Karin

Vaknade nyss med en sprängande huvudvärk. Vad händer med min kropp, först feber och nu huvudvärk, håller jag på förtvina?!

Ska ta en promenad ner till konsum i hopp om att piggna till lite och för första gången på länge när jag kollar termometern visar den inte över 20 minusgrader (den stod på -19).

Annars ska jag ta tag i lite saker här hemma. Rensa bort gamla smycken och fylla mitt nya smyckesträd, städa i badrumsskåpet och organisera mina garderober. Sånt jag tycker om att göra.

Kanske är det på tiden att slänga bort mitt julpynt som legat kvar lite för länge också ?

---

♥ KARIN

Folk verkar tro att jag är nära en depression, eller ska fly från Luleå efter mitt senaste hat mot staden. Så är inte fallet. Jag fick bara ett aggressionsutbrott på jobbet förra veckan och har nu återupptäckt känslan av att vara engagerat upprörd. Tror jag måste gå med i en politisk debattgrupp eller något för att få utlopp för lite av mitt nyfunna engagemang i allt.

Idag har i alla fall dessa två pinglor varit på stan:

Lisette Brita Mathilda och jag ( - 0..1 ? )

Lika söta då som nu.

---

 ♥ KARIN

Teza ringde mitt i mitt psykiska sammanbrott igår och jag tog upp mina klaustrofobiska känslor med henne. Hon lyssnade, frågade och analyserade. Gick lugnt och metodiskt igenom allt och benade upp det med mig. Det är det som är bra med henne, när jag flippar hakar hon inte på, hon håller sig lugn, tar ner mig på jorden och kom sedan fram till slutsatsen:

- Jag tror bara att du behöver sova lite.
- Ja, jag har ju trots allt vaknat halv 4 imorse och jag vet att jag blir prillig när jag är trött.
- Precis.

Men klockan var då 8 och så tidigt kan man ju faktiskt inte sova för natten. Så jag byggde lite pussel med Pappa i stället, en terapi-liknande sysselsättning för mig. Vi sitter och bygger i tystnad och jag känner lugnet när allt faller på plats. Antingen så passar bitarna eller så passar det inte. Det finns liksom inga kansken.



Pappa hummar till ibland för att det inte går, jag säger att det är ju inte så lätt när man är färgblind, tar bort bitarna han lagt fel och lägger om dem på sina rätta ställen så det stämmer. Han ger någon syrlig kommentar tillbaka och sen återgår vi skrattande till pusslet.

Då och då upprörs Pappa av någon politisk debatt på tv som vi diskuterar ett tag innan vi tystnar och återigen är det bara skrapandet av bitarna mot lådan som hörs.

Helt plötsligt är klockan 10 och jag kan äntligen gå och lägga mig. Så gott som jag har sovit inatt har jag inte sovit på länge. Vaknar av mig själv strax innan 8, går upp, fixar frukost och pluggar det jag satt upp som dagens mål.



Känner mig som världens torraste och tråkigaste person, men så får det vara. Jag kanske helt enkelt bara är tråkig.

---

♥ KARIN

Har snöat in mig i ett gäng 92-93 (?) :ors bloggar och ju mer jag läser, desto mer ångest bubblar i mig. De lever mitt föredetta liv. Hela kompisgänget samlat, hela livet här, små och stora projekt att fördriva tiden med. Det var så jag hade det - och jag älskade mitt liv.

Sen lessnade jag. Det var dags för något nytt, så jag drog. Jag och resten av singlarna. De med pojkvän stannade kvar. Det utfallet var för oss 100 procentigt.

Jag fick för mig en dag att jag skulle tillbaka till Luleå och nu sitter jag här och förstår för mitt liv inte vad jag skulle hit och göra. Det är som att jag har vuxit ur den här staden, som att jag har tvingat på mig alldeles för småa kläder och jag går omkring här och håller på att få ett klaustrofobiskt anfall.

