Återfunnen!
Känner man mig vet man att jag har två svagheter när det gäller att hålla koll på saker och ting. Det ena är mobiltelefoner. Det är som att de lever sitt eget liv, de flyger och far och är hala som ålar. Ibland funderar jag seriöst på om de försvinner i ett stort svart hål, eller går upp i rök på annat sätt.
Det andra är nycklar. Jag är hopplös. Mobiler är ändå ganska synliga och det går ju att ringa till dem, men nycklar alltså.. de är ju så småå, så små. Jag vet inte hur många gånger jag fått stressa för att jag upptäckt i sista stund att de är borta. Jag letar på alla möjliga och omöjliga ställen där de kanske, mot alla odds kan finnas. Det är oftast där de är, senast jobbnycklarna var borta låg de i skrivaren.
Så när jag upptäckte att min tredje nyckel till lägenheten var borta efter en knapp vecka, blev jag inte ens förvånad. Jag minns att jag tänkte lämna den hos M och P - de mest pålitliga personerna i världen, ifall det skulle inträffa någon incident. Men sen har jag inte sett skymten av den, förrän idag. Efter 3 månaders (o)aktivt letande fann jag den - i innertyget på min väska.. så typiskt.
Kommentarer
Trackback
