Visionboard
Håller på med en visionboard för vad jag vill med året, och plötsligt blev jag så matt av alla mina drömmar. Tänk om det inte händer, tänk om jag står ett år från nu och är på samma ställe..?
Men då snubblade jag över ett citat som löd "There's more in life than running faster", och det kändes betryggande.
Så idag ska jag nog träffa T och Maria på en fika, åka till Brama och sen hälsa på Mammas faster på kvällen. Lite uppladdning av batterierna, så jag kan ta tag i livet efter det.
Gammelfolket
Idag satt en tant på sin rullator utanför min dörr. Vi började prata och följdes även åt en bit när jag skulle ner till stan och hon skulle och handla. Hon avundades mig som hade ett jobb.
- Mig är det ingen som vill ha längre, när jag är både gammal och ful. Ful har jag alltid varit, men nu börjar man ju bli gammal också med åren.
Lill-tanten. Sedan avslutade hon med att säga:
- Kom och hälsa på mig någon dag om du vill, jag bor på tredje våningen!
Sen tog jag en kvällspromenad innan jag skulle till jobbet ikväll, då stötte jag på min prästkompis som tog sista rundan med hunden.
- Vad roligt att träffa dig, Karin, såhär på min födelsedag!
Jag fick en kram och gratulerade honom på 81-årsdagen. Jag har alltid haft äldre kompisar, men 60 års skillnad är nog rekord. Vi pratade på ett tag innan han avslutande sa:
- Vi lär ses igen, Karin, jag tycker om dig så mycket!
Jag blev lite smått överrumplad och väste fram:
- Jag tycker om dig också!
Samtidigt som han gav mig en till kram och jag blev rädd att han skulle dö av ångorna från vitlökssmöret jag satt i mig alldeles för mycket av några minuter innan.
När jag gick vidare kände jag det bekanta lugnet som alltid infinner sig hos mig efter att ha träffat honom. Som om det inte finns några problem och livet bara är som det ska vara - enkelt.
2 januari, 2013
Jag tror ingen är gladare än mig att vardagen är tillbaka. Varför - jo, för att jag då äntligen får vara ledig medans alla andra jobbar. Har jobbat 3 veckor i sträck nu och det ända som är bättre med det än pengarna, är hur sjukt mycket man uppskattar ledigheten sen. Jobbar en sista natt och sen har jag 4 dagars helg.
Ska göra mig klar nu för en tur på staden och även lucha med Ida. Sen blir det att åka och hälsa på T. Måste även rensa bort nyårsflaskorna och göra lägenheten redo för folk och nya festligheter tills på fredag.
Året var 2012 - JANUARI
Det var där vid årsskiftet ångesten över att ha flyttat hem kom smygandes. Jag skulle ju bara vara hemma 1 månad eller 2, och plötsligt hade det gått 4?! Och vad hade jag åstakommit? - jag var arbetslös, bodde hemma i flickrummet, hade ingen pojkvän, inga intressen och de få kompisar jag hade, hade alla sitt.
- Tjooohooo, vilket roligt liv vi lever, Karin, brukade jag ironiskt tänka mina mer deprimerade stunder.
Jag minns tydligt känslan av att ha "ingenting". Jag var en del av andras liv, jag var med på ett hörn på det de gjorde, men själv hade jag inget eget. Jag var inte ens snygg, utan ganska ful med en autobahn till utväxt och en begynnande lönnfetma. Ändå kunde jag oftast ta det med ro, den självironiska humorn var det inget fel på och jag hade en allmän acceptans till mitt inte alltför utvecklande liv.
Sen fick det vara nog, 2012 skulle bli året då jag blev snygg, smal och smart. Mer konkret skulle jag gå ner till 52 kilo, spara ihop 100 000 kronor och flytta hemifrån innan den 30 augusti, årsdagen då jag kom hem från Stockholm (deadlines och datum har alltid varit extremt viktiga för mig). Detta skulle bli mitt år!
1/1 -13
Mitt nya år firades in med 2 fina vänner + enas kille, i en stillsam tillställning hos mig. Det knöt bra ihop den gångna årssäcken - kvalitet framför kvantitet. Har haft ett väldigt bekvämt liv det senaste året, med mycket tid. Tid som jag har använt till sådant som ger mig något.
Jag hoppade glad och nöjd upp imorse för att inte missa en minut mer av mitt liv. Det gick dock lite väl fort, för när jag kom upp på benen kändes mitt huvud som en fyrverkeripjäs som just skulle smälla av. Fick gott vila en stund till.
