Karin

Drog med Ida på en liten roadtripp idag. Hela vägen till Happis bar det av, redan kvart över 10 lämnade jag hemmet. Då hade moder hunnit packa matsäck åt mig och hållt ett föredrag om alla extremt farliga saker jag kunde tänkas stöta på.

Men man kan väl ändå påstå att resan gick över förväntan med tanke på att två virrhönor som oss var miltals ifrån våra hemtrakter, om man bortser från missödet i Kalix förstås. Och ja, jag tar på mig skulden för det.

När vi stannade på Kalix busstation tyckte jag mig se att Haparanda-bussen avgick igen 12.45, jamen vad bra, det är ju hela 20 minuter kvar till dess, tänkte jag glatt.
Och eftersom Ida inte ätit nåt ville hon köpa en macka. Men av erfarenhet av kioskerna på busstationer visste jag att det är värsta rånet att ens bara köpa en liten godispåse där, så vi gick till coop forum, självklart min brillianta ide.  På 20 min hinner vi ju lätt dit eftersom det bara låg ett stenkast därifrån.
Väl där virrade vi runt ett tag, men utan att hitta något som föll Ida i smaken. Efter ett tag börjar hon skämta om att bussen skulle åka utan oss så vi gick tillbaka igen, tomhänta.
Och vad möter oss när vi kommer tillbaka om inte en tom busstation. Bussen hade åkt och lämnat oss kvar, i KALIX!

Behöver jag säga att det blev sura miner på Karin när vi kommer fram till att jag hade kollat ankommande bussar ist för avgående? Nä, och det blev självklart inte bättre när vi såg att nästa buss skulle gå om.. ja, alldeles för länge om man frågar Ida.

Så vad har vi lärt oss av det lilla misstaget då?
Jo, att Kalix är en jävla håla, att restaurang viking kryddar med tusen kilo ost på sina pizzor och hm.. Kanske att man aldrig ska lita på Karin när hon kollar bussar. Mycket lärorikt, speciellt den sista punkten kan vara bra att komma ihåg i framtiden för alla som umgås med mig.

Menmen, vi deppade inte ihop, Ida kom över min tabbe förvånansvärt fort och efter ett låångt lunchande och lite tjafs med sura busschaufförer var vi back on track.

Hemresan var supermysig, älskar verkligen att åka buss. Tänkte sova så vi bredde ut oss över sätena längst bak, men vi hade för mycket att diskutera så vi var superjobbiga och snackade hela vägen medan alla andra satt tysta som möss, lovar att alla hörde vad vi snacka om ;)
Sen fick jag även min vilja igenom och vi satte oss längst fram.

Och, inte att förglömma, mina supergulliga kompisar jag skaffade. Sisådär 60+ och väldigt charmiga, så som jag vill vara som gammal. Nog för att mycket talar för att jag kommer att bli en surkärring.
Fick mig iaf en liten kram av en av dom :) Deeru Fågel!

Avslutningen på dagen var klockren, och sammanfattar äventyret ganska bra:
Ida kutar iväg till sin buss med IKEA-påsen slängandes på axeln, det är inte lätt att vara Ida!

(Ha, ser du Ida, jag lyckade klämma in båda mina favoritcitat!)

Nä, nu ska jag ta mitt pick & pack och förflytta mig till Saras rum där en madrass väntar på mig. Det är min sovplats några nätter framöver, eftersom den egoisten vägrar låna ut sängen till mig ens en natt.

Nåja, kan säkert bli mysigt att campa på hennes golv över en helg!

Dagen idag har liksom bara runnit iväg på nåt mysko vis.
Vaknade hyffsat tidigt, men vettefan vad jag pysslade med hela morgonen :O
Skulle städa garderoben, men la typ bara undan 3 tröjor som jag ska skicka till nå fattiglappar nånstans ute i världen. Dom blir säkert jätteglada över att få flera år gamla, urtvättade kläder!
Sen höll jag på testa en massa gamla kläder och det slutade med att jag bara knosade in allt igen, som vanligt..
Nåja, får ta itu med det där nån dag framöver.


