Sms-tabbe
Anledningen till att jag skulle behöva en smartphone är inte för att jag ska kunna surfa eller ladda hem roliga appar. Det är helt enkelt för att jag är i stort behov av att ha sms-konversations-funktionen. För nu gör jag ständigt bort mig.
På juldagsnatten fick jag ett sms där ett nummer frågade om det var efterfest. Eftersom att jag är så dålig på att spara nummer läste jag bara de sista siffrorna som var 22-någonting och tog för givet att det var John.
Jag hade kommit hem då och det var definitivt ingen efterfest, så jag svarade nästa dag:
"Hej, var du ut igår eller?"
"Hey, jo vi träffades ju, hade du kul? :)"
Jag - fortfarande i min tro om att detta var John - trodde att han drev med att jag hade en karatefylla och inte skulle komma ihåg att vi träffats, kaxade tillbaka (för att jag bombis visste att vi inte setts):
"Nej det gjorde vi inte alls!!! Jag hade jättekul!! Själv då?"
Inte ens min överexhaltering över hur roligt jag hade det brydde jag mig om att dölja.
"Haha knäppis, hur tror du annars du fick mitt nummer? ;) jag hade också kul :)"
Löd svaret. Gick och kollade gamla sms från John och min farhåga besannades - det var inte samma nummer. Efter lite tankeverksamhet gick det upp för mig att det var en kille som är lite småbetuttad i mig som jag gett numret till.
Var tvungen att förklara min miss i ett halvgenant sms och han måste tro att jag är lte halvskum nu.
Kommentarer
Trackback
