Karin

Efter ett så långt uppehåll kanske ni tror att jag blev kidnappad i Prag, men det blev jag inte. Däremot kom jag hem till ett ännu mer fullbokat liv än vad jag hade innan. Jag kom nämnligen in på en kurs i nationalekonomi i sista minuten, och att få spendera tid med mitt intresse är så kul.

Nackdelen med att älska att plugga, och att älska att jobba och att älska allt annat jag gör på fritiden, gör att det efter ett tag börjar uppdagas en viss tidsbrist. Och hur mycket jag än vill att det ska funka, tvingas jag att erkänna att som det ser ut i dagsläget går inte mitt liv ihop - dygnets timmar räcker helt enkelt inte till. Jag har för mycket att göra på för lite tid.

Så med det i åtanke, kan jag (om jag övertygar mig själv riktigt hårt), nästan finna något positivt med att Gabriel åker hem till Stockholm om drygt en vecka. Ja, tiden för det den lilla djävul i bakhuvudet på mig har påmint mig om ända sedan jag bestämde mig för att falla för honom har kommit. Den tiden han går ut skolan och inte längre har någonting som binder honom till denna stad - förutom mig då!

Det känns såklart förjävligt, men to look at the bright side - jag kommer i alla fall ha mer tid att spendera på mina övriga aktiviteter. Ingen kommer kunna ersätta ett visst tomrum efter G, men att gå och jobba natt utan att ha en mysig en i sängen när man ska iväg kommer sure as hell att vara lättare.

Dessutom kom jag in på alla 4 kurser jag sökte till våren, vilket betyder att jag går upp till heltidsstudier. Plus att jag har kvar min tjänst på jobbet och känner man mig vet man att jag kommer i största möjliga mån jobba alla de passen jag har som inte krockar med det obligatoriska i skolan.

Ja, är det någonting jag har fått lära mig detta år så är det att hitta alternativa vägar. Att se möjligheter i det omöjliga, jag vet att det låter klyschigt, men livet har haft en tendens att vilja jävlas med mig, så vad ska man göra. Jag har planerat och planerat om framtiden en miljon gånger. Försökt hitta lösningar för att uppnå mina drömmar, som samtidigt förhoppningsvis drar mig åt samma håll vars Gabriel kan uppnå sina drömmar.

Men jag är positiv.