Kvällen fördrevs ute i byn. Eller utanför byn, ännu värre!
Jag och Ida åkte till Teza, käkade gotta, kollade på tv och snackade, mys!
Jag insåg att Gott och blandat är ruskigt gott!  Har alltid hatat det, men blir nog att köpa det nån gång.

Sen höll dom på mobba mina deja vu-grejer, ville att jag skulle få det när jag redovisade eftersom jag sa att jag skulle behöva springa ut från klassrummet då. Taskigt värre.
Det är inte lätt att vara Karin!!



Nä, ska sätta in musica på min mp3 nu och sen sussa så sött.
Natti!

Mina deja vu-anfall har börjat spela mig lite spratt igen. Sara kom och frågade om nån jl-tröja idag och jag är helt säker på att det har hänt förut. Asså bombsäker liksom, helt stört. Så börjar mungipan dampa och jag var tvungen att sätta mig på golvet.

Mamma blev nojig och började snacka om blodtrycksfall och liknande, att jag höll på svimma. Men det är inte så, det känns inte som att jag ska svimma, det är bara som.. Äh, jag kan inte förklara.

Och när hon efter att ha snackat om att vi borde boka tid hos läkaren, frågar om jag har haft så nå mer på senaste tiden, ja då får jag inte mig själv att berätta att jag fick så även igår.

Trodde bara att det inträffade när jag ätit eller sovit dåligt men den teorin höll inte. Efter en god natts sömn och stabila måltider kände jag, mitt i snacket om ströbröd igår hos Lisette, de välbekanta rycken i mungipan.
Var tvungen att springa och gömma mig för henne och Emma för att jag kände mig så ruskigt ful ;)

Nu är det inte läskigt längre, det har blivit mer som en grej. Men mamma är superhispig, kommer och frågar x antal gånger om det har gått över osv.

Om jag får så igen kommer hon tvinga mig till läkaren. Men hur kul skulle det vara att försöka förklara mitt problem;

Dom kommer ju tro att jag är knäpp, okej det kanske jag är också ;)

Usch, nu fick jag hjärtstopp också, en hund kom flygandes utanför mitt fönster :O Hatar när ploggubbarna sätter en snöhög just under mitt fönster, då blir det så mycket trafik där, ungar som leker och hundar som springer.

Fast värst var ju när det sprang en älg där, för typ flera år sen. När Emma och Elin skulle gå hem så såg vi nå vilsna älgar stå och beta i ett träd här utanför, haha! Typ största händelsen på hela året på den tiden, säkert därför jag minns det så väl ;)

Vilken härlig känsla att vakna en måndag morgon och inte behöva släpa sig till skolan!
Att solen lyste in genom fönstret gjorde inte saken sämre och jag var på mitt allra bästa humör.

Ringde och väckte Ida och vi åkte in till stan för en liten lunchdejt med kinamat, alltid lika gott!
Fattiglappen hade vart tvungen att skramla ihop pengar och kom där med en tjuga och resten småpengar, hon gör allt för att luncha med mig!
Satt och snackade några år tills personalen blev less oss och började ge små vinkar om att dom ville att vi skulle gå.
Så vi fortsatte vårat snack på en liten prommis på isen i det fina vintervädret, nog för att det blev typ monligt, (molnligt, molnigt, hur fan stavas det?) Äh, mulet, när vi hade gått ett tag.
Aja, det var mys iaf, om än lite småkallt på slutet.

Dom två senaste dagarna känns att ha varat hur länge som helst, har hunnit med både det ena och det andra.

Var ut på äventyr med Emmsi igår på dan, tog en tripp och friskade upp lite gamla minnen. Träffade en och annan känd kotte som lös som solar när dom såg oss!

Sen fick hon äran att komma hem till mig, har inte hänt sen oktober -06 om man ska vara exakt. Vilket är typ 1 och ett halvt år sen, haha.

På kvällen ville jag åka till henne på klintis, men någon segade så jag, Elin och Emma åkte till Lisette ist. Där blev det gotta, babbel, tv och lite mera babbel, så som det ska vara.

