte sett mina satanistkläder. Och så måste jag byta bort glasögonen mot linser, byta gårdagens smink mot nytt och fixa håret. Bäst att sätta igång alltså.
 

Högskoleprovet

 
Fredag kväll. Sitter på jobbet och pluggar till högskoleprovet varvat med att läsa i min engelska bok. Att ha som mål att vara bäst kräver vissa uppoffringar. För, ja, jag hade hellre varit ledig. Och ska jag väl jobba hade jag hellre surfat och spelat the sims.
 
Men, måste förbättra högskoleprovet en del för att inte missa några möjligheter. Har gjort mattedelen och hade det bara varit den hade mitt resultat blivit 1,9. Nu är det tyvärr inte så väl, utan det krävs kunskaper även i det verbala. Ord, läsning och .. engelska. Döda mig.
 
Har dock beställt en övningsbok nu så det är väl bara att nöta.
 
 

18 januari, 2013

 
Har "flyttat hem" till M och P lite när Sara är hemma. Igår lunchade jag med Sara och hennes kompisar, sen stall med Angelica och efter det var jag med T. Sov hemma och idag var jag och lunchade med Mamma och Sara.
 
Nu kom jag just till mig, la mig på sängen och tänkte lata mig lite, som det har gått jättebra att göra hemma hos M och P. Men här har jag inte den ron. Så ska iväg till biblioteket en sväng och låna mig en bok på engelska. För tydligen måste man träna på saker för att bli bättre, och engelskan är verkligen en svaghet för mig.
 

Hemma!

 
 
 
Skön kudde M och P har lyxat till det med när man kommer hem och sover!

Svensson-liv

 
Alltid när jag jobbar två dagar på raken känns det som att jag "provar på" ett "vanligt liv". Svensson livet. Jobba, äta, träna, sova. Och så upp till jobbet igen... 
 
Rutiner.
 
Återkommer med en recension imorgon hur det känns. Statusen nu är i alla fall: avkopplande.
 
Men det rycker i adhd-muskeln. Jag som alltid haft mer asperger-drag. Jag vet att man inte ska skämta om bokstavskombinationerna, men jag tror faktiskt att alla har släng av något.
 

15 januari, 2012

 
Försöker hitta motivation och inspiration till utveckling och inser att det är svårt när jag inte har något som sporrar mig. Jag brukar oftast drivas av att vara duktig och att kämpa för att motbevisa fördomar, men nu känner jag mig så bra på mitt liv som jag kan vara. Det är för enkelt.
 
Och ja, jag vet att detta är det största i-landsproblemet man kan tänka sig - att ha det för bra - men eftersom jag inte har några problem är det det som tynger mina axlar.
 
Jag tycker om allt jag gör, samtidigt som allt jag gör är "vettigt". Jag jobbar över 200 timmar i månaden, har full kontroll över min kropp med mat och träning, umgås med de jag gillar och har väldigt roligt, så nej, jag kan inte klaga på en enda grej. Förutom att jag är understimulerad.
 
Men, efter ett terapisamtal med psykologen min - Ida, och en god natts sömn är jag återigen frälst. Nu vet jag precis vad som behövs i mitt liv!
 

14 januari, 2012

 
De senaste dagarna har verkligen varit "vykorts-perfekta". Sådär så man bara vill gå ut och print screen:a hela ögonblicket och spara i en hårddisk.
 
Har hunnit med en hel del i helgen. Lite promenader, träning, kikat på möbler, varit till stallet, fikat, umgåtts, haft middag osv. Plus att jag har fått in 40 timmars jobb. Nattjobb gör detta möjligt, men jag får lite smärre kriser över att ha så mycket fritid.
 
Ska iväg på ridning snart. Sen skulle Ida komma och sova med mig. Har renbäddat, så jag längtar som fan efter att sova. Har jobbat 4 nätter så då blir det extra mys att sova hemma.
 

