Söndag
Ida däremot har alla möjliga idéer och ska ena dagen flytta tillbaka till Stockholm och andra dagen bila genom USA. Och medan hon klättrar på väggarna av rastlöshet sitter jag här på mitt rum med mina levande ljus och säger:
- Kul! Men jag ska inte med. Jag har det bra här hemma.
Och känner mig som världens glädjedödare.
♥ KARIN
Otursförföljd
Mamma brukar alltid att man lär sig av sina misstag, bara att det blir så dyrt om man gör för många. Nu har jag tappat bort säkert 5 telefoner, 2 stycken har åkt ner i toan och jag är påväg mot en ekonomisk konkurs. Varför lär jag mig aldrig?
Nu ska jag ut och köra bil. Ska köra 30 km/h hela vägen så att jag inte orsakar alltför stora katastrofer på bilen och i trafiken och min otur håller i sig. Tack och hej.
♥ KARIN
13:e....
Efter att ha varit i Italien, London och Stockholm de senaste 2 månaderna, utan att ha fått lön däremellan, har jag en liten ekonomisk kris just nu och hela Stockholms-vistelsen har jag väntat på ett "medges ej" när jag dragit kortet.
Och när jag igår skulle ta flyget hem var jag redan innan jag gick iväg till tunnelbanan lite orolig, hoppas hoppas jag har råd med Arlanda express. Annars borde jag ha 4 tior på mig, så då borde jag ha råd med upptåget, som jag borde hinna med om det blir medges ej på expressen.
Som tur var går köpet igenom, för jag hade bara 2 tior i börsen, som inte hade räckt till upptåget, som jag inte ens hade hunnit med att ta innan flyget skulle gå. Puh.
När jag kommer fram till Arlanda studsade jag nöjt fram till inchecknings-automaterna, jag var i tid och nu skulle jag få komma hem och kolla kontot, styra upp lite i ekonomin och slippa oroa mig varje gång det var kortdragar-dags.
Jag sätter in kortet som jag betalat med - "ingen resa registrerad på kortet"
Aja, det brukar strula, jag plockar fram bokningsreferensen och skriver in den - "ej giltig bokningsreferens"
Okej, det kanske var en nolla och inte ett O - "var vänlig kontakta personalen"
VAD I HELVETE VAD DET SKA STRULA, KAN DE SKAFFA AUTOMATER SOM FUNKAR!?!?!
Jag går mot inchecknins-diskarna och tänker att de får checka in mig manuellt där, när en kvinna stoppar mig och säger att jag måste ta hjälp av personalen på golvet för att checka in i automaten.
TROR HON ATT JAG INTE VET HUR DEN FUNGERAR!?! JAG HAR FÖR FAN FLYGIT 16 GÅNGER I ÅR JAG VET HUR INCHECKNINGSAUTOMATERNA FUNGERAR, MEN DET ÄR NÅGOT FEL PÅ DEM!!!!!
Vid det här laget börjar jag bli arg, arg över struliga maskiner och dålig service. Jag kommer på att jag måste ha fått en felaktig bokningsreferens och stegar fram till gubben som står vid automaten och skäller på honom över det (som om det skulle vara hans fel?).
Jag blir irriterad över att han inte kan läsa sms:et från sas på min stenålderstelefon, så att jag till slut läser det högt för honom.
- Du är nu incheckad på SK009 från LLA till ARN 13 NOV 2011!!! Din bokningsreferens är.... blablabla.
Då börjar jag tänka att fy så pinsamt om jag skulle tagit fel på dagen, är det verkligen den 13:e idag..? när han ber mig bläddra upp igen.
- SK009, LLA till ARN, du har ju bokat en resa från Luleå till Stockholm!
FANFANFAN
Jag tror aldrig jag har känt mig så pantad som när jag skickas iväg till biljettdisken och ska förklara för biljett-kvinnan om min miss och att jag behöver boka en ny biljett. Hon säger att planen är ganska fulla, men att det finns en biljett för 700 kronor som går om 45 min.