Höll på flumma oss när vi snacka om nån vagga och självklart så drömde jag inatt att jag skulle göra en vagga i slöjden åt Emmsi ;)

Var uppe med tuppen imorse och åkte till gymmet redan halv 10.

Skulle på body step, men blev lite tjorv så körde bara skidmaskinen ett tag, resten av tiden satt vi och käkade frukt där nere, eller jag käkade, Ida var bara rastlös.

Bokade en tid för massaG och sen åkte vi en sväng till mig för att jag prompt skulle duscha innan. Missade bussen tillbaka så fick stressa som hundar för att hinna till våran tid.
Det var det värt för massagen var typ det skönaste jag vart med om på länge!

Kändes lite naket till en början när man låg där utan nåt på överkroppen och med en ung kille som kladdade på en, men man vande sig.
Han använde värsta oljan och varma stenar, asduktig, man ville aldrig att det skulle ta slut.

Dock så är jag lite kittlig i ryggraden och sprattlade till då och så där jag låg.


Har också hunnit med en sväng och kollat på basket med lite sånt folk. Basketmänniskor är typ en egen art har jag kommit fram till!

Ska tag i att skriva klart rapporten till nk:n nu, känns inte så lockande.
Men har iaf laddat upp med att äta en massa chips och godis, skulle sluta äta gotta på vardagar, men med 4 chipspåsar och en massa godis här hemma är det inte lätt.
Jag har iaf vart duktig och tränat mån, tis och två gånger igår, så jag antar att det jämnar ut sig.
Skippade idrotten igår för att gå på pilates, fast det var ganska ovärt eftersom det mer kändes som avslappning än träning. Var iaf på poweryoga sen på kvällen med Emmsi och Mickis och det tog lite mer, tro det eller ej ;)

Hann också med en tripp till Inre Kraft's kontor där på lunchen.
Jag och allas våran Lennis diskuterade ett framtida samarbete ;)
Nä, men jag ska göra min apu hos BODYN. Jag dör.
Jag som knappt kan ta hand om mig själv ska praoa som personlig assistent, lyckat!
Fast jag har ju mina planer med det, med dom klyftiga tipsen från Sara ska jag nog kunna manipulera honom ;)

Myglar ihop min apu litegrann, ska även vara några dagar på Waldorf.
Han hade nog lite höga tankar om mig när han satte mig i matsalen för att servera, jag klarar knappt av att ta min egen lunch i skolan utan att drälla..
Menmen, det kanske finns hopp även för mig att lära mig sånt!

Fast det är fan osäkert om jag kommer tillbaka till skolan efter påskis sen, känns som att jag har tagit mig lite vatten över huvudet.
Första veckan ska jag göra något jag är kassast i världen på och sen de två andra ska jag göra något jag hatar, vad har jag tänkt med?
Men förhoppningsvis blir det rätt chill att vara hos bodyn, det enda han verkar göra är att hänga i sin stol dagarna i ända.
Mötte förresten honom på stan idag, höll på dö!
Glömde till och med att säga hejdå till Teza för att jag blev så till mig av att se min framtida polare ;)

Okej, nk var det Karin!!
Pusspuss :)

Umgicks med Sara och Linda ikväll och det blev snack om fyllor, kanske mest om dom mindre lyckade.

För alla har vi våra mindre stolta festminnen, då alkoholen flödat lite väl mycket och slagit ut oss totalt.

Men sen går det ett tag, man får tid att smälta allt och kan då börja med det mest underhållande festandet ger upphov till, att leta alla dessa gobitar!

Som varför i helvete..

..man anlände hem utan ytterkläder mitt i vinternatten i en polisbil

..man stod på bron och väntade på att bli insläppt med en poliskonstapel på var sida om sig

..man slaggade på golvet i framåtstupa sidoläge på Quality Hotel

..ens syster var tvungen att ringa jouren och sedan vaka natten för att var och varannan timme kontrollera att man levde

..man låg raklång i andras armar bara för att ens ben var helt okapabla till att stå på

..ens morbror (som härdat allt för många fyllenätter) efter all uppståndelse och gråtande i soffan frågade om det var någon som kände sig vara sugen på en nektarin

Och då, efter att ha skrattat så man känner att tarmarna börjar lämna sin normala plats i magen, börjar man nästan tycka att det var värt det, men bara nästan!

