Karin

Igår var jag på teamträff med jobbet, ett annat ord för att luncha med betalt. Sedan mötte jag upp T som varit och fixat håret, och så fikade vi med hennes mamma.

På kvällen hade jag tele-tid med Ida. Hade otroooligt mycket att prata om och hon lät som att hon ville mörda mig när jag säger att vi pratat i 1,5 h och hon inser att hon fått betala för samtalet eftersom jag har telenor.
- Det är alltså därför mina telefonräkningar är så jävla dyra!

Har jobbat inatt och idag tillät jag mig själv att ligga hemma och dega hela dagen framför serier. Trots strålande sol och superväder, men jag pallade inte att ta mig ut. Slutade med att jag dammsög upp varenda dammkorn, jag blir besatt när jag väl börjar, målade om klackarna på ett par skor och fick en chock när jag kollade kontot och såg att jag köpt tre drinkar på allstar i helgen. Som att det inte räckte med 1 flaska vin, 3 cider, 1 baylies-shot, en 80%ig shot och en redbullvodka på förfesten. Inte konstigt att jag har minnesluckor..

Nu ska jag åka och plocka upp Ida och hitta på buuuus!

---

♥ KARIN

Min fredagskväll har jag spenderat i .. STALLET! Med två 13-åringar och deras hästar. Insåg att jag hade absolut ingenting att göra ikväll så jag raggade upp Tezas syrra Angelica och fick följa med hon och hennes kompis till stallet som praktikant.

Det var jättekul och mysigt, jag är ju en riktig häst-tjej. Tycker det är så coolt med folk som har egen häst, min dröm när jag var liten var alltid att rida hem och jag blev så avis när jag fick veta att Angelica brukar göra det!

När jag sen skulle åka hem kom kompisens pappa aka stallets ägare och frågade om jag tjuvröker. Jag sa:
- Ja, det är ju trots allt fredag,
och lät honom bjuda mig på en cigg.
Vi stod och rökte och det var superpinsam stämning x10 och när jag kläcker ur mig:
- Men du får inte säga till Angelica, för jag är kompis med hennes syrra och jag vill inte att deras mamma ska få veta att jag brukar röka,
kände jag mig töntigare än töntigast.

Men det är en grej jag och Teza har, att ingen av våra mammor får komma på någon av oss med att röka. Dels för att om de kommer på en av oss med att röka lär de fatta att båda röker, och dels för att ingen av oss vill visa oss dåliga inför varandras föräldrar heller.

Därför var det så oerhört okontrollerat när jag hemma hos familjen Markström-Johansson från ingenstans utbrister:
- Jag köpte cigg idag och jag fick en chock när jag såg att de har höjt priset till 53 kronor!!
En millisekund efter jag avslutat meningen inser jag min tabbe och Maria kollar chockat på mig och säger:
- Men inte röker du väl Karin!?

Jag och Teza får ett ohejdat skrattanfall, jag försöker släta över mitt misstag och Alexander, Tezas brorsa, kollar på oss som om vi vore ufon och säger:
- Herregud Karin, du är 20 år gammal, inte behöver du väl tjuvröka för MIN mamma!

(Och Mamma, om du läser min blogg - sluta med det, den är privat. Och nej, jag röker inte.)

---

♥ KARIN

Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Jomen jag trivs ganska bra med mitt arbetslösa liv", innan jag inser att jag jobbar vad andra skulle se som normalt; jag har en tjänst på 80 % men kommer alltid upp i heltid med mina extra-pass. Det är som att det inte går in i mig att man inte är arbetslös bara för att man är ledig några dagar.

Som pricken över i:et mötte jag idag min granne som verkligen gick in för att trycka ner mig och min livsstil.
- Vad gör du nuförtiden, studerar du något?
- Jag jobbar.
- Jaha, jag som alltid ser dig med shopping-kassar i händerna om dagarna, vad jobbar du med?
- Personlig assistent.
- Okej, och du jobbar så mycket att du har råd att gå och shoppa varje dag?

Nyfikna, jävla kärring, vad ska hon bry sig i mitt liv för. Till saken hör också att jag typ aldrig shoppar, för att jag är så jävla snål och ska spara alla pengar. Men även om jag inte var det så shoppar jag väl bäst fan jag vill!
 
När jag sen kommer in genom dörren säger Mamma:
- Du har det bra du som kan gå och luncha varje dag!
- Ja, det har jag och jag trivs med det.