Medan hon babblar på funderar jag på hur jag ska kunna betala med mitt kort som nu verkligen måste ha slut pengar. Undra om de kan skicka en faktura, fungerar det?
- Betalar du med kort eller kontant?
- Kort. Men det är inte säkert att det finns pengar på det.
I värsta fall får jag ringa mamma som får läsa upp kortnumret på hennes kort, det borde väl gå? Jag är redan så förödmjukad att jag skiter i vilket, bara jag får biljett-jävlen. För att åka in till Stockholm igen lär jag väl inte heller ha råd med.
Och jag vet inte om det är jag eller biljett-kvinnan som blir gladast när vi hör hur datorn börjar skriva ut och hon utbrister:
- Åh, du hade pengar! Du fick ut biljetten!!
När jag kom hem och kollar kontot upptäcker jag att det är för att min LLA->ARN-resa (he he) ännu inte dragits och att det var därför köpet gått igenom.
Jag upptäcker också att jag av misstag fått med mig Elins bankomatkort som jag haft i fickan hela tiden. Och idag hittade jag även nycklarna till tjejernas lägenhet som jag fått med mig i min väska och förbannar mig själv över att jag är så strulig.
Och nu när jag ser att inte heller de 700 kronorna för den nya biljetten är dragna är min första tanke att jag fort som fasen måste iväg och bränna dem innan de dras från kontot.
Ja, jag är i behov av terapi.
♥ KARIN
Fredagsmyys
Ikväll frågade Mamma om jag inte skulle vara hemma och se Idol med henne och Pappa. Så trots mitt fullbokade liv, där jag knappt hinner med alla mina 3 vänner (!!) i Luleå, hade jag hemmakväll med dem.
Det slutade med att jag hittade Mamma sovandes i soffan innan Idol ens hade börjat och Pappa somnade någon gång efter andra uppträdandet och vaknade bara till då och då av att han tappade dosan i golvet.
Direkt efter Idol gick Mamma och la sig för att "läsa" (=titta på bilderna eftersom hon inte ser texten) sin tidning och 2 minuter efter låg tidningen på magen och hon snarkade lagom högt med munnen charmigt på glänt.
Pappa sitter troligtvis fortfarande i soffan och sover. Jag är fascinerad över att han inte får nackspärr.
Så så går det när familjen Nilsson ska ha myskväll.
♥ KARIN
ITALIEN
Vi började våran Italien-tripp med att sitta på hotellet vi sov på första natten och googla ställen att åka till. Jag snubblade in på en recension som min idol Anette Norberg från curling-landslaget gjort, om Peschiera del Garda. En liten pärla vid Garda-sjön, en av de azul-blåa sjöarna uppe vid Alperna. Det lät mysigt, så det kör vi på sa jag till Teza och så åkte vi iväg.
Men resan till Peschiera var en mardröm, och stackars lilla T som varit kissnödig sedan innan vi satte oss på tåget såg alldeles gråtfärdig ut när vi 3 svettiga timmar senare var i Verona, tågets slutstation. Vi hade missat vårat stopp. Dessutom hade vi hunnit få böter på 500 spänn (var) och blivit utskällda på italienska av en arg konduktör.
Till slut tog vi oss i alla fall rätt och det var så vackert att till och med T erkände att det var värt varenda minut på tåget. Och trots min snålhet kan jag säga att det var värt varenda krona trots att den 25 mil långa resan gick på saftiga 1300 kronor med böterna.
Det var så idylliskt och pittoreskt vid hamnen med båtarna i det speciella blåa vattnet att man trodde att man promenerade omkring i ett vykort.
Vi satt ofta alldeles fascinerade och bara tittade ut över vattnet och alpernas konturer medan vi lyssnade på vågorna som kluckade in mot stranden.
På kvällarna stassade vi upp oss i en ny liten klänning varje kväll. Åt på några av de mysigaste restaurangerna jag någonsin sett och avslutade kvällen med drinkar på våran stammis-bar. Vi blev alltid lika trevligt bemötta av världens gulligaste personal och drinkarna var så goda att jag unnade dem 80 kronor i dricks sista kvällen.