Sen åkte jag hem till M och P för fika med släkten. Min kusin hade med sin lilla 3-månars bebis och självklart började hon gallskrika så fort hon landade i mina armar. Bebisen alltså, inte min kusin. Nä, 2013 kommer nog inte heller föda några moderskänslor hos mig. Men att snusa på någon annans kommer jag sannerligen att göra.
Sen brukar jag ju varje år utlova årskrönikor som aldrig kommer. Men i år så.. jajamen, då kommer det! Har tidsinställt en månadsresume från 2012s alla månader varje söndag framöver. En liten söndagsblogg så att säga, men första kommer dock redan ikväll, enjoy.
Nya löften
Nyårslöften för mig är inte att sätta gränser eller förbud mot saker, utan ett sätt att sträva framåt, sätta upp mål och visioner. Förra året skulle jag bli de tre s:en - snygg, smal och smart. I år spetsar jag dem och går ett steg längre, till de tre v:en - vacker, vältränad och vis. Till skillnad från att jag ville vara sund förra året, vill jag nu vara välmående.
För snygg känns inte längre roligt att vara, det känns som en yta som ofta döljer en dålig person. Jag har många gånger blivit beskriven som snygg, och många gånger också varit väldigt.. taskig. Jag har trampat ner andra för att själv vara på toppen. Nu vill jag vara vacker. Inifrån och ut. En fin person helt enkelt.
Smal är jag också, och har alltid varit, att säga att jag är tjock är som ett hån mot de som är större än mig. Det brukar jag tänka på när människor mindre än mig klagar på att de är tjocka - vad är jag då, överviktig? Däremot är smal inte alltid snyggt, framförallt känns det som en genväg att vela bli smal. Man kan banta sig smal ganska lätt genom att inte äta, men att bli vältränad är en ansträngning. Det ligger på djupet och känns äkta. Jag är hellre lite större och fast, än att vara benig och slapp.
Till sist vill jag gå från att vara smart till att bli vis. För smart är också något ytligt, man pluggar in något, lär sig det och kan faktan. Det är liksom grunden. Att vara vis däremot handlar för mig om att lägga ihop allt man lärt sig, att kunna använda det i alla sammanhang och att dra lärdom av allt man upplevt. Endast en vis person vet hur de ska bli den bästa versionen av sig själva. Och är det inte det vi alla borde sträva mot?
Återfunnen!
Känner man mig vet man att jag har två svagheter när det gäller att hålla koll på saker och ting. Det ena är mobiltelefoner. Det är som att de lever sitt eget liv, de flyger och far och är hala som ålar. Ibland funderar jag seriöst på om de försvinner i ett stort svart hål, eller går upp i rök på annat sätt.
Det andra är nycklar. Jag är hopplös. Mobiler är ändå ganska synliga och det går ju att ringa till dem, men nycklar alltså.. de är ju så småå, så små. Jag vet inte hur många gånger jag fått stressa för att jag upptäckt i sista stund att de är borta. Jag letar på alla möjliga och omöjliga ställen där de kanske, mot alla odds kan finnas. Det är oftast där de är, senast jobbnycklarna var borta låg de i skrivaren.
Så när jag upptäckte att min tredje nyckel till lägenheten var borta efter en knapp vecka, blev jag inte ens förvånad. Jag minns att jag tänkte lämna den hos M och P - de mest pålitliga personerna i världen, ifall det skulle inträffa någon incident. Men sen har jag inte sett skymten av den, förrän idag. Efter 3 månaders (o)aktivt letande fann jag den - i innertyget på min väska.. så typiskt.
30 december, 2012
Snart rinner 2012 ut i sanden och jag fullkomligen sprudlar av engagemang inför ett nytt år. Jag är nämnligen en person som alltid har tyckt att det är något visst med årsskiftet, en fräsch start, man får vända blad och jag hade säkert kunnat skriva 28 klyschor till, men jag tror det räcker så.
2012 har varit ett av mina bästa år (sida vid sida med 2008) av den enkla anledningen att jag hittade mig själv. Ännu en klyscha, men äh, det hör väl till så här års?
Jag lyckades med mina mål, och idag har jag det precis som jag önskade för ett år sedan. Vem hade kunnat tro det om man såg insidan av det lilla nervvraket jag var då. Jag påstår inte att jag inte är ett nervvrak idag, men det är mindre situationer som förvandlar mig till det. Förut gjorde livet i sig mig till ett nervvrak.
Nu ska jag förbereda mig för 2013, då jag förhoppningsvis ska hoppa upp ett steg till på min livstrappa. Jag har väldigt många mentala bilder över allt i huvudet, det är lite så jag funkar.
29 december, 2012
Väckte Ida, som sov här medan jag jobbade, imorse med att gå lös på porttelefonen. Tyckte ett brutalt uppvaknade passade fint innan hon skulle iväg på spinning.