Året var 2012 - MARS

 
Helgen i all ära, men i mars blev måndagar mina absolut favoritdagar på hela veckan. Jag jobbade natt då vilket betydde att när alla efter "söndagsångesten" skulle upp till jobbet på måndag fick jag en dag helt för mig själv.  
 
Jag återtog kontaten med alla mina gamla vänner: stickningen, ritblocket, symaskinen och framför allt mig själv. Den viktigaste vänskapen som jag hade spolat ner i toaletten det senaste året. Måndagar var den absolut bästa dagen eftersom jag fick spendera den med mig själv.  
 
Det var en måndag som jag också kom på att mitt liv var totalt meningslöst, vilket jag deppade ner mig ett tag över, ventilerade med T, och sen insåg att den enda personen som kunde ändra på det var jag. Det ledde till den största självdiciplinen jag någonsin haft och jag gick aldrig och la mig utan att ha uträttat något vettigt under dagen - något som hade betydelse för framtiden.  
 
Jag jobbade bara 70 % och så fort jag inte hade något att göra kändes det som att jag slösade bort mitt liv. Så jag började träna. Jag promenerade, simmade, yogade you name it. Jag var ständigt igång och när jag kom hem pluggade jag, städade eller fixade något. Från att ha slökollat på tv dygnet runt hade jag numera en tv-tid, 14-15, då jag såg OC och tog en kaffe. Jag fann en tröst i att vara produktiv. Och gick ner till 52 kilo, första målet avklarat - check!
 

Pilates

 
Har kört så mycket pilates att varenda muskel ömmar. Har kört ett pass för olika muskelgrupper i 3 dagar nu när jag kommit hem från jobbet på mornarna. En ganska skön rutin, så nu behöver jag bara hålla ut i 18 dagar till - 21 dagar är tydligen vad kroppen behöver för att bryta/skapa vanor.
 

Planering

 
Jag är nog den mest lata, struliga, oorganiserade, sega människa som går runt på denna jord. Jag suger på att ta tag i saker, jag kommer liksom aldrig till skott och kan skjuta upp ett telefonsamtal som jag ska göra i flera veckor. Trots att jag går och lägger mig klockan 10, sover jag lätt till 10,11 om jag inte draaaar mig upp. Jag tycker inte om att sitta ner och äta när jag är själv, så går mest runt och småäter hela dagarna. Och när jag får nog med ångest över att jag inte tar tag i mig själv drar jag täcket över huvudet och blir totalt handlingsförlamad för att jag känner mig sämst i världen.
 
Så för att undvika denna hemska spiral som jag varit nära att dras in i behöver jag listor. Lot's of listor. Påminnelser och avcheckningstabeller. En app på sp:n som påminner mig att dricka vatten. Matlådor i frysen färdiga att äta. Framlagda kläder kvällen innan. Mentala planeringar och kom ihåg-lappar. Och som idag, alarm för alla aktiviteter under mina 7 lediga timmar.
 

Dagen

 
Snyggingen från kundtjänsten på Inre Kraft ringde och väckte mig imorse, två gånger. Jag svarade inte. Sen skickade han sms och frågade om jag kunde jobba dagen. Jag skrev att jag var upptagen fram till klockan 1 men att jag kunde börja då. Ni kanske undrar vad jag var upptagen med? Nej, troligtvis inte, men jag säger ändå. Jag skulle äta frukost.
 
Gjorde ordning en frukostbricka igår kväll och hade längtat efter den hela natten. Vaknade till och med halv 4 och övervägde att gå upp då. Tills jag ganska fort somnade om.
 
När jag klev upp dukade jag fram och satt där i 2 timmar. Var ju tvungen att njuta till fullo när jag sagt nej till 4 timmars jobb.
 
Sen gick jag ner på stan och köpte två fönsterlampor, de kommer från Markslöjd och var löjligt dyra. Men ack så fina, och när jag var och tittade utifrån på mina fönster kan jag konstatera att det är där jag helst vill bo av alla fönster. Skönt. Dessutom smällde jag till på två glödlampor för hundra kronor - styck. De var lyxlampor som skulle hålla dygnet runt i 15 år, allt för att kunna hålla min svindyra orkide vid liv.
 

