Karin

 

Detta inlägg vill jag tillägna en vän som inte längre finns bland oss, och jag vet att ingen älskar min blogg som du gjorde.

 

Du var min systers "bästis", som man på den tiden sa, och jag kan väl inte ha varit mer än 5-6 år första gångerna vi sågs. Det är troligen inte alla som skulle låta lillasyrran vara med och hänga, men ni tog mig under era vingar sedan första stund. Jag tror till och med att vi delade bästishjärta alla 3 - eller var det bara något jag drömde om att få göra?

 

Hur som helst fick jag alltid vara med, så jag var alltid med. På allt från fotbollscuper till basketmatcher. Med skiftande intresse skall tilläggas, på en match satt jag nämnligen och broderade, men jag var där i alla fall.

 

Vi hade ofta tokigheter för oss - eller mest ni, jag bara hängde på. Ändå var jag den som slog upp hakan då ni kom på att vi skulle leka "fyllegubbar", något jag absolut inte fick säga till Mamma, så jag fick gott ljuga ihop en historia om hur jag hade snubblat.

 

På tal om tokigheter kom jag en gång in i Saras rum, jag minns hur ni satt i våningsängen, diskuterade allvarligt som på en konferans och framför er skrev ni punkter på ett papper med rubriken "HUR MAN BLIR EN LINA". Inte i mina vildaste tankebanor kunde jag komma på varför man ville vara en lina, och när ni berättade att det var en person tyckre jag ju inte att ni var mindre skumma för det.

 

Kanske var det för att mitt egna sociala liv rämnade titt som tätt, men höjdpunkterna i min tillvaro var definitivt gångerna du sov över hos oss - vilket var en hel del! Folk säger att man skrattar tills man kiknar, men det är en underdrift för hur vi hade det. Även om det hände att kvällarna fick en oväntad vändning - som den gången ni hittade mig hulkandes framför toan i mitt lila nattlinne, efter alltför många glas päronsoda. Kolsyra har aldrig varit något för mig.

 

Åren gick och sodan byttes ut mot alkohol. Som 16-åring tog ni med mig på krogen för första gången, lärde mig hur man snor drinkar, och vi blir jagade runt på cleo. Ja, ni har ju inte bara haft bra inflytande på mig. Du bangade aldrig en shot, och vi har väl båda fått i oss en och annan för många. Men du var också den som aldrig dömde och höll troget bort håret när man spydde upp dom igen.

 

Du har helt klart varit en källa till många skratt och var du än är idag hoppas jag att du vill kika in här ibland och för dig ska jag skriva så roligt jag bara kan.