Har städat upp och ska fixa lunch tills hon kommer tillbaka. Börjar jobba igen klockan 4. Får se vad vi gör tills dess. Kankske går på stan ett tag. Eller bakar lite praliner som jag tänkt göra.
28 december, 2012
Sitter på bussen på väg till T. Var tvungen att komma hemifrån lite, för jag rör mig seriöst inom en radie på max 100 meter. Senast jag gjorde något som kan liknas att vara jobbigt, var att ta taxi hem till björx på julafton. Som Pappa både beställde och betalade.
Min kropp är så fysiskt understimulerad att det ständigt pirrar i den. Saknar att vara så utmattad att det är skönt att sova. Är inte ens hungrig för att jag inte bränner något, brukar äta ett mål om dagen och bara fika sen.
Men nu får jag lite nya intryck, och måste ju hinna träffa T en sista gång 2012..
Sms-tabbe
Anledningen till att jag skulle behöva en smartphone är inte för att jag ska kunna surfa eller ladda hem roliga appar. Det är helt enkelt för att jag är i stort behov av att ha sms-konversations-funktionen. För nu gör jag ständigt bort mig.
På juldagsnatten fick jag ett sms där ett nummer frågade om det var efterfest. Eftersom att jag är så dålig på att spara nummer läste jag bara de sista siffrorna som var 22-någonting och tog för givet att det var John.
Jag hade kommit hem då och det var definitivt ingen efterfest, så jag svarade nästa dag:
"Hej, var du ut igår eller?"
"Hey, jo vi träffades ju, hade du kul? :)"
Jag - fortfarande i min tro om att detta var John - trodde att han drev med att jag hade en karatefylla och inte skulle komma ihåg att vi träffats, kaxade tillbaka (för att jag bombis visste att vi inte setts):
"Nej det gjorde vi inte alls!!! Jag hade jättekul!! Själv då?"
Inte ens min överexhaltering över hur roligt jag hade det brydde jag mig om att dölja.
"Haha knäppis, hur tror du annars du fick mitt nummer? ;) jag hade också kul :)"
Löd svaret. Gick och kollade gamla sms från John och min farhåga besannades - det var inte samma nummer. Efter lite tankeverksamhet gick det upp för mig att det var en kille som är lite småbetuttad i mig som jag gett numret till.
Var tvungen att förklara min miss i ett halvgenant sms och han måste tro att jag är lte halvskum nu.
27 december, 2012
Jag hade en urkul juldag. Helt fantastisk. Så fantastisk att ingenting kunde dra ner mitt humör, varken den nästan timslånga kön eller fulla garderoben när jag och mina förfrysta ben äntligen kom in, suddade bort mitt leende.
Jag hade till och med så kul att jag på annandagen inte hade minsta uns av lust att ta mitt ass utanför dörren, förutom för att äta lite sushi med Ida. Sen gick vi då till mig, dit Susanna också kom och drack the hela kvällen.
Idag har jag bakat och städat upp hemma inför finfrämmande av Linus och Ylikangas. Vi har inte setts på gud-vet-när, men julen känns som den perfekta tiden att ses igen. Bjöd nog hem halva allstar till mig på juldagen, folk lär väl tro att det är fylleprat, men jag hade älskat ett spontanbesök. Om ni har vägarna förbi stationsgatan 42c, plinga på k nilsson och titta in.
Festligheter
Ikväll är det fest hos mig, hoppas de har trevligt. Själv är jag på jobbet. Har tvingat hem alla på förfest till mig ändå, snällt kan man ju tycka eftersom jag typ bor granne med Allstar som vi ska på. Men.. det är enbart av själviska skäl, på så sätt slipper jag ta mig någonstans.
Först är det dock årets höjdpunkt - Victorias secret fashion show! Sista tagget till att fixa drömkroppen nästa år. Förra året var målet att bli "smal", är nere på målvikten, så i år ska musklerna fixas.
Juldagsmorgon
Jag har länge längtat efter att få sova ut, utan någontig att passa. Så när jag vaknade imorse, tänkte jag "åååh vad skönt att bara vända sig om och somna om". Mamma hade renbäddat min säng och haft ute allt på vädring, det var varmt och gosigt och luktade så gott.
Sen hörde jag att det var ett irriterande, vibrerande ljud som hade väckt mig.
"Larm 07:25"
Läste jag på mobilen. Jag blev besviken som aldrig förr när jag kom på att jag lovat att jobba extra, och inte ens hos K, utan hos tjejen som jag senast var hos i våras. Någon snooze var det inte heller tal om eftersom jag skulle åka 07:30. Ville dö. Speciellt eftersom jag inte somnade förrän halv 3.