När vi sedan kom till Milano mötte staden oss som ett shopping-paradis. Vi var i ett varuhus med 8 våningar fulla med allt man kan tänka sig i märkesväg. Jag plockade på mig en Burberry-halsduk, en LV-väska, Jimmy Choo-skor, en Juicy Coture-mjukisdress och lite annat smått och gott - i fantasin. I verkligheten fick jag inte med mig något alls. Tack vare en automat som åt upp mitt kort och en ficktjuv som snoppade åt sig Tezas. Jävla huligan-land.
Som tur var hade jag 250 euro på mig och Teza hade klyftigt nog gömt undan 50 euro i sin puderdosa till tågresan till flygplatsen. Jag var dock stressad över att vi inte skulle ha råd med mat, så det var först när vi var på flygplatsen jag kunde slappna av. Så då passade jag på att shoppa smink för mina 1000 kronor jag hade kvar, och såg det som en riktig vinst.
Innan vi åkte lovade jag T att aldrig dra med henne på något annat än charter-resor i framtiden, som trots att vi gått igenom hemresan några gånger fortfarande var lite orolig över mellanlandningen i Zürich. Som förövrigt gick smärtfritt. Så jag har fortfarande en gnutta hopp om att jag kan lura med mig henne till Alperna nästa vinter. Måste bara bearbeta henne lite först.
♥ KARIN
I'm baaack
1 stockholmsflytt, 2 thailandsresor, 3 jobb, 4 lägenheter och 5 sambos senare, har jag återvänt till flickrummet. Här är allting är precis detsamma, men ändå så annorlunda. Jag fascineras över hur mycket som har hänt för mig, hur mycket som har förändrats och om jag verkligen är samma person nu som hon som satt och störtlipade på Kallax den där regninga höstkvällen för snart ett år sedan.
Efter det har jag bara levt, verkligen tagit dagen för vad den har varit och inte brytt mig om morgondagen. Jag har haft min västa tattar-tid någonsin, minus och "medges ej" på alla konton (till och med krediten), en inkomst på typ 5 papp i månaden och vetskapen om att hyran, mat och sl-kort äter upp hela lönen. Men jag har överlevt. Och jag har haft det så jävla kul.
Men sen kom det en tid då jag blev totalt nollställd, allting snurrade så fort och det kändes som att jag hade tappat bort mig själv någonstans på vägen. Vad jag inte insåg då, var att jag inte alls hade tappat bort mig själv - jag hade hittat mig själv. Det slog mig en dag att det var inte alls där jag skulle vara, inte just då. Jag ville hem.
Så nu är jag tillbaka i flickrummet och lever den absoluta drömmen - för tillfället. Jag har mer pengar än vad jag hinner bränna, inga måsten och jag fyller dagarna med morgonpromenader med Mamma, lunchningar och stanrundor med kära vänner, catching up med folk jag inte sett på hela året, kortspel med Pappa och så lite fest på det. Jag bara glider.
Men för att inte bli alltför uttråkad åker jag och Teza till Italien om två veckor och efter det får vi se. Jag har lärt mig att inte ta så allvarligt på saker och ting, jag är där jag är och jag gör det jag gör. Kanske åker jag tillbaka till Stockholm, kanske flyttar jag till Pajala och jobbar i gruvan (Mammas dröm). Vi får se helt enkelt.
3 juli
Var på Utecompagniet igår, och eftersom Emma den lilla skiten springer runt och säger att jag fyller år till allt och alla blev det både en shot och öl för mycket.
Gick över till toan på Sturecompagniet eftersom det inte finns någon där, och när jag kommer tillbaka är vakten lite smått kinkig mot mig.
- Du kommer inte in här.
- Jo det gör jag, jag har bara varit på toa, men nu ska jag in igen.
- NEJ DET SKA DU INTE!!