Och bara för att jag ska känna mig ännu sämre har jag tagit ledigt på lördag - för att jag ska festa. Ringde till min chef och bad om semester och han ba:
- ..kvällen den 25:e.. Jaha, så du ska ut och fira då?
- Ja.. jo.. litegrann.. hehe.

Så nu känner jag mig inte bara arbetslös, utan som en festande, arbetslös shopoholic.

---

♥ KARIN

Ska åka och luncha med T på LTU, för tredje dagen i rad! Snart har jag testat alla restauranger där, och jag är inte ens student. En positiv sak är iaf fall att jag ännu en dag kan återanvända samma lapp som jag skrev till Mamma i tisdags ;)

Har varit med T så mycket de senaste dagarna att hon har börjat kaxa mot mig. Hon ringde när jag låg och sov igår, (typ kvart i 10 på kvällen) och hon som alltid brukar fatta vinken att jag inte ids prata då tog sig i stället friheten att säga:
- Jaha, men nu får du prata med mig för jag har viktiga saker att diskutera. Dessutom är det inte du som ska upp klockan 6 imorgon, så du behöver inte sova än!
BIAAAATCH!

---

♥ KARIN

Ska strax åka iväg och möta upp min Tussilago på LTU på hennes lunchrast. Jag påstår att jag gör det för att hon inte ska behöva äta ensam, och hon skulle nog säga att det beror på att jag ska ha något att göra. Hur som helst, win-win!



Ska passa på att ta bilen när Mamma jobbar natt och sover hela dagen. Kör så sällan nuförtiden att jag knappt minns hur man gör. Måste åka i tid så jag hittar någonstans att ställa klumpen, tycker det är så bökigt att leta parkeringsplats, men känns för jobbigt att gå.

---

♥ KARIN

Imorse kom Teza och hämtade mig och vi åkte och lunchade på Sushibar. Precis som förr i tiden! Jag saknar mina lunchnings-kompisar, Ida - sluta jobba, Emma - kom hem, Teza - flytta till spränggatan igen.

När jag kom hem var jag med Mamma. Vi har delat på en avokado med räkor (måndagstradition) och sen har jag sett oc, målat naglarna och börjat städa. Försöker få lite struktur på livet och det går absolut inte om det är stökigt eller om jag har ofixade naglar.

Ända sen jag var sjuk har det spårat mer och mer här hemma. Obetalda räkningar ligger och skramlar in påminnelseavgifter bakom sängen, chips-smulor och kläder i en salig röra på golvet och eftersom jag var ut i lördags har jag slängt alla korten, nycklarna osv hejvilt omkring mig när jag kom hem.

Det är så fruktansvärt struligt att behöva leta allt när man ska iväg, tar så mycket längre tid än om allt är där det ska vara! Idag glömde jag till och med börsen när jag skulle iväg, och det var det enda jag behövde ha med..

Inatt ska jag jobba, som varje måndag. Ska göra mjukmackor och ta med till frukost. När jag jobbar natt är enda gången jag tillåter mig själv att äta det eftersom jag annars alltid spårar och kan äta upp emot 10 stycken. Men för att ta mig upp på morgonen och göra mig till människa innan jag blir avbytt av nästa assistent är mjukmackor det perfekta lockbetet!

---

♥ KARIN

Har varit med om två av de absolut värsta dygnen i hela mitt liv. I torsdags gick jag och la mig kvart i 9 bara för att orka upp till jobbet på fredagsmorgonen. Jag låg med fleece-morgonrock och ullfilt under täcket och höll på frysa ihjäl samtidigt som jag bad till Gud 13 gånger på raken om att få somna. Att sjukskriva mig var det inte tal om, det ser jag som något svaga människor gör - ambitiösa personer härdar.

Jag sov från 1 till 3. Då insåg jag att jag inte skulle ta mig till jobbet. Så i 4 timmar låg jag och vred mig av smärta i väntan att kunna ringa till jobbet. Jag har aldrig tidigare varit med om smärta utav dess like. Det enda som gjorde det uthärdligt var att ligga totalt blickstilla, inklusive att inte andas. Det var inte dock inte hållbart i längden. Paniken över att inte kunna ligga, bli spyfärdig av att sitta och ramla ihop av att stå, gjorde att jag storgrät och skrek om vartannat.