Nu jobbar jag kvällen hos K. Började en timma tidigare också. Försöker komma på vad det är för fel på mig, jag är besatt av att jobba. Typ beroende. Narkoman. Andra blir trötta efter en arbetsvecka, jag blir mer och mer hög desto mer jag jobbar.
Juul
Jag och Pappa firar en stillsam jul. Ser Svensson Svensson med en varsin chipspåse att knapra på. Vad har för övrigt hänt med Svenssons julfirande? Var det rasistiskt måntro så de var tvugna att ta bort det..?
Annars har jag och K varit i kyrkan idag och sett den levande julkrubban. Nu väntas Mamma in så ska julklapparna öppnas.
God jul
Tänkt att jag i 20 år har vaknat upp på julaftonsmorgon sida vid sida med min familj, eller i alla fall i samma hem. I år bryts traditionen. Jag kommer för första gången vakna upp alldeles själv. Känns bra, som att jag är vuxen på något sätt. Jobbar på dagen och sen ska jag självklart hem. Sara stannar dock i Stockholm i år. Folk frågar om det inte känns konstigt att inte fira tillsammans, men för mig är julafton bara en dag av 365 - vi har ju alla andra dagar att vara tillsammans på, och bara för att vi inte är med varandra, betyder det ju inte att vi inte har varandra.
Dan före dopparedan
Fjärde advent och sista ljuset har tänts. Jag äter frukost inlindad i en filt med sällskap av Peter Jöbacks julskiva... Eldar lite rosenblad och en frän doft börjar sprida sig så grannarna säkert snart kommer uppspringandes i tron om att huset står i lågor. Helt idylliskt kan man ju inte ha det.
Ska till jobbet snart och sen hem till M och P. Vi ska griljera skinka och ha uppesittarkväll. Tror inte jag har varit hemma på typ 3 veckor. Och imorgon ska jag sova där också, kommer kännas skumt!
Året som gått..
Sitter och läser min blogg, ser tillbaka på året och sammanfattar i en årskröninka i 12 delar - en för varje månad. Ju längre jag kommer, desto mer märker jag hur jag har mått bättre och bättre och inser att det inte är så pjåkigt att vara fast i mig själv, jag är nämnligen ett fantastiskt sällskap. Till mig själv i alla fall, andra kanske inte delar den uppfattningen, men det är trots allt deras problem.
Jag märker också att jag blir tråkigare och tråkigare ju bättre jag mår, min självironiska humor dör som ut litegrann. Man är nog ganska tråkig när man mår bra. Ska filosofera vidare nu och leta fram min humor som inte går ut på att göra narr av mig själv. Den borde ju finnas någonstans..
Julklappshandel
God morgon, så här dan före dan före dopparedan. Samlar kraft inför att ta mig till staden med Ida, som kommer ha fullt sjå med att köpa julklappar idag, tillsammans med troligtvis resten av stan eftersom det var löning igår...
Själv tror jag inte på julklappar. Jag tycker inte om att ge dem och jag tycker inte om att få dem. För oftast blir det fel, vilket känns som ett slöseri. Om man inte kommer på en dunderidé, men hur många har tid med det samtidigt som de trängs i olidligt varma affärer ihopskuffade med alla andra duninslagna människor.
Jag har dock för ett tag sen köpt en grej till Mamma och en till Pappa som de får till jul. Det får räcka. Sen ska jag bjuda dem på middag här också någon dag. Det uppskattar de nog mest.
$
Det märks att jag umgåtts en del med Ida när hon ringer mig och berättar hur mycket pengar hon har och att hon har blivit alldeles fixerad vid det.
- Visst är det kul!?!?! utbrister jag överexhalterat.
- Jaaa, jag är alldeles besatt!!!
Jag tror inte att man blir lycklig av pengar, men jag tror att jag blir lycklig av pengar. Precis som folk har att resa som intresse, eller någon sport de utövar som gör dem lyckliga, så är mitt intresse pengar - alltså gör det mig lycklig. Jag älskar att tjäna pengar, spendera pengar, investera pengar och att se pengar växa.
Ända sedan jag var liten har jag alltid sett mig i framtiden som en rik person. Vissa drömmer om att bli fotbollsproffs, eller modell - jag har alltid drömt om att bli rik. Min idol har varit Joakim von Anka och ett tag ville jag växla alla mina pengar till tior så jag kunde bada i dem.
Under min arbetslivskarriär måste jag ha tjänat närmare en miljon nu. När jag var 16 år och gick i skola snittade jag 10 000 kronor i månaden. Idag, 5 år senare, har jag snittat 27 000 kronor i månaden. Vart jag är om 10 år om jag följer denna kurva kan jag bara drömma om.