Kollar ut genom fönstret för att se lite folk - inte en kotte.
Öppnar fönstret för att få in lite liv - tyst som i graven.

Med risk för att trampa folk på tårna, men det är något fel på den här staden och dess invånare. Något allvarligt fel. Vad gör folk hela dagarna? Går till jobbet och hem igen? Och tränar en stund på kvällen? Vad lever de för? Nästa lön? Helgen? Sommarsemestern?

Ida har känt såhär länge, bara för någon vecka sen var hon påväg tillbaka till Stockholm. Jag drog argument om varför det var bättre att stanna. Idag skulle någon behöva dra de argumenten för mig.

Jag har klarat mig såhär pass länge för att jag har jobbat dygnet runt. Jag vet att jag cashar in pengar och det gör mig lugn. Jag är här för att lägga pengar på hög. Spara. Det är ett ord jag gillar. Sen ska jag börja leva igen.

Pratade med min chef idag som frågade om jag kunde tänka mig ta någon extratur. Skämtar han eller, jag vill inget annat.
- Jajaja, ni behöver inte ens fråga. Skriv upp mig bara, jag kan alltid jobba.

---

 

♥ KARIN

Har jobbat natten inatt och jag tror att jag hade en släng av feber där på småtimmarna. Vaknade upp var och varannan timma antingen i frossa eller supersvettig. Vet dock inte riktigt hur det är att ha feber, senast jag hade det var för två år sedan i och med min svininfluensa som jag självklart skulle drabbas av. Innan det var det på högstadiet någon gång när jag hade halfluss och fick körtelfeber på det. Annars är jag ganska lyckligt lottad när det gäller att vara sjuk, peppar, peppar.

Känner dock inte av någonting nu, så jag är nog frisk. Ska iväg och träna med Lisette när hon slutat jobbet klockan 12. Är så löjligt lycklig över att ha en träningskompis att träna med på dagen så jag kan inte låta det gå till spillo. För det är ju något fruktansvärt ångestladdat med att åka till gymmet på kvällen, inte nog med ångesten att åka dit, när det även är mörkt och kallt vill man ju bara ligga hemma och jäsa (helst med en chipspåse).

Men nu vill jag bara ut, solen lyser och har man kläder är kylan inte så olidlig. Måste dessutom stå upp för mitt smeknamn som jag har på jobbet, Lill-Karin. När alla, även de som aldrig sett mig, kallar mig det kan jag ju inte spåra iväg och bli tjock. Det blir hemskt awkward för alla parter..

  

---

♥ KARIN

Mitt internet fungerar fortfarande, kors i taket. Så det blev faktiskt en och annan rad skriven på mitt biologi-arbete tidigare idag. A-kassan kollade jag dock inte upp. Herregud, har inte gått med i det på 4 år, så vad spelar en eller två dagar till egentligen för roll?

Sen skickade Mamma iväg mig för att hämta Pappa från jobbet, trots att det rapporterats om 20 (!) trafikolyckor idag. Det är som att utmana ödet och leka med döden på samma gång. Hon kanske inte är så rädd om mig som jag trott..

Men det är klart, alla drar vi ju vårat strå till stacken med sysslor i detta hushåll; Mamma sköter städning och matlagning, Pappa har huvudansvaret för disk och handling och jag hämtar Pappa från jobbet varje måndag klockan 5. Det blir så tråkigt om det ska rubbas.

För det är just för att alla sköter sina sysslor som det är så fläckfritt hemma hos oss. Mamma hade inte haft tid att städa om inte jag hämtade Pappa, och han hade då inte varit hemma och kunnat ta hand om disken. Så jag känner att mitt ansvarsområde är nog så viktigt!

---

♥ KARIN

 

Min dator som oftast är på krigsstigen och kopplar bort internet var och varannan dag, har bestämt sig för att fungera idag. Fan, jag som ser det som en undanflykt för att slippa plugga och göra andra jobbiga internet-ärenden, typ gå med i a-kassan, boka optikertid osv. Saker jag skjutit upp i all oändlighet.