10 januari, 2013

 
Har lite morgonmys då jag går igenom mina pengar, kollar boräntorna, aktiekurser osv. Det är det bästa jag vet, jag riktigt längtar efter att se förändringarna, och räkna ut hur mycket jag sparat/tjänat.
 
Pengar är annars ett väldigt känsligt ämne och det märktes för ett tag sen när jag skämtade med några att jag skulle gifta mig rikt. Sen ändrade jag mig:
 
- Nä, det behöver jag inte, jag har det redan gott ställt.
 
Det blev knäpptyst. Alla kollade på mig.
 
- Ja, asså.. det går ju ingen nöd på mig pengamässigt..
 
Fortfarande en tryckande tystnad. Sen bytte vi samtalsämne.
 
Jag tycker det är tråkigt att det är så normalt att klaga på att man INTE har pengar, att det blir en grej att säga att man har pengar. Inte för att jag är miljonär, men jag kan ju konstatera att jag klarar mig bra på det jag har. Fast å andra sidan, enda gången det är okej att skryta om sina pengar är när man vinner på lotto, inte när man tjänar dem själv - ironiskt nog!
 

9 januari, 2013

 
Äntligen har jag fått ork till att städa undan julen och få ordning här hemma. Kylen är rensad och återfylld, har lagat mat, städat i mina skåp osv.
 
Sprang ikapp prästen som jag såg gå ut med vovven när jag skulle handla. Han sa att det var roligt att ha lärt känna mig - litegrann i alla fall. Sen var jag frälst resten av vägen till willys och hem samtidigt som jag såg solen stiga över vattnet vid södra hamn.
 
Ida kom förbi efter jobbet, så vi promenerade hem till henne en sväng och nu ser jag på film och ska ta ett bad och "spa:a". Hade kunnat ha det sämre.
 
 

Frukost!

 
Det är konstigt.. att när jag igår skulle upp till jobbet kändes det som att döden hade överfallit mig. Idag när jag är ledig hoppade jag upp klockan 7, och sitter nu klarvaken klockan 8 efter en frukost med Ida. Borde vara tvärt om.
 
Ska gå och handla lite idag, mina gäster klagar på det magra utbudet i min kyl. Och det blev så tråkigt imorse då Ida upptäckte att smöret - det enda pålägget - gick ut 25 december. Inte konstigt att jag gått ner i vikt.
 

7 januari, 2013

 
Ikväll drar min ridning igång igen efter juluppehållet. Det är aldrig någon som tar mig på allvar när jag säger att det är träning, men jag kommer troligen knappt ta mig ur sängen imorgon för att jag får sån träningsvärk.
 
Sen ska jag troligen ha Brama hela helgen medans Angelica är i dundret.
 
Till sist lite bilder från i fredags när jag red.
 

Året var 2012 - FEBRUARI

 
Det var i februari tankarna på att lämna boet började infinna sig på riktigt. Problemet var att jag var väldigt lost och inte visste vad jag ville. Skulle jag stanna i Luleå, börja plugga, flytta tillbaka till Stockholm eller åka ut och resa?
 
Hur som helst skulle jag behöva en egen lägenhet, trots att jag älskade att bo hemma visste jag att jag inte kunde göra det resten av livet. Men med en obefintlig kötid på Lulebo, ingen att flytta ihop med, inga kontakter och det extremt höga kravet att jag skulle bo ett stenkast från stadskärnan, östermalm på sin höjd men absolut inte varvet eller gültzaudden, såg situationen mörk ut - minst sagt.
 
Jag såg två alternativ, antingen så klagar jag på bostadsbristen, grämer mig och lägger energin på att vara bitter över att jag inte får en lägenhet. Eller så utnyttjar jag det faktum att jag bor hemma, som är världens guldgruva för plånboken och sparar ihop till en bostadsrätt. Jag valde det sistnämda. Och skulle jag under tiden komma på andra planer skulle jag ha tiotusentals kronor att sprätta!
 