Aja, tog mig en runda och sen gick jag tillbaka igen och var då välkommen igen. Så när jag väl får komma in blir jag så glad av att se gänget, så jag vinkar och ska skynda dit. Kommer dock inte alltför långt innan jag vurpar och drattar ner på backen.
Repade mig och var sen tvungen att avvika för ett nytt toabesök. Efter det var det stopp, jag var inte välkommen längre, så jag tackade för mig och åkte hem till Brompa.
Hade fyllesnack med en nykter Filip och sen kommer Elin hem och lever rövare.. Däckade dock ganska hårt..
Idag har det inte varit roligt att vara Karin, toan har varit välbesökt om man säger så. Tror aldrig mer att jag kommer att kunna äta chili con carne heller..
Mamma läskade mig med att de satt på terassen hemma i solen och åt jordgubbar. Buhu.
Men Fågel kom med cheesecake och chokladpraliner åt mig och sen ikväll har jag och Emma varit ut och ätit go-lamm!
Nu ska jag sova, upp 05:00.
Godnatt och grattis på dig Karin. Tacktack.
♥ KARIN
Lördag
Nu är det mina sista timmar som tonåring, imorgon blir jag stor flicka. När jag var liten såg jag det alltid som att när man fyller 20, då blir man vuxen. Nu flyttar jag dock upp den gränsen, när jag fyller 25, då kan jag överväga att börja bli vuxen!
Har kopplat av i badet med en cider, i ett försök att svalka mig lite i denna värmebölja. Om det är någonting jag hatar så är det att svettas, fy fan.
Ska börja fixa mig för lite festligheter. Ikväll blir det bara ben utan att frysa ihjäl, great!
♥ KARIN
Tisdag
Nu har jag mat så jag klarar mig ett tag.
Fan vad less jag ska vara på köttfärs och pasta efter att ha klämt i mig alla lådorna..
Ska börja göra natt på ett tag. Uppstigning 05:00 imorgon, ingen snooze, skärpning nu Karin. Måste bli bättre på att planera tiden. Kommer sällan försent, men det slutar oftast med att jag springer med andan i halsen när jag ska någonstans och kommer prick på klockslaget. Inte bra för hjärtat med all stress.
Har snittat typ 5 timmar sömn per natt nu de senaste 3 nätterna och jag känner hur kroppen skriker efter att få sova, men vem fan kan sova när solen fortfarande lyser?? Helst av allt hade jag velat vänta med att gå och lägga mig tills Elin kommer hem. Få höra hur hon tittar på tv och bökar runt i lägenheten. Tycker inte om att sova när det är tyst och tomt..
Men men, hon kommer väl först vid 12 så då blir det ännu en 5-timmarssömnare. Så det är väl lika att krypa till kojs nu.
♥ KARIN
Jobb och matlagning
Att hinna köpa mat på morgonen var det inte tal om, så jag tog ingen lunch och när jag slutade var det lite smått kurrigt i magen. Skulle shoppa lite mat på ica och eftersom att jag inte kunde bestämma mig vad jag skulle köpa så fick lite smått och gott följa med och nu håller jag på att laga storkok. Så när pengarna tar slut alldeles för många dagar innan lön kommer jag iaf inte behöva svälta..
Dags att plocka fram mina kock-skills!
Tog en paus i mitt lagande och ska springa ner till affären och inhandla lite matlådor som jag kan sätta all min mat i. Har gjort en carbonara-pastasås och köttfärssåsen står just nu på spisen. Sen är det bara lite chili con carne som ska fixas till och nu jävlar måste jag ju ha ansträngt mig nog idag för att kunna somna i tid ikväll!
♥ KARIN
Måndag
Såja, nu är allt som det ska. Kom hem från jobbet för ett tag sen, var tvungen att vara hela 2 timmar. Men det gick bra, jättebra faktiskt, och jag tycker om de jag är hos oväntat mycket.