När jag äntligen somnade vid 8 vaknade jag 9 i en vattensäng av svett. Jag överlevde dagen och tänkte in i det sista att jag skulle kunna gå och jobba idag. Men på kvällen kom smärtorna tillbaka och jag var, mot min vilja, tvungen att sjukskriva mig igen.

När jag sa till Ida idag att jag var hemma från jobbet utbrister hon:

- Men då kan du ju följa med ut ikväll!
- Du tror att jag kan gå ut om jag sjukskrivit mig från jobbet?
- Ja, du lär ju inte träffa någon från ditt jobb på krogen.
- Nej, jag tänkte mer på att det finns en anledning till att jag sjukskrivit mig. Det är ju inte så att jag är hemma för skojs skull..

---

♥ KARIN

Jag är sjuk. Och jag som skulle träna med Ida efter hennes jobb. Nu tror hon att jag är lat. Men jag har mått så dåligt att jag inte ens kunnat röra mig och ingenting hjälper.

Jag har försökt med allt; vila, te, panodil, ipren, c-vitamin, blutsaft, vatten, det blir inte bättre!! Det har varit så olidligt att det enda som funkade en nanosekund var när jag låg och gnydde för mig själv i soffan.

Tänkte ringa Mamma på jobbet, men senast jag ringde dit svarade en kille som lät så arg att jag inte vågar ringa dit igen. Han skulle dock åka på semester i dagarna, men vet inte om han åkt än och det är inte värt att ta några risker. Så jag googlade mina symptom i stället. Vad skulle man ta sig till utan google!?

Blev lite lugnare av det och när jag fick beskedet om att jag blev godkänd på min biologi-uppsats tillfrisknade jag rejält. Så frisk att jag kan åka och fika med Ida och Liina ikväll. Blir tokig av att gå hemma! Ida tyckte det var konstigt att jag orkade ta mig ut och fika när jag var så sjuk, men jag kontrade med att det är bra att dricka något värmande då.

---

♥ KARIN

Vaknade nyss med en sprängande huvudvärk. Vad händer med min kropp, först feber och nu huvudvärk, håller jag på förtvina?!

Ska ta en promenad ner till konsum i hopp om att piggna till lite och för första gången på länge när jag kollar termometern visar den inte över 20 minusgrader (den stod på -19).

Annars ska jag ta tag i lite saker här hemma. Rensa bort gamla smycken och fylla mitt nya smyckesträd, städa i badrumsskåpet och organisera mina garderober. Sånt jag tycker om att göra.

Kanske är det på tiden att slänga bort mitt julpynt som legat kvar lite för länge också ?

---

♥ KARIN

Folk verkar tro att jag är nära en depression, eller ska fly från Luleå efter mitt senaste hat mot staden. Så är inte fallet. Jag fick bara ett aggressionsutbrott på jobbet förra veckan och har nu återupptäckt känslan av att vara engagerat upprörd. Tror jag måste gå med i en politisk debattgrupp eller något för att få utlopp för lite av mitt nyfunna engagemang i allt.

Idag har i alla fall dessa två pinglor varit på stan:

Lisette Brita Mathilda och jag ( - 0..1 ? )

Lika söta då som nu.

---

 ♥ KARIN

Teza ringde mitt i mitt psykiska sammanbrott igår och jag tog upp mina klaustrofobiska känslor med henne. Hon lyssnade, frågade och analyserade. Gick lugnt och metodiskt igenom allt och benade upp det med mig. Det är det som är bra med henne, när jag flippar hakar hon inte på, hon håller sig lugn, tar ner mig på jorden och kom sedan fram till slutsatsen:

- Jag tror bara att du behöver sova lite.
- Ja, jag har ju trots allt vaknat halv 4 imorse och jag vet att jag blir prillig när jag är trött.
- Precis.

Men klockan var då 8 och så tidigt kan man ju faktiskt inte sova för natten. Så jag byggde lite pussel med Pappa i stället, en terapi-liknande sysselsättning för mig. Vi sitter och bygger i tystnad och jag känner lugnet när allt faller på plats. Antingen så passar bitarna eller så passar det inte. Det finns liksom inga kansken.



Pappa hummar till ibland för att det inte går, jag säger att det är ju inte så lätt när man är färgblind, tar bort bitarna han lagt fel och lägger om dem på sina rätta ställen så det stämmer. Han ger någon syrlig kommentar tillbaka och sen återgår vi skrattande till pusslet.