Teza tjatar på att jag borde köpa en ny dator. Jag tycker min fungerar utmärkt. Den överhettas och stängs av när det är dags för mig att skaffa ett liv eller sova, den stänger av internet när jag kollat facebook 571 gånger för mycket och den är seg som sirap så jag inte ska orka gå in på nelly.com och beställa hem massa onödiga saker.

Så att lägga pengar på en ny dator känns hemskt tråkigt. Speciellt när Fru Karin Nilsson (hur kärring låter inte det?) idag har fått hem en katalog från LV, och nu vet jag exakt vad jag ska införskaffa - ett kalenderfodral. Jag hade ingen aning om att jag behövde ett, men nu känns det som något jag inte kan leva utan. Jag menar, jag älskar min kalender, jag kollar i den flera gånger om dagen och hatar att köpa nya eftersom jag aldrig hittar någon som faller mig i smaken. Men ett kalenderfodral där man bara byter ut bladen när det blir ett nytt år är ju bara för perfekt!

---

♥ KARIN

Självklart att jag på min första lediga dag vaknar av att telefonen spelar. Helvete, ska jag till jobbet nu igen? är min första tanke, innan jag ser att det är jobb-jouren. 07:15 en söndagmorgon, det är kris. Jag vågar inte svara, för svarar jag kommer det sluta med att jag åker. För kris betyder extra betalt och då gångrar de hux flux upp lönen till sisådär 300 kronor/timmen, vilket betyder 4000 kronor på ett heldagspass och det kan jag inte säga nej till.

Men min kropp skriker nej. Jag vill bara sova. Så jag låter det ringa och ligger sen och har ångest tills jag somnar om. Vaknar igen 11. Ser andra avenyn, äter chips och känner mig som världens lataste människa. Mer ångest. Ska jag bara ligga här och glo i taket hade jag lika gärna kunnat jobba. Ja, jag är arbetsnarkoman.

Till slut åker jag till gymmet. Mördar mig själv genom ett pass för att känna att jag trots allt gjort något av dagen. (Trots de eventuella 4000 kronorna som jag inte tjänat ihop). Tänker att pengar har jag ju redan, det kanske är kroppen som behöver fixas nu.

Åker till Ida på kvällen och ser Wallander. Köper frukt och gör fruktsallad, känns onödigt att lägga på sig det jag försökt träna bort redan samma dag. Men vem försöker man lura, det är inte i nääärheten så gott som chips och dipp. Därför ska jag plocka fram chipspåsen jag försökt gömma för mig själv. Utan dåligt samvete. Det är ju trots allt en ny dag nu.

---

♥ KARIN

Efter en kväll som pensionär med Ida och Liina, godis och melodifestivalen har jag så mycket grus i ögonen att jag knappt kan hålla dem öppna. Inte så konstigt det eftersom jag senaste veckan jobbat en del, att säga att jag bott på jobbet är ingen underdrift efter 13 pass på 8 dagar. Nu har jag laddat upp med 2 chipspåsar, godis och dricka framför andra avenyn, men eftersom jag kommer somna inom en snar framtid blir det en perfekt frukost på sängen imorgon. Och lunch. Jag har nämligen inga planer att lämna sängen innan middagen står färdig på bordet. Godnatt.

Har tillbringat helgen uppe i de tornedaliska skogarna, utan varken internet eller täckning på telefonen. Ätit alldeles för mycket onnyttigt (jag som hade kämpat hela veckan med en strikt diet - förjäves), åkt runt till alla möjliga små byar med konstiga namn och umgåtts med mina morbröder. Det var trevligt, men nu måste jag säga att det är skönt att vara hemma!

