Karin

 

 De två mest intensiva veckorna i mitt liv börjar lida mot sitt slut då vi imorgon flyger upp till Stockholm igen. Så ikväll blir det en "avslutningsmiddag" så att säga här i Rom, innan vi packar ihop oss en sista gång.

 

Det är med blandade känslor jag avslutar våran resa, på ett sätt känns det sådär sentimentalt som det alltid blir när jag lämnar något. "Det här" har ändå varit vårat liv nu ett tag, det är nästan skrämmande hur fort det går att vänja sig vid något, att åka runt, leva för stunden och bara vara. På ett annat sätt blir det skönt att komma hem, eller hem och hem, jag stannar hos Gabriels familj över helgen, så det är först på söndag jag verkligen är hemma.

 

Det känns verkligen längre än två veckor att vi har varit borta, ja kanske för att vi under den tiden besökt 8 ställen. Det kanske säger något om intesiteten på resan, för vi har ändå känt oss "klara" med varje ställe vi besökt.

 

För att sammanfatta slutet av resan lite kort har vi hunnit med solandet i la spezia, vandring i bergen i Cinque Terre, något som sägs vara ett av världens vackraste ställen, vinprovning i Florens och nu shopping och sevärdheter i Rom.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriver från mobilen så går lite krassligt.

 

Vidare i alla fall skulle jag ge er några cliff-hangers om vad vi tidigare varit med om. Vad sägs om strippklubb i Berlin, en rejäl pinsamhet då vi hyrde trampbåtar i Prag eller hur vi får för oss att beställa in den mest kväljframkallande maten någonsin - ostron.

 

Men det tar vi sen, nu ska jag upp på rummet till mitt nya beroende, den mycket omtalade boken om mr Gray. Den är verkligen så bra alla säger och kanske till och med porrigare än vad jag tänkte mig. Så lite "tantsnusk" blir det nu.

 

Inte för att jag längtar hem, men jävlar vad det kommer sitta fint att träffa Gabriel såhär efter 7 veckor ifrån varandra..

 

Resan hittills har varit bra, ja mer än det. Vi har varit med om det mesta och ännu har bara 1 vecka gått.

 

Jag vet knappt dag, rum eller tid och att ett liv där hemma rullar på som vanligt är snudd på omöjligt att ta in.

 

Nu sitter vi i lobbyn på hotellet i la spezia, eller ja planen var att åka dit, men vi tog en taxi till ett ställe utanför, så helt koll på var vi är har jag faktiskt inte.

 

Det är i alla fall mycket vackert och vi har vilat upp oss på stranden några dagar med vacker utsikt. Ja, italienarna är verkligen snygga och troligen de enda som på ett sexigt sätt kan bära upp ett par speedos som badbyxor. Och naturen är ganska vacker utsikt den med, med havet, bergen osv.

 

 

Vaknar upp i Berlin, i en våningsäng med 6 andra. Ja, det känns som att vara på kollo. Så när jag och Ida trillade in i vårat rum på hostelet igår, tände lampan och skymtade två andra i en våningsäng blev allt sådär hysteriskt roligt. Ni vet när man inte får skratta och det därför bara bubblar i en. Tänk er att samtidigt försöka lokalisera sig till sängen i becksvart mörker (ja, det blev tråkiga miner när lampan tändes) och därmed också krocka in i varandra, då är man på bristningsgränsen.  

 

- Sssch..!   Hördes från killarna, fnitter kom från mig och Ida.  

 

Vi var lite småberusade dessutom. Alkohol hade förtärts på tom mage. Vi träffade några som vi for på "parkhäng" med. 3 killar med 3 olika nationaliteter. Det pratades engelska, svenska, tyska, franska och spanska om vartannat. Satt med en grupp från jordens alla hörn. Grillade, ölade och konverserade. Det känns som livet on the "luff", jag tror nästan att jag gillar det. Så mycket att vi faktiskt bokat in oss för en till natt här på kollot.

 

 

Idag lämnar vi Köpenhamn och åker vidare till Berlin. Så nu kan man säga att tågluffandet börjar på riktigt. Klockan 9.44 går tåget, så vi ska äta lite frulle nu när Ida också vaknat till liv.