Då och då upprörs Pappa av någon politisk debatt på tv som vi diskuterar ett tag innan vi tystnar och återigen är det bara skrapandet av bitarna mot lådan som hörs.

Helt plötsligt är klockan 10 och jag kan äntligen gå och lägga mig. Så gott som jag har sovit inatt har jag inte sovit på länge. Vaknar av mig själv strax innan 8, går upp, fixar frukost och pluggar det jag satt upp som dagens mål.



Känner mig som världens torraste och tråkigaste person, men så får det vara. Jag kanske helt enkelt bara är tråkig.

---

♥ KARIN

Har snöat in mig i ett gäng 92-93 (?) :ors bloggar och ju mer jag läser, desto mer ångest bubblar i mig. De lever mitt föredetta liv. Hela kompisgänget samlat, hela livet här, små och stora projekt att fördriva tiden med. Det var så jag hade det - och jag älskade mitt liv.

Sen lessnade jag. Det var dags för något nytt, så jag drog. Jag och resten av singlarna. De med pojkvän stannade kvar. Det utfallet var för oss 100 procentigt.

Jag fick för mig en dag att jag skulle tillbaka till Luleå och nu sitter jag här och förstår för mitt liv inte vad jag skulle hit och göra. Det är som att jag har vuxit ur den här staden, som att jag har tvingat på mig alldeles för småa kläder och jag går omkring här och håller på att få ett klaustrofobiskt anfall.

Kollar ut genom fönstret för att se lite folk - inte en kotte.
Öppnar fönstret för att få in lite liv - tyst som i graven.

Med risk för att trampa folk på tårna, men det är något fel på den här staden och dess invånare. Något allvarligt fel. Vad gör folk hela dagarna? Går till jobbet och hem igen? Och tränar en stund på kvällen? Vad lever de för? Nästa lön? Helgen? Sommarsemestern?

Ida har känt såhär länge, bara för någon vecka sen var hon påväg tillbaka till Stockholm. Jag drog argument om varför det var bättre att stanna. Idag skulle någon behöva dra de argumenten för mig.

Jag har klarat mig såhär pass länge för att jag har jobbat dygnet runt. Jag vet att jag cashar in pengar och det gör mig lugn. Jag är här för att lägga pengar på hög. Spara. Det är ett ord jag gillar. Sen ska jag börja leva igen.

Pratade med min chef idag som frågade om jag kunde tänka mig ta någon extratur. Skämtar han eller, jag vill inget annat.
- Jajaja, ni behöver inte ens fråga. Skriv upp mig bara, jag kan alltid jobba.

---

 

♥ KARIN

Har jobbat natten inatt och jag tror att jag hade en släng av feber där på småtimmarna. Vaknade upp var och varannan timma antingen i frossa eller supersvettig. Vet dock inte riktigt hur det är att ha feber, senast jag hade det var för två år sedan i och med min svininfluensa som jag självklart skulle drabbas av. Innan det var det på högstadiet någon gång när jag hade halfluss och fick körtelfeber på det. Annars är jag ganska lyckligt lottad när det gäller att vara sjuk, peppar, peppar.

Känner dock inte av någonting nu, så jag är nog frisk. Ska iväg och träna med Lisette när hon slutat jobbet klockan 12. Är så löjligt lycklig över att ha en träningskompis att träna med på dagen så jag kan inte låta det gå till spillo. För det är ju något fruktansvärt ångestladdat med att åka till gymmet på kvällen, inte nog med ångesten att åka dit, när det även är mörkt och kallt vill man ju bara ligga hemma och jäsa (helst med en chipspåse).

Men nu vill jag bara ut, solen lyser och har man kläder är kylan inte så olidlig. Måste dessutom stå upp för mitt smeknamn som jag har på jobbet, Lill-Karin. När alla, även de som aldrig sett mig, kallar mig det kan jag ju inte spåra iväg och bli tjock. Det blir hemskt awkward för alla parter..

  

---

♥ KARIN

Mitt internet fungerar fortfarande, kors i taket. Så det blev faktiskt en och annan rad skriven på mitt biologi-arbete tidigare idag. A-kassan kollade jag dock inte upp. Herregud, har inte gått med i det på 4 år, så vad spelar en eller två dagar till egentligen för roll?