Folk jag berättade mina köpa-lägenhets-planer till tyckte det var en bra idé, men skepticmen lyste ofta igenom. Vissa dolde den inte ens utan pekade direkt på de små detaljerna att jag bara jobbade extra och att bostadspriserna var så skyhöga att jag skulle behöva en väldigt stor kontantinsats. Säkert i välmening, men inte direkt peppande.
 
Jag levde dock i min egen bubbla och vägrade lyssna på dessa tråkiga dröm-krossare. Jag tackar min naiva tro om att allt går och trots att mitt sparkonto med cirka 30 000 på kändes ynkligt litet så skulle jag allt visa dem..
 

5 januari, 2013

 
Gårdagen bjöd på det mesta, stall på dagen med Angelica, sen middag ute med Ida och Anna-Karin, förfest här och så utgång på Olearys. Vilket ledde till att jag och Ida slocknade som två döda sillar och sov som stockar ända till halv 1 idag.
 
Då beställde jag pizza och kinamat hem. Ida var i chock, speciellt då det var kaos i lägenheten och jag propsade på att vi skulle äta i sängen. Hon undrar nog hur det står till med mitt psyke. Självklart får jag spontanbesök just då också, så typiskt när man för ovanlighetens skull är helt urspårad.
 
Var en sväng och fikade med Susanna, Eva och Maria sen, och Ida då, men det är ju självskrivet. Nu har jag landat i sängen igen, kollar på film och äter rester. Tror jag ska ta en promenad och hälsa på andra halvan och svärföräldrarna sedan, vi har ju varit utan varandra några timmar nu..
 

3 januari, 2013

 
Var på staden så länge idag att jag aldrig hann med stallet. Hade det så trevligt med T, Maria, Marias kusin Justina och Angelica. Vilket är alla åldrar; 14, 20, 30 och 40 typ. Justina sa att de klokaste människorna är de som umgås med ett brett åldersintervall. Känns bra, att känna sig klok i stället för konstig för att jag suger på att lära känna folk i min ålder.
 
På kvällen åkte jag, M och P till Estrid och Leif. Min kusin och lill-bebben kom också, så det var spridda skurar på åldrarna där med. Fikade alldeles för mycket för att allt är så gott där.
 
Kom hem nyss och var tvungen att stlla mig på vågen så jag inte spårar för mycket. Fick en chock när det visade under 50-sträcket. Her inte vägt så lite på flera år, inte ens när jag varit sjuk. Så nu tror jag att jag är döende. Eller så är det musklerna som förtvinat för att jag inte ridit på typ 3 veckor. Ska köra hårt med Brama imorgon.
 

Visionboard

 
Håller på med en visionboard för vad jag vill med året, och plötsligt blev jag så matt av alla mina drömmar. Tänk om det inte händer, tänk om jag står ett år från nu och är på samma ställe..?
 
Men då snubblade jag över ett citat som löd "There's more in life than running faster", och det kändes betryggande.
 
Så idag ska jag nog träffa T och Maria på en fika, åka till Brama och sen hälsa på Mammas faster på kvällen. Lite uppladdning av batterierna, så jag kan ta tag i livet efter det.
 

Gammelfolket

 
Idag satt en tant på sin rullator utanför min dörr. Vi började prata och följdes även åt en bit när jag skulle ner till stan och hon skulle och handla. Hon avundades mig som hade ett jobb.
 
- Mig är det ingen som vill ha längre, när jag är både gammal och ful. Ful har jag alltid varit, men nu börjar man ju bli gammal också med åren.
 
Lill-tanten. Sedan avslutade hon med att säga:
 
- Kom och hälsa på mig någon dag om du vill, jag bor på tredje våningen!
 
Sen tog jag en kvällspromenad innan jag skulle till jobbet ikväll, då stötte jag på min prästkompis som tog sista rundan med hunden.
 
- Vad roligt att träffa dig, Karin, såhär på min födelsedag!
 