Trots allt detta har mamma lovat stackars Karin, som bara är 17 när hon tar studenten, en fickplunta att bära med i handväskan på balen. Jo man tackar!

För Party är ju en klass för sig, och även om han inte, som för Emma, är min pojkvän, så är han då fan i mig en fantastisk flört!

Haha, läste Lisettes blogg och det var så sant det hon skrev, vi har umgåtts alldeles för lite tillsammans på senaste tiden, det har inte varit många gånger detta år som vi vart alla.

Sen hade hon skrivit så klockrena grejer också, hon hade verkligen fångat våra personligheter.
Emma och hennes pojkvän Party fick det att dra i mungiporna, satt och garva för mig själv åt det, fööörlåt Emmsi!!

Nä snart är det sportlov och Lisettes big-day som vi får styra upp nåt och umgås på!!

Kan ju börja med att ursäkta mig om jag var taskig mot bodyn, som vi kan kalla honom för att visa respekt mot hans integritet, men var på jättedåligt humör när jag kom hem och kände att jag var tvungen att ta ut allt på någon utomstående.
Kände att jag hade kunnat slå in näsbenet på halva luleås befolkning, men då är det tur att guldklimparna finns! Bland annat Emmiz-gummans kort som värmde sött när jag läste det :') Och alla andra älsklingar som piggar upp tillvaron!!
Ringde Ida och beklagade mig och sen kom pappa med chips och dipp. Ibland krävs det bara nåt smått för att allt ska bli på topp igen!

Åkte till Ida, såg Let's Dance och pressa chips och sen kom Eva och dom såg film. Jag låg och sov hela, djuupt. Vaknade inte ens av att jag fick sms och nu när jag tänker efter minns jag att jag slog upp ögonen och trodde att Eva var en viss annan person. Hann tänka att det var mystiskt att jag låg i samma säng som denne person men somnade om rätt kvickt.

Nä, jag ska jobba på kontor. I höga klackar och korta kjolar ska jag tjäna pengar på att sitta ensam i ett rum och skriva formler. Jag menar, vad är annars vitsen med att läsa matte E?

Alla hjärtans dag är officiellt över nu.
Den har vart bra, en mysig dag :)

Känner typ bara positiva tankar kring allt och alla, ingenting kan stoppa mitt goda humör.
För vad spelar det för roll om 10 år att jag inte gjort min spanskaläxa? Hemsidan har jag inte heller mailat in, och jag kommer att få spendera hela helgen med näsan i nk-boken.
Men jag har inte en gnutta ångest.
Ångestklumpen har jag rullat ihop till en boll och skjutit ett klockrent skott i krysset med.
1-0 till mig! (Ja, jag saknar fotbollen, känslan av att göra mål, att vinna..)
Och vad spelar det för roll om jag inte sover något inatt, världen går inte under och jag kommer knappast heller att dö.
Som sagt, allt är bara bra :)

Just nu iaf, imorgon när jag vaknar, om jag ens "orkar" sova, men då iaf kommer jag störa mig på var och varannan människa. Jag kommer att vara sur och grinig och bara oroa mig inför prov och annat tjafs.
Den dagen, den sorgen.

Men icket att förglömma så har jag en massa guldklimpar runt om mig som höjer humöret. Dom är värda att uppmärkssammas, inte bara denna dag, utan alla!

..på alla som skriver att dom har så mycket att göra i skolan, gör era läxor då ist för att sitta och klaga på bloggen!
Vilja, ambition och självdiciplin handlar det om, skaffa lite sånt ist för att sitta vid datorn och tyck synd om er själva.
För det är ju knappast så att någon tvingar er att sitta och skriva om allt ni har, och det är fan ingen som bryr sig heller.