Emma var på mig om årskrönikan jag utlovat, men den får gott vänta ett tag till. Efter att ha varit hemifrån en hel helg, har jag hemskt mycket att stå i. Ikväll har jag därför, som vanlig söndagstradition, tagit hand om mig själv. Duschat, haft hårinpackning och ansiktsmask, smort in mig osv. Målat fransk manikyr på händerna och eftersom jag inte hittade något rött nagellack, har jag målat tånaglarna i en mörkt lila nyans. Trodde det skulle gå, men med facit i hand märkte jag att det inte funkar alls, ser ut som om jag klämt fötterna i dörren och fått blånaglar. Så imorgon måste jag komma ihåg att köpa ett nytt rött lack och måla om dem.



Nu är det Wallander som står på schemat, och eftersom min söndagskompis Ida slirat iväg till Umeå i helgen, blir det att se den ensam. Utan chips.

---

♥ KARIN

Idag har jag varit hos tandläkaren, det var lika hemskt som vanligt.

Men efter några plågsamma skärsår av röntgenbilderna, rysningar av skrapandet och kväljningar av vattnet de sprutar in i käften hissades jag upp igen.
- Då var vi klara, inga hål hade du.
- Inga hål?! 
Jag, som aldrig får gå därifrån utan att boka in en tid för återbesök, var i chock.
 - Hade jag inte ens någon tandsten som ni måste skrapa bort?!
- Inte vad jag såg, men jag kan kolla igen för säkerhets skull. Jag måste då säga att det är få som är så här angelägna om att få komma tillbaka.
- Nejnejnej, jag hatar att komma hit, jag är bara så chockad över att inte ha något som måste fixas!

Så med lätta steg studsade jag därifrån. Och unnade mig nya byxor och en ny tröja. Nu sitter jag på jobbet, K sa att jag alltid är lika prydlig.
- Glad, pigg och prydlig!
Han är ju som söt.

---

♥ KARIN

Idag när jag slutade jobbet klockan 9 traskade jag iväg till badhuset för att simma lite. Det var jag och några glada pensionärer där. Och en skolklass på simskola, vilket lockade fram massa förskräckliga minnen.

Jag har aldrig hatat något lika mycket som när vi skulle till badhuset med skolan varannan måndag. Jag hatade allt; lukten av klor när man kom in i badhuset, kön till att få nyckeln, kylan när man var tvungen att sitta i fönstret och vänta på att få hoppa i, vattnet i ögonen, kallsuparna, ja allt var en plåga.

Jag frös alltid så mycket att jag började gråta. Trodde att jag skulle få slippa bada då. Men lärararen sa bara:
- Ingen annan verkar ju ha några problem med det, du överdriver bara.
Men med mina 29 kilo och 0 % underhudsfett var jag ett stelfruset skelett. Det var inte konstigt att jag aldrig lärde mig simma, all koncentration gick åt till att inte frysa ihjäl.

Till slut var det dock bara jag kvar i lilla bassängen. Alla andra hade lärt sig simma och fick gå till stora. Mig kunde de ju inte ha plaskandes kvar ensam i lilla, så tillslut fick jag också gå till stora - och promenera fram och tillbaka på den grunda delen.

När badvakten äääntligen visslade i pipan så vi fick gå upp drog jag en lättnadens suck. Men den känslan höll i sig i max 10 min. Sedan fick jag ångest inför nästa gång. Och så höll det på.

Har fortfarande men från detta. Jag hatar att få vatten i ögonen, jag får kallsupar hela tiden och kan definitivt inte vara under vatten. Att jag ens lärt mig simma (sisådär förra året) är ett under.

---

♥ KARIN

Glömde mina vantar hos Therese igår, så jag stickade mig ett par nya.


Jag har verkligen för mycket fritid...

Men har faktiskt inte bara stickat idag, har även hunnit vara till Linus och fika. Han bjöd på sju sorters kakor (nästan) som hans pappas tjej hade bakat till hans släktfika igår - påstod han iaf. Jag tror dock han ställde sig och bakade för att han skulle få storfrämmande av mig.

