20 januari, 2012
Det krävs inte mycket för att göra mig nöjd, för det jag uppskattar mest är små gester. Som lyxen att få komma hem när allt man lämnade framme är bortplockat.
Så nu, efter mina 13 jobbtimmar, kan jag krypa ner och kika på en fin kärleksfilm och känna mig löjligast i världen. Ler lite för mig själv, fäller en tår och kommenterar aaaw i den annars tysta lägenheten. Supertöntigt, jag vet.
Året var 2012 - APRIL
Jag började känna mig mer och mer missanpassad i Luleå. Alla hade sina liv, och verkade, utan min förståelse, trivas.
- Varför ska du bo där då?
Fick jag frågan en dag. Ja.. Vad skulle jag svara..? Jag hade efter lite om och men kommit fram till att jag inte trivdes i Stockholm, nu började jag tvivla på Luleå, skulle jag vara en sån där rotlös själ som tvingdes leva som nomad resten av livet och flytta från stad till stad för att känna tillfredställelse?
Nä, jag fick helt enkelt motvilligt erkänna att problemet låg hos mig. Det handlar inte om var man är intalade jag mig själv, utan att man måste slå sig till ro någonstans bara. Men det var lättare sagt än gjort, för jag vågade inte ens skaffa gymkort mer än en månad åt gången i rädsla över att jag skulle få för mig att göra något impulsivt. Jag vägrade binda mig.
Och eftersom jag inte hade något liv fick jag helt enkelt skapa mig ett. Jag gjorde jobbet till mitt liv. Jobbade varenda extra-pass och gjorde allt på jobbet - städade, fixade, hittade på små äventyr och var allmänt engagerad. Jag hade alltid varit omtyckt, men det räckte inte - jag skulle bli bäst. Och när vi satt där på personalmötet, och alla rosade mig till brandkårs-röda kinder, visste jag att jag hade lyckats.
Jobbet blev min trygghet, min tillflyktsort och det överlägset bästa ställe att tillbringa tiden på. I och med det blev allt också så enkelt. Livet gled på bättre än någonsin, mina föräldrar gjorde allt för mig hemma, jag och Ida blev i princip tillsammans och tofflade mest hela tiden och fick en jävla massa energi när solen äntligen började visa sig.
Min favorittid - våren - hade kommit, och när jag satt där på terassen, med en cigg i handen och kände solens strålar värma mina vinterbleka kinder, kände jag för första gången att jag inte ville byta liv med en enda person i hela världen.
Dop
Snart dags att åka iväg på dop, måste bara leta efter något i min garderob som inte är svart. Tycker man det verkar som en enkel match har man inte sett mina satanistkläder. Och så måste jag byta bort glasögonen mot linser, byta gårdagens smink mot nytt och fixa håret. Bäst att sätta igång alltså.
Högskoleprovet
Fredag kväll. Sitter på jobbet och pluggar till högskoleprovet varvat med att läsa i min engelska bok. Att ha som mål att vara bäst kräver vissa uppoffringar. För, ja, jag hade hellre varit ledig. Och ska jag väl jobba hade jag hellre surfat och spelat the sims.
Men, måste förbättra högskoleprovet en del för att inte missa några möjligheter. Har gjort mattedelen och hade det bara varit den hade mitt resultat blivit 1,9. Nu är det tyvärr inte så väl, utan det krävs kunskaper även i det verbala. Ord, läsning och .. engelska. Döda mig.
Har dock beställt en övningsbok nu så det är väl bara att nöta.
18 januari, 2013
Har "flyttat hem" till M och P lite när Sara är hemma. Igår lunchade jag med Sara och hennes kompisar, sen stall med Angelica