Jag fick en kram och gratulerade honom på 81-årsdagen. Jag har alltid haft äldre kompisar, men 60 års skillnad är nog rekord. Vi pratade på ett tag innan han avslutande sa:
 
- Vi lär ses igen, Karin, jag tycker om dig så mycket!
 
Jag blev lite smått överrumplad och väste fram:
 
- Jag tycker om dig också!
 
Samtidigt som han gav mig en till kram och jag blev rädd att han skulle dö av ångorna från vitlökssmöret jag satt i mig alldeles för mycket av några minuter innan.
 
När jag gick vidare kände jag det bekanta lugnet som alltid infinner sig hos mig efter att ha träffat honom. Som om det inte finns några problem och livet bara är som det ska vara - enkelt.
 

2 januari, 2013

 
Jag tror ingen är gladare än mig att vardagen är tillbaka. Varför - jo, för att jag då äntligen får vara ledig medans alla andra jobbar. Har jobbat 3 veckor i sträck nu och det ända som är bättre med det än pengarna, är hur sjukt mycket man uppskattar ledigheten sen. Jobbar en sista natt och sen har jag 4 dagars helg.
 
Ska göra mig klar nu för en tur på staden och även lucha med Ida. Sen blir det att åka och hälsa på T. Måste även rensa bort nyårsflaskorna och göra lägenheten redo för folk och nya festligheter tills på fredag.
 

Året var 2012 - JANUARI

 
Det var där vid årsskiftet ångesten över att ha flyttat hem kom smygandes. Jag skulle ju bara vara hemma 1 månad eller 2, och plötsligt hade det gått 4?! Och vad hade jag åstakommit? - jag var arbetslös, bodde hemma i flickrummet, hade ingen pojkvän, inga intressen och de få kompisar jag hade, hade alla sitt.
 
- Tjooohooo, vilket roligt liv vi lever, Karin, brukade jag ironiskt tänka mina mer deprimerade stunder.  
 
Jag minns tydligt känslan av att ha "ingenting". Jag var en del av andras liv, jag var med på ett hörn på det de gjorde, men själv hade jag inget eget. Jag var inte ens snygg, utan ganska ful med en autobahn till utväxt och en begynnande lönnfetma. Ändå kunde jag oftast ta det med ro, den självironiska humorn var det inget fel på och jag hade en allmän acceptans till mitt inte alltför utvecklande liv.  
 
Sen fick det vara nog, 2012 skulle bli året då jag blev snygg, smal och smart. Mer konkret skulle jag gå ner till 52 kilo, spara ihop 100 000 kronor och flytta hemifrån innan den 30 augusti, årsdagen då jag kom hem från Stockholm (deadlines och datum har alltid varit extremt viktiga för mig). Detta skulle bli mitt år!
 

1/1 -13

 
Mitt nya år firades in med 2 fina vänner + enas kille, i en stillsam tillställning hos mig. Det knöt bra ihop den gångna årssäcken - kvalitet framför kvantitet. Har haft ett väldigt bekvämt liv det senaste året, med mycket tid. Tid som jag har använt till sådant som ger mig något.
 
Jag hoppade glad och nöjd upp imorse för att inte missa en minut mer av mitt liv. Det gick dock lite väl fort, för när jag kom upp på benen kändes mitt huvud som en fyrverkeripjäs som just skulle smälla av. Fick gott vila en stund till.
 
Sen åkte jag hem till M och P för fika med släkten. Min kusin hade med sin lilla 3-månars bebis och självklart började hon gallskrika så fort hon landade i mina armar. Bebisen alltså, inte min kusin. Nä, 2013 kommer nog inte heller föda några moderskänslor hos mig. Men att snusa på någon annans kommer jag sannerligen att göra.
 
Sen brukar jag ju varje år utlova årskrönikor som aldrig kommer. Men i år så.. jajamen, då kommer det! Har tidsinställt en månadsresume från 2012s alla månader varje söndag framöver. En liten söndagsblogg så att säga, men första kommer dock redan ikväll, enjoy.
 

RSS 2.0