Sitter här i Brompa i min ensamhet nu. Har duschat och ätit nattmat. Ska plocka fram kläder till imorgon, ställa klockan på 5 (!) och sen sussa till Johan Falk. Sen dyker väl Elin upp på ett tag från sitt jobb så jag slipper dö av rädsla för läskigheter. Fy fan vad jag är en fjolla.
Godnatters.
Gruppbild i lördags med Marcus!
♥ KARIN
Midsommar
♥ KARIN
Storhandling på bolaget
♥ KARIN
Torsdag
♥ KARIN
Helgen som var
Fredag
Så näe, karusellen snurrar fortfarande på, nya lögner sägs för att skydda de gamla. Men så länge jag sköter mitt jobb spelar det ingen roll, och jag intalar mig själv att jag inte ljuger, jag har bara missat att berätta några (ändå oviktiga i sammanhanget) detaljer om mitt liv!
♥ KARIN
Torsdag
Har legat i soffan och de enda knopen jag har gjort har varit att ta mig in på toan för att lägga några pizzor. Fått erfara att ägg inte är ok att äta när man är bakis, det är hemskt jobbigt att spy upp..
Klockan 5 gjorde jag det jobbiga konstaterandet att jag var tvungen att göra mig klar till jobbet. Helvete vilken pärs alltså, kunde inte ens åka med bussen hela vägen för att jag mådde så illa, så fick promenera sista biten. Fick med råge äta upp orden jag sa igår om att jag aldrig blir bakis!
Och eftersom jag har seriös bloggtorka just nu slänger jag upp lite bilder på våran lägga till er nyfikna!
Vardagsrummet och "sovrum" på nätterna. Elin snarkar nu på divanen och jag har min datahörna på andra.
Matrummet som används mer till något slags förvaringsrum. Det är dit vi sätter grejerna när vi städar om man säger så ;)
Sleeping-room!
Köket med all möjlig utrustning, drömmen att kocka i. Om det skulle finnas råvaror. Just nu innehåller skåpen typ nudlar och kryddor. Så det är det som lagas. Nudlar.
Och så den härliga balkongen!
Sen ville jag bara meddela att det är så roligt att ha Lisette här med oss. Hon sprider glädje, skratt och så har hon ju faktiskt diskat!
Igår när vi var på La Roy drog hon den längsta hälsningsfrasen jag hört:
-Hej, Lisette. Jag är bara på besök i Stockholm. Jag bor i egentligen Luleå!
- Heej..
Ja, det var hemskt viktigt att få med allt redan under handskakningen.
Jag försökte lite smidigt ta fram telefonen för att fylle-messa litegrann, men det är tur att Emmas hökögon ser allt och jag hörde från vänsterkanten:
- Kaarin, vad gör du!?
Synd bara att ingen hann med att stoppa Lisettes tele-terror ;)
Onsdag
Somnade om och vaknar nästa gång av ytterdörren. Kikar ut i hallen och ser Elin med hennes syster och mamma komma in. Alltid lika trevligt att få gäster när man är morronhärlig!
Jag och Emma åkte iaf och mötte upp Lisette och efter lite vilsenhet ser vi en förvirrad liten knutt med resväska som vi plockade med oss och tog ut till Bromma.
Lisette är som lite småorolig här i huvudstaden, rädd för ficktjuvar, vet inte hur hon ska göra med sl-kortet och sitter på tunnelbanan stel som en pinne.
- Inte går ni väl hem här på nätterna, ojojoj..!
Nu har de nyss tagit en nap och vi ska glida in mot stan. Jag måste fixa nån provisorisk lins eftersom min är borta, och så är det bolaget som gäller! Även om Lisette var taggad för bolaget redan när vi var påväg hem imorse.
- Ska vi stanna nu på bolaget?
- Vi kan ju köpa efter vi har varit på stan.
- Ja, okej.. Om vi nu ska till stan..
- Vad ska vi annars göra?
- Nä, men jag tänkte att vi kunde börja fördricka lite..
Jag och Emma kollar på varandra, och sen på klockan.
- Lisette, klockan är 20 över 11!
Nu måste jag göra mig klar, annars kommer det bli ett helvetes liv här snart.
Tisdag
Efter ett tag ringer Fågel och frågar om vi ska ses, ta en fika. Fan, fan, fan. Nej, jag vill inte.
- Okej, jag kan möta upp dig när du slutat jobbet!
Så det var bara att fixa sig och sticka iväg. Jag kan ju för fan inte tacka nej till socialt umgänge för att jag vill vara hemma, ensam och titta på tv. Någon måtta får det faktiskt vara!
Men fan vad allt gått fel idag. Mina halvt trasiga jeans sprack totalt när jag skulle ta på mig skorna, men jag orkade inte byta. Salladen jag köpte var torr. Och dyr. Fick ett sms om att jag var tvungen att jobba. Och dessutom spöregnade det ute.
Så där gick jag i regnet, i mina spruckna byxor, med två nyinköpta chipspåsar (rea på götgatsbacken), varav en jag hade öppnat och gick och små-åt från. Jag kände hur folk jag mötte tänkte att hon kanske inte borde äta det där! Håret hängde i stripor på skallen, fötterna var blöta och gled omkring i skorna och det såg säkert ut som om jag inte kunde gå i klackarna. Till råga på allt hade jag brillorna på och jag förstår inte hur folk kan ha det i regnet, man borde ju för fan ha vindrutetorkare på dem!
Näe, att få krypa till kojs nu känns mer än lockande. Emma har gjort sina nattrutiner (älskar när hon gör natt, så mysigt) och jag kör min nattsurf som Emma kallar det. Filip sitter och äter nudlar bredvid mig och det triggar verkligen igång mitt nattliga frossande. Men vi tar en cigarett på balkongen ist, lika ohälsosamt, men det gör mig iaf inte tjock!
Imorgon blir det att kliva upp tidigt, ska och möta Brita Mathilda som kommer to the town! Hon tillbringar helgen med oss och det ska bli så kul!
Med hela ligan samlad undrar man ju vad vi ska hitta på. Ska vi spåra eller kanske.. SPÅRA?!
Måndag
Pappa ringer mig på jobbet innan jag ska åka och frågar om jag har tid att prata. Aa, säger jag i tron om att det är något viktigt. Det han vill är att fråga vilken smak på chipsen jag vill ha. Vilken dipp det är som gäller för mig nuförtiden..
Mamma har bäddat upp sängen färdigt åt mig, och pimpat den med gossedjur. Väldigt mysigt att komma hem och mötas av Rosi, Nalle och Lill-nalle som kramas av en hjärtkudde med armar. Det är dock inte lika roligt att mötas av det när man har sällskap med sig hem, fick jag erfara..
Pappa låtsas som ingenting när jag har besök, berättade Mamma:
- Trots att det står ett par skor i storlek 42 i hallen säger Pappa att det är Teza som är hos oss! Han går förbi och spanar lite på dem, men vill som inte titta ordentligt.
Visst, Teza har större fötter än mig, men inte såå stora..
När jag skulle testköra deras nya bil åkte vi tillsammans för att tanka. Mamma sitter bredvid mig och säger hur jag ska göra. Pappa sitter muttrandes i baksätet när jag får motorstopp efter motorstopp, tror att bilen ska gå sönder. Det kändes som att jag var ute och övningskörde.
I oktober har jag haft körkort i 2 år..
Men det är alltid lika skönt att komma hem, att få vara liten och bli omhändertagen. Att höra Pappa ropa att det är mat och att han kommer in och frågar om jag har någon disk i mitt rum som han kan plocka bort. Att Mamma säger vad jag kan äta till lunch och att hon lägger upp min älskade lax på ett fat åt mig så att det ska bli lättare att nattäta.
Mina föräldrar gör verkligen allt för mig, och jag insåg att det är nog ganska bra att jag har flyttat. Jag menar, hur lätt är det att växa upp och bli vuxen när allt serveras på silverfat, när man är inlindad i bomull och när någon sopar vägen framför en?