Sen skickade Mamma iväg mig för att hämta Pappa från jobbet, trots att det rapporterats om 20 (!) trafikolyckor idag. Det är som att utmana ödet och leka med döden på samma gång. Hon kanske inte är så rädd om mig som jag trott..

Men det är klart, alla drar vi ju vårat strå till stacken med sysslor i detta hushåll; Mamma sköter städning och matlagning, Pappa har huvudansvaret för disk och handling och jag hämtar Pappa från jobbet varje måndag klockan 5. Det blir så tråkigt om det ska rubbas.

För det är just för att alla sköter sina sysslor som det är så fläckfritt hemma hos oss. Mamma hade inte haft tid att städa om inte jag hämtade Pappa, och han hade då inte varit hemma och kunnat ta hand om disken. Så jag känner att mitt ansvarsområde är nog så viktigt!

---

♥ KARIN

 

Min dator som oftast är på krigsstigen och kopplar bort internet var och varannan dag, har bestämt sig för att fungera idag. Fan, jag som ser det som en undanflykt för att slippa plugga och göra andra jobbiga internet-ärenden, typ gå med i a-kassan, boka optikertid osv. Saker jag skjutit upp i all oändlighet.

Teza tjatar på att jag borde köpa en ny dator. Jag tycker min fungerar utmärkt. Den överhettas och stängs av när det är dags för mig att skaffa ett liv eller sova, den stänger av internet när jag kollat facebook 571 gånger för mycket och den är seg som sirap så jag inte ska orka gå in på nelly.com och beställa hem massa onödiga saker.

Så att lägga pengar på en ny dator känns hemskt tråkigt. Speciellt när Fru Karin Nilsson (hur kärring låter inte det?) idag har fått hem en katalog från LV, och nu vet jag exakt vad jag ska införskaffa - ett kalenderfodral. Jag hade ingen aning om att jag behövde ett, men nu känns det som något jag inte kan leva utan. Jag menar, jag älskar min kalender, jag kollar i den flera gånger om dagen och hatar att köpa nya eftersom jag aldrig hittar någon som faller mig i smaken. Men ett kalenderfodral där man bara byter ut bladen när det blir ett nytt år är ju bara för perfekt!

---

♥ KARIN

Självklart att jag på min första lediga dag vaknar av att telefonen spelar. Helvete, ska jag till jobbet nu igen? är min första tanke, innan jag ser att det är jobb-jouren. 07:15 en söndagmorgon, det är kris. Jag vågar inte svara, för svarar jag kommer det sluta med att jag åker. För kris betyder extra betalt och då gångrar de hux flux upp lönen till sisådär 300 kronor/timmen, vilket betyder 4000 kronor på ett heldagspass och det kan jag inte säga nej till.

Men min kropp skriker nej. Jag vill bara sova. Så jag låter det ringa och ligger sen och har ångest tills jag somnar om. Vaknar igen 11. Ser andra avenyn, äter chips och känner mig som världens lataste människa. Mer ångest. Ska jag bara ligga här och glo i taket hade jag lika gärna kunnat jobba. Ja, jag är arbetsnarkoman.

Till slut åker jag till gymmet. Mördar mig själv genom ett pass för att känna att jag trots allt gjort något av dagen. (Trots de eventuella 4000 kronorna som jag inte tjänat ihop). Tänker att pengar har jag ju redan, det kanske är kroppen som behöver fixas nu.

Åker till Ida på kvällen och ser Wallander. Köper frukt och gör fruktsallad, känns onödigt att lägga på sig det jag försökt träna bort redan samma dag. Men vem försöker man lura, det är inte i nääärheten så gott som chips och dipp. Därför ska jag plocka fram chipspåsen jag försökt gömma för mig själv. Utan dåligt samvete. Det är ju trots allt en ny dag nu.

---

♥ KARIN

Efter en kväll som pensionär med Ida och Liina, godis och melodifestivalen har jag så mycket grus i ögonen att jag knappt kan hålla dem öppna. Inte så konstigt det eftersom jag senaste veckan jobbat en del, att säga att jag bott på jobbet är ingen underdrift efter 13 pass på 8 dagar. Nu har jag laddat upp med 2 chipspåsar, godis och dricka framför andra avenyn, men eftersom jag kommer somna inom en snar framtid blir det en perfekt frukost på sängen imorgon. Och lunch. Jag har nämligen inga planer att lämna sängen innan middagen står färdig på bordet. Godnatt.