På kvällen har jag varit med Ida. Vi spelade wordfeud och jag vann med 694-227. Det går bra nu. Värre är att Ida blev sur och kommer aldrig vela spela mot mig igen. Fan.

---

♥ KARIN

Dags att ge lite livstecken här på bloggen och skriva några rader. Nytt år ger alltid lite nytt hopp. Kanske att jag kan ta mig till gymmet fler än 5 gånger detta år. Kanske att jag kan dra ner chipspåsarna från 5 i veckan till 2. Kanske att detta år blir året då jag äntligen pluggat klart.

Likförbannat sitter man i slutet av varje år fetare, finnigare och fulare än året innan, med ännu mera åldersnoja och panik inför framtiden. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan.

Så iår, ja då jävlar ska jag bli smal, snygg och smart. Måste bara komma på lite nya medoder för att lyckas, jag menar träning är ju inte min grej och chips är ju så förbannat gott, men smal ska jag ge mig fan på att bli iaf. Snyggheten kommer med smalheten och en bränna på det fixar det mesta. Och sen får jag helt enkelt avvara några pysseltimmar här hemma till plugg.

Det blir nog bra.

En liten årskröninka från 2011 ska jag väl knåpa ihop senare, har så många roliga minnen från året att jag hade kunnat skriva en novell. Vet dock inte hur roade andra skulle vara av den. Förutom Emma, min trognaste läsare. När vi bodde på Vetekakan hörde jag henne både en och två gånger ligga inne i sovalkoven och fnissa.
- Jag läser din blogg, Karin, hihi, gud vad roligt du skrivit!
Det var de stunderna jag bloggade för.



Nu skulle jag bara bli skräckslagen och oerhört generad om jag fann M & P ligga och fnissa åt min blogg. Lite privatliv inför föräldrarna vill man ju ändå ha.

---

 ♥ KARIN

Jag kommer nog aldrig att lära mig att det INTE är okej att sippa på en drink klockan 2 när man börjar jobbet nästa dag 07:45. Jag kommer nog heller aldrig lära mig att hålla koll på mobiler.

Men jag överlevde jobbet, trots att jag inte kom i säng förrän halv 5. Så att det var jobbigt när klockan ringde är minst sagt en underdrift. Jag åkte iväg i tubsockar, gympaskor, min kappa, glasögon och en tofs mitt på skallen, men jag var så trött att jag inte ens brydde mig. Det var först när jag hoppade på en proppfull buss hem från jobbet jag kände att det inte var sådär superkul!

Mobilen löste det sig också med, en taxi-chaffis hade lämnat in den på shell så jag kunde lite generad hämta ut min supernalle idag. VARFÖR är det så att den enda telefonen som alltid kommer tillbaka är en jävel för 199 kronor!?!?! Tänkte i alla fall att jag skulle ha en drös meddelanden och missade samtal (tror jag är poppis) och nog jävlar hade jag det, 5 gånger plingade det till av nya meddelanden. 4 av dem var från Sara..

---

♥ KARIN

Är hemma på snabb visit innan jag ska tillbaka till jobbet igen. Igår jobbade jag först på dagen/kvällen hos en kvinna och när jag sen åkte till K för att jobba natt kändes det som att jag kom hem. Tvättade bort sminket bort sminket, borstade gaddarna och kröp ner i sängen och läste min bok. Det är illa när man känner sig så hemma på sin arbetsplats, då jobbar man för mycket.