Klart att jag har annat för mig än att sitta och spela kungen för hundrasjuttioelfte gången, bara för att jag ska få 100 % i statistiken.
Men för tillfället är det mitt mål och jag skiter i allt vad skola heter.
Så sorry Leffe, Karin, Marianne, Viveka, Jenny, Ingegärd och Margareta;
- Jag lägger skolarbetet på hyllan tills jag lyckas med mitt (för tillfället) största mål!

Ja, det är nördvarning på mig, fick nån fix idé idag om att matte e var något för mig ;)
Ylikangas peppade och jag gick till syon och snackade.
Hon blev förvånad kan jag ju säga!
Tyvärr så var det ju inga från led som skulle läsa det, men hon skulle försöka fixa in oss med nåt annat program, troligtvis idrotts ;)
HAHA, jag och Ylikangas på besök på kungs med alla idrottare, kan säkert bli ett spännade äventyr typ alla dagar i veckan (läser både D och E på ett år då).
Fast även om jag läser bara D så kommer vi läsa det där, alla har typ blivit avskräckta av matte C.
Har iaf lång tid att fundera på eftersom jag troligtvis då bara kommer att utöka kurserna med 50 poäng, eller så tar jag bort idrotten, skulle vara obeskrivligt skönt att slippa den!

Skola - Ett ord: BORING

Drygaste hålet ever - Åkte hem, käka 5 mackor och tillbaka till skolan. Mötte typ ALLA som var på väg hem. Kände mig duktig som kämpade mig mot strömmen.

Spanska - Kan leva på länge att jag gick på den lektionen och tänka på det för att bota ångesten för att jag helt slutat plugga.

Hemfärd - Missade bussen med 4 minuter så fick vänta en halvtimma. Som tur var hade Elin också vägarna hem, även om vi först stod som två fån på varsin sida om vägen för att ingen var säkra på att det verkligen var den andra på andra sidan.

Middag, dusch, sova - Teza har taggat till att skippa läxorna, så så får det bli! God natt.

Hon varnade mig för att ge den där blicken, som hon så käckt kallade det, till killar eftersom jag då skulle skrämma bort dom trodde hon.

Lovade att sluta, så nu om man får tro henne kommer killarna att ramla in.

Idag kan jag glatt meddela att mina ben återigen har fått tillträde till min kropp, skönt det!
Måste nog ha vart min extremt underaktiva dag igår som orsakade detta mystiska fenomen, men idag är jag back on track.
Var nog inte riktigt i mina fulla sinnes bruk när jag skulle sova sen heller, ställde klockan på 06:55, jag menar vem fan ställer klockan 3 timmar innan man börjar?
Trots tappra försök att somna om imorse gick det inte och jag var tvungen att erkänna för mig själv:
- Jag har gått och blivit en morgonmänniska!
Herregud, det är kärringvarning på mig..

Mina ben är jättekonstiga, jag vet inte vad det är med dom. Dom hör typ inte till min kropp utan lever sitt egna liv, superläskigt!

Åh, jag börjar typ gråta, hade jag haft en yxa här hade jag huggit av jävlarna.

Kommer inte somna ikväll för att jag inte kommer att kunna ligga still, nästan så att det lockar att stanna hemma från skolan imorron.

Fast jag vet inte om mamma låter mig stanna hemma för att jag påstår att mina ben inte tillhör min kropp. Förra gången var det för att jag var borta, att jag fått någon läskig déja vu-grej och att det började rycka i min ena mungipa, hon kommer ju ringa till psyket snart.

Det är nästan så att det är hypokondrier-varning på mig, håller på att hitta på en massa sjukdomar.

Aja ska gå ut och rulla mig i snön eller nåt..

Vi höres. (Ifall jag inte dör av någon annan mystisk sjukdom)

Usch har absolut ingenting att göra.
Eller nog finns det väl saker jag kan göra, plugga skulle inte sitta fel, men jag ar ingen lust!
Vill typ krypa under täcket och se tv, men har jättemycket spring i benen, eller typ "myrkryp" som mamma kallar det, så då kommer jag bara få cellskräck i benen och känna mig instängd av täcket. Ja, jag har massa konstiga grejer för mig.