 

- Jag är lite segstartad på mornarna, säger hon efter att larmet ringt 3 gånger, jag har hunnit både göra mig klar och läsa min bok.

 

- Det visste jag redan om, det fanns med i tidsberäkningen.

 

Tur att vi känner varandra. Och så dygnade vi ju igår, förutom någon timmas sömn på arlanda, så vi förtjänar att sova.

 

 

Efter en hård natt på en hård bänk x antal timmar på arlanda har vi tagit oss till Köpenhamn. Vi kickstartade med att komma till hotellet vi bokat och inse att det blivit en dubbelbokning. Så det blev 1 rum till priset av 2, valuta för pengarna - nej. Får hoppas på bättre flyt i framtiden. Annars blir resan dyr.

 

Dagen idag har innehållt mycket promenad, finns dock inte jättemycket att se då detta är en stad så lik Sverige att man kan tro man är där.

 

Däremot tittade vi in i Christiania, en fristad där allt är lagligt. Typ. Hundar gick lösa, klottrandet prydde väggarna, hasch såldes öppet och alla var höga. Ja, så nu kan vi pricka av att vi varit på ett.. hasch-cafe? Så där satt vi som två turister, jag i keps och Ida i ryggsäck, med matchande fotriktiga sandaler. Bredvid ett dussintals människor som satt med varsin joint. Bidrog med en cigg till en som gjorde en joint av den och lånade ut tändare till en annan som tände sin joint med den.

 

Om vi rökte något då - nej, såklart inte. Vi hade varsin breezer watermelon att suga på.

 

 

 

 

 

En halvtimma kvar nu till semester. K's mamma har varit här och frågade om jag skulle åka själv på "luffen", så mycket tid jag spenderar på jobbet tror väl ingen att jag har kompisar.

 

Sen kom min prästkompis och ville välsigna mig och sa han han var med mig på resan. Han hade också med ett adresshäfte till alla kyrkor ifall vi hamnar i trubbel.

 

 

 

 

Imorgon åker jag och Ida iväg på våran tågluff. Hon är och köper det sista som vi behöver och jag jobbar som vanligt in i det sista. Slutar 16 imorgon och vi åker 20.00 från Kallax. Sen går planet från arlanda klockan 7 på torsdag morgon till Köpenhamn.

 

Efter det är vi lämnade till vårat öde. Jag är fortfarande förvånad över att jag får med henne utan att ha bokat hotell (hon har till och med föreslagit boende på hostels) och ingen planerad resrutt. Min äventyrliga sida förespråkar alltid detta, men vanligtvis får jag mothugg, vilket slutar med att allt planeras i förväg. Något som i slutändan brukar vara rätt skönt, så vi får se hur kul det är att vara äventyrlig när verkligheten kommer ikapp - när vi står där på någon sunkig centralstation med varsin ryggsäck, svetten rinner, vi är trötta, hungriga och lättretliga och inte har någonstans att ta vägen.

 

Det kommer definitivt bli ett minne för livet och en sak att pricka av på min "to do-list", som varit väldigt inaktiv på senaste tiden. Dessutom känns det som att en och annan vänskap troligtvis satts på prov under sådana här förhållanden. Men jag och Ida har inte råd att förlora varandra, så jag tror våran resa bara kommer göra att vi växer ihop ännu mer - om det nu är möjligt!

 

 

Jag är hemma hos M och P på rehab. Mot vad kan man fundera - alkohol, droger? Nä, så långt har det inte gått, men däremot är jag på anti-stress-rehab. Här är nämnligen enda stället, förutom jobbet, där jag utan dåligt samvete kan ta det lugnt. Ett ställe där sängen bäddar sig själv, maten är redo att stoppas i mun och disken diskar sig själv.

 

Så vad finns kvar till mig att göra då? Ja, sen igår har jag:

 

- Ätit

- Slumrat framför tv:n

- Sovit tills jag vaknat

- Druckit kaffe

- Sett på tv

- Druckit mer kaffe

- Ätit

- Solat

 

Typ så.

