Karin

Ikväll frågade Mamma om jag inte skulle vara hemma och se Idol med henne och Pappa. Så trots mitt fullbokade liv, där jag knappt hinner med alla mina 3 vänner (!!) i Luleå, hade jag hemmakväll med dem.

Det slutade med att jag hittade Mamma sovandes i soffan innan Idol ens hade börjat och Pappa somnade någon gång efter andra uppträdandet och vaknade bara till då och då av att han tappade dosan i golvet.

Direkt efter Idol gick Mamma och la sig för att "läsa" (=titta på bilderna eftersom hon inte ser texten) sin tidning och 2 minuter efter låg tidningen på magen och hon snarkade lagom högt med munnen charmigt på glänt.

Pappa sitter troligtvis fortfarande i soffan och sover. Jag är fascinerad över att han inte får nackspärr.

Så så går det när familjen Nilsson ska ha myskväll.

♥ KARIN

Vi började våran Italien-tripp med att sitta på hotellet vi sov på första natten och googla ställen att åka till. Jag snubblade in på en recension som min idol Anette Norberg från curling-landslaget gjort, om Peschiera del Garda. En liten pärla vid Garda-sjön, en av de azul-blåa sjöarna uppe vid Alperna. Det lät mysigt, så det kör vi på sa jag till Teza och så åkte vi iväg.

Men resan till Peschiera var en mardröm, och stackars lilla T som varit kissnödig sedan innan vi satte oss på tåget såg alldeles gråtfärdig ut när vi 3 svettiga timmar senare var i Verona, tågets slutstation. Vi hade missat vårat stopp. Dessutom hade vi hunnit få böter på 500 spänn (var) och blivit utskällda på italienska av en arg konduktör.

Till slut tog vi oss i alla fall rätt och det var så vackert att till och med T erkände att det var värt varenda minut på tåget. Och trots min snålhet kan jag säga att det var värt varenda krona trots att den 25 mil långa resan gick på saftiga 1300 kronor med böterna.


Det var så idylliskt och pittoreskt vid hamnen med båtarna i det speciella blåa vattnet att man trodde att man promenerade omkring i ett vykort.


Vi satt ofta alldeles fascinerade och bara tittade ut över vattnet och alpernas konturer medan vi lyssnade på vågorna som kluckade in mot stranden.



På kvällarna stassade vi upp oss i en ny liten klänning varje kväll. Åt på några av de mysigaste restaurangerna jag någonsin sett och avslutade kvällen med drinkar på våran stammis-bar. Vi blev alltid lika trevligt bemötta av världens gulligaste personal och drinkarna var så goda att jag unnade dem 80 kronor i dricks sista kvällen.

När vi sedan kom till Milano mötte staden oss som ett shopping-paradis. Vi var i ett varuhus med 8 våningar fulla med allt man kan tänka sig i märkesväg. Jag plockade på mig en Burberry-halsduk, en LV-väska, Jimmy Choo-skor, en Juicy Coture-mjukisdress och lite annat smått och gott - i fantasin. I verkligheten fick jag inte med mig något alls. Tack vare en automat som åt upp mitt kort och en ficktjuv som snoppade åt sig Tezas. Jävla huligan-land.

Som tur var hade jag 250 euro på mig och Teza hade klyftigt nog gömt undan 50 euro i sin puderdosa till tågresan till flygplatsen. Jag var dock stressad över att vi inte skulle ha råd med mat, så det var först när vi var på flygplatsen jag kunde slappna av. Så då passade jag på att shoppa smink för mina 1000 kronor jag hade kvar, och såg det som en riktig vinst.

Innan vi åkte lovade jag T att aldrig dra med henne på något annat än charter-resor i framtiden, som trots att vi gått igenom hemresan några gånger fortfarande var lite orolig över mellanlandningen i Zürich. Som förövrigt gick smärtfritt. Så jag har fortfarande en gnutta hopp om att jag kan lura med mig henne till Alperna nästa vinter. Måste bara bearbeta henne lite först.

♥ KARIN