Nä ska ta en promenix till konsum och köpa ett äpple nu, hejdå.

Ska strax ta mig till skolan, har stått och bråkat med mitt hår hela morgonen. Sprayet var bra, det är mitt hår det är fel på. Nu fick jag till det någorlunda, men vi får se hur länge det håller sig, tippar på att det lär vara platt som en pannkaka lagom tills jag är framme i skolan ;)
Råkade börja dampa till mamma också, så får gå och snacka med henne lite innan jag drar så hon blir glad igen.

Ljög för henne igår att jag var på party i lördags, trots att vi bara chilla jag och Pisse, ganska omvänt ;) Men hon tyckte det var kul, det finns nog en liten partyråtta inom henne trots allt, bara det är den är väl gömd ;) Kan nog tänka mig vad hon har gjort på alla sina utlandsresor för x antal år sen!

Gick btw och la mig typ klockan 9 igår, eller låg och kolla Laguna Beach <3
Ställde aldrig klockan till imorse, men vaknade pigg och utvilad halv 8, naaaiz!

Det blev core för mig, Sara och Ida, power-core på Helex. Nu har jag fan testat alla gym som finns i hela Luleå, ganska ironiskt eftersom jag typ är världens mest anti-människa mot träning och grejer.
Menmen, efter 100 "höger-vänster?" utrop av Sara i alla vägkorsningar, majoriteten felsvar av mig (jag har sämre lokalsinne än vad jag vill erkänna) och nåra u-svängar var vi framme, peppade och motiverade.
De positiva känslorna byttes snabbt ut mot förvirring, vart fan går man in?
Helt lost bokade vi iaf passet och styrde kosan uppåt, mot gymmet. Grejen var bara att vi i all hast missade omklädningsrummet och stövlade in med ytterkläder och hela kittet.
Menmen vi deppade inte ihop för det, vad spelar det för roll att vi har gjort bort oss för alla trendnissarna, som pappa kallar dom som gymmar där.
Vi peppade varann på nytt inför passet och så började vi.
Ja, power-core var det, verkligen..
Vi dog!

Positivt är iaf att middan smakade himmelskt!

Upptäckte igår att mobilen var borta, jag och mobiler asså,det funkar verkligen inte.
Tänkte iaf att jag hade glömt den hos Lisette, så var förbi där idag, men inte fanns den där.
Paniken började krypa lite smått i mig, men som tur var ringer pappsen och sa att han hade hittat den i bilen.
Inte för att det är värsta hi-tec-telefonen (heter det så?) men den är bättre än ingen ;) En ny telefon skulle bara ge mig ångest eftersom den typ skulle vara ute inom nåra månader, då väntar jag hellre tills jag hittar nån jag verkligen faller för.

Snart ska jag iaf åka och träna med Ida och kanske Sara om hon ides, core eller pilates, beror på vad vi hinner till. Shit, måste ju åka på en kvart, ska kila och höra om Sara ska med, då blire bilen, annars är det fucking-buss som gäller..

Önska mig lycka till!

Idag skulle jag vara så duktig, efter spanskan komma hem och göra nk-arbetet och andra läxor som jag har. Men vad gör jag, jo jag kryper ner under täcket med Sara det första jag gör när jag kommer hem. Det var så underbart varmt och mysigt att vi låg så över en timma. Diskuterade det ena och det andra, allt från politik och ekonomi till social kompetens (eller bristen på social kompetens).
Sen förflyttade jag mig nåra meter över till min säng och somnade, så gick det för mig när jag skulle vara duktig.

Hittade en påse hjärtchips i skåpet och den hade alldeles för stark dragningskraft för att jag skulle kunna låta den ligga orörd. Nu ligger jag med den under täcket och surar över att det är 50 miljarder meter snö ute, för första året nånsin är jag på pappas sida, JAG HATAR SNÖ!