Men en positiv sak med att jobba är att jag inte äter så förbannat mycket. När jag är hemma äter jag mest för att jag är rastlös och för alla mina intressen oftast inkluderar mat. Jag älskar att luncha på stan, fika, ha glöggmys. Trots att jag egentligen inte tycker om fika slinker det alltid ner ett eller annat bakverk, bara för att det hör till. Och eftersom att Pappa varje helg (trots att jag säger att han inte behöver göra det) köper chips åt mig, är det någon mystisk dragningskraft som kallar på mig från "snask-lådan". Ser man film och har chips hemma äter man ju upp dem. Och sist men inte minst, om jag mot förmodan tränar känner jag mig så fruktansvärt duktig att jag unnar mig själv allt möjligt.

Men nu har jag bara 5 dagar på mig att tappa det överflödiga hullet till juldagen, så att folk inte tror att jag är en prinskorv på rymmen.

---

♥ KARIN

Jag förstår inte varför det alltid känns som ett skämt när klockan ringer på mornarna, hur tidigt jag än går och lägger mig. Trots att jag inte började jobba förrän 9 imorse, tog jag mig verkligen inte upp. Snoozade minst 5 gånger, det är konstigt att sängen alltid ska vara som mysigast när man måste lämna den.

Gick upp en kvart innan jag skulle åka och upptäckte att Mamma och Pappa hade matchande, svullna ögon likt pollenallergiker. De var också trötta. Mamma sa att det beror på mörkret - alla är trötta den här årstiden.
- Ja, men ingen jobbar lika mycket som mig, så jag har det värst!!!!!
Ville mitt dåliga morgonhumör skrika. Jag bet mig i tungan och gick och la mig i sängen och snuttade lite på mitt täcke i stället. Det är ju trots allt inte Mammas fel att jag är arbetsnarkoman.

Nu ska jag krypa ner i min renbäddade säng och sova tills jag vaknar. Eller tills alarmet ringer klockan 9. Någon måtta får det vara. Börjar 13.30 imorgon och jobbar till 22.40 och sen jobbar jag 23-09. Efter det jobbar jag igen 14-22 och det är stunder som dessa man blir lite smått irriterad på sig själv att man inte kan säga nej.

Såg förresten mina chefer fulla och spårade på julfesten i fredags, så får jag inte som jag vill i fortsättningen vet jag vad jag ska hota med.

---

♥ KARIN

Äntligen, äntligen har jag fått klarhet i varför jag ÄLSKAR att leka med ljus, eld, tändare, stearin, etc.

Mamma kommer in i mitt rum och utbrister från ingenstans:
- Jag tror jag har varit pyroman i mitt tidigare liv!
- Okeej..?
- Ja, jag älskar att tända saker, jag får som en kick av det! Jag älskar lukten, ljudet, allt! Jag har alltid älskat tändstickor.

Sen berättade hon om en gång när hon var liten då hon och hennes kompis tände eld på golvet i deras lekstuga och jag började fundera över min egen besatthet av att elda på saker och ting.

I somras när vi bodde i Brompa hade jag alltid min lilla pyroman-stund när jag satt på balkongen och rökte. Det var så perfekt med alla olika material av skräp som låg på bordet, alla olika tändare alltid låg i skålen. Jag älskade att se hur ett hårstrå krullade sig och sen försvann, hur olika material gav olika lukter, hur plast drog ihop sig och tillslut blev en stenhård liten boll och att en pappersbit förkolnade och bara blev till lite stoft.

En gång när jag hade exprimenterat klart satte jag ner allt skräp i askkoppen, fimpade ciggen och gick in igen. Efter ett tag kände jag hur det börjar lukta skumt, och när jag kikar ut ser jag att askkoppen står i lågor. Fan. Som tur var hade vi (som vanligt) inte städat undan festen, så ett halvt glas rosé och lite bacardi brezeer fick släcka elden och allt var frid och fröjd igen. Tills askkoppen skulle tömmas en tid efter. Denna gråa, klistriga sörja som jag fick karva ur askkoppen luktade inte rosor om man säger så, och kräkreflexen sattes igång både en och två gånger.