 

Och så var jag tvungen att räkna lite matte - för att inte ha en helt meningslös dag. Så dagens lycka var när jag på pluggakuten.se hittade en utförlig uträkning av exakt samma inlämningsuppgift som jag funderat över i några dagar. Ja, jag har nästan varit på vippen att ge upp en matematisk karriär, men nu är ordningen återställd.

 

 

Jag vet att det var min lediga helg och att jag hade planer på både klubbviken och att hälsa på T och den lilla, men.. Jag har jobbat extra 4 dagar. Med 300 kronor i timmen 20 av timmarna så ni förstår ju att det blir en helt okej bonus på även nästkommande lön.

 

Jag ser också ett direkt samband mellan jobbandet och mitt mående, ett samband som troligtvis skiljer sig från andras. Det är nämnligen så att ju mer jag jobbar - desto bättre mår jag. Jag får mer energi, blir gladare och uppskattar allt 100 gånger mer. Till skillnad från när jag jobbar "normalt" och lever i en ond cirkel av lathet och trötthet som i sin tur gör mig deppig och inspirationslös.

 

Trots jobbandet har jag hunnit med "det vanliga", ja som att umgås med folk och hitta på lite småaktiviteter som man gör på sommaren, och så fick jag äntligen träffa den lilla. 1 vecka gammal var hon, lilla Isabell, som tyckte det var helt okej att sova hela gudmors besök. Inte för att jag klagar, bebisar är ju som sötast när de sover, tyst och lungt och så kan man snusa lite lätt på dem. Studera deras pyttesmå kroppsdelar, ja man slutar nog aldrig fascineras över hur små de verkligen är.

 

 

 

Ni kanske undrar vem som skickade blombudet igår, och inte helt otippat var det från Gabriel. En röd ros, och kan man "blomspråket" så vet man vad det betyder.

 

Han är i Stockholm över sommaren, så vi har 7 veckor ifrån varandra Detta är något andra ser som ett större problem än vad jag gör. Jag ska inte säga att det är skönt, då vill han väl inte komma tillbaka till mig, men jag tror det är nyttigt i ett förhållande att man får sakna och längta efter varandra.

 

 

 

 

 

 

Nu har damerna lämnat mig för en stund sedan efter lite fika och massa surr. Jag har krypit upp i soffan, med en kopp the och ser sex and the city. Känns bra att avsluta födelsedagen med lite me-time.

 

Var även ut och åt med Mor och Far innan, så min födelsedag känns väldigt fulländad.

 

 

 

 

 

 

 

 

3 juli, ringer det några klockor? Jo, jag fyller nämnligen år idag, 22 år. Jämt och bra.

 

Jobbar till klockan 4 och sen ska jag hem och ta emot ett blomsterbud. Vem kan tänkas uppvakta mig med blommor så här på bemärkelsedagen..?

 

 

 

 

Det regnar, blåser och är lite av ett oväder ute, så jag har krypit upp i soffan med tända ljus runt omkring mig. Väntar på att Ida ska komma, vi ska planera det sista inför semestern. Har fått interrail-korten nu och så ska väl en hemresa bokas - resten blir spontant!

 

Redan imorgon väntar dock helg för mig, jobbar dag och sen är jag ledig till måndag. En lyx jag har varannan vecka, inte många jobb med den förmånen.

 

En annan förmån är lönen. Gick igenom min tidrapport för juni och räknade ihop vad jag kommer få för lön. Trilla inte av stolen nu, men det blev ganska mycket - 37 000 brutto. Så glöm det jag sa om att jag saknade ett måndag till fredag-jobb, måste ha haft en sinnesförvirring, Helg-OB:n är så värd.

 

Jag blir lite konfunderad när jag får så mycket pengar, för medan folk sliter på sina arbeten gliderjag ner till mitt "money mansion" och plockar ut mer i lön än en högutbildad. Jag säger inte att jag inte förtjänar mina pengar, för det tycker jag, däremot är lönesystemet skevt. Minst sagt. Vilket gör att jag ska bli egenföretagare och jag och ingen annan ska styra min lön.