Söndag

Jag förstår inte varför det alltid känns som ett skämt när klockan ringer på mornarna, hur tidigt jag än går och lägger mig. Trots att jag inte började jobba förrän 9 imorse, tog jag mig verkligen inte upp. Snoozade minst 5 gånger, det är konstigt att sängen alltid ska vara som mysigast när man måste lämna den.

Gick upp en kvart innan jag skulle åka och upptäckte att Mamma och Pappa hade matchande, svullna ögon likt pollenallergiker. De var också trötta. Mamma sa att det beror på mörkret - alla är trötta den här årstiden.
- Ja, men ingen jobbar lika mycket som mig, så jag har det värst!!!!!
Ville mitt dåliga morgonhumör skrika. Jag bet mig i tungan och gick och la mig i sängen och snuttade lite på mitt täcke i stället. Det är ju trots allt inte Mammas fel att jag är arbetsnarkoman.

Nu ska jag krypa ner i min renbäddade säng och sova tills jag vaknar. Eller tills alarmet ringer klockan 9. Någon måtta får det vara. Börjar 13.30 imorgon och jobbar till 22.40 och sen jobbar jag 23-09. Efter det jobbar jag igen 14-22 och det är stunder som dessa man blir lite smått irriterad på sig själv att man inte kan säga nej.

Såg förresten mina chefer fulla och spårade på julfesten i fredags, så får jag inte som jag vill i fortsättningen vet jag vad jag ska hota med.


♥ KARIN


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0