Men till mina föredetta sambos som då och då visade en viss irritation till mitt eldande ville jag bara berätta att  detta är då inget jag rår för, utan jag skyller på Mammas pyromani - det går tydligen i släkten!

---

♥ KARIN

Idag har jag haft den mest meningslösa dagen i mitt livs historia. Jobbade natt och slutade 9, så jag tänkte att jag skulle ha hela dagen på mig att göra massa nödvändigheter. Men av någon anledning har jag aldrig kommit till skott så dagen har sett ut på detta vis:

Spelat spindelharpan, hämtat pappa från jobbet, spelat spindelharpan, skjutsat pappa till frissan, legat på min säng, hämtat pappa från frissan, spelat spindelharpan, ätit middag, legat på min säng.

Till slut var jag tvungen att ta en promenad (i regnet) till konsum för att köpa 2 clementiner, trots att vi hade det hemma. Bara för att jag inte skulle drabbas av liggsår.

Pratade med Teza om min depressionsdag och hon påstod att man var tvungen att ha dessa dagar ibland för att uppskatta livet.
- Det blir säkert en bättre dag imorgon!
- Jo visst, jag jobbar 9-22. Jättekul.

Nu ska jag spela spindelharpan innan jag sover. Har ju som inte gjort det på länge nu!

---

♥ KARIN

När vaknade du imorse?
Svar: 07:47 av att dolt nummer ringde 3 gånger.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Svar: Fan, jag vill inte svara.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Svar: Therese. Hade vårat dagliga samtal bara.

Vilket humör är du på?
Svar: Ganska likgiltig.

Vad har du på dig just nu?
Svar: Morgonrock.

Har du ont någonstans?
Svar: Har satans mycket tandvärk.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Svar: Chips, as always. Ska nog hämta lite, trots att jag skulle banta denna vecka. Äh, jag kan bli smal någon annan dag.

Hur mycket var din senaste lön på?
Svar: Hm.. Känsligt ämne. Förra månaden fick jag ingen lön. Men månaden innan fick jag ut runt 20k.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Svar: Bra fråga. Båda mina kort är försvunna, så nu är det jag och cash som kilar stadigt.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Svar: King.com tror jag.

Vad ska du göra idag och ikväll?
Svar: Har varit och lunchat och glidit på stan med Emma som är på beök, sett ett program om matematikens historia och spelat kort med pappa. Bra dag.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Svar: Lyssnade på adele. Skräll.

Varför ska man läsa din blogg?
Svar: För att man har tråkigt. Ett bra tidsfördriv.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Svar: Jag var hos Therese och Filip. Pustade ut efter att ha spacklat och målat om deras vardagsrum (måste åka dit och se om de har något spackel kvar, älskar spackel).

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Svar: Har fått en komplimang. Av Mamma som tyckte det var duktigt att jag klarade av lägga upp babyspenat på ett fat. De har inte så höga krav på mig om man säger så.

När fotade något senast, och vad?
Svar: Det var nog senast när jag var i London jag fotade nåt.

Kommer du göra av med pengar idag, på vad?
Svar: Köpte mat på dagobert. Sen var pengarna slutt! 

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
Svar: Ingenting alls.

Vad tror du att klockan är?
Svar: 23:00. Såg att Sex and the City började just.

Vad borde du göra idag?
Svar: Jag borde ha packat upp och ställt undan min resväska. Men å andra sidan har jag behövt göra det sen jag flyttade hem från Sthlm, sen jag kom hem från Milano och sen jag kom hem från London, så jag antar att den lika gärna kan stå där tills jag ska packa och åka någonstans igen.

Vad ska du ha på dig idag?
Svar: Jag har haft på mig jeans och en topp.

Om du fick fråga en fråga till vem som helst, vem hade du frågat, och vad?
Svar: Jag hade frågat Ingvar Kamprad om jag kunde få stå med på hans testamente.

Vad ska du göra i helgen?
Svar: Är lite kluven. Det återstår att see!

---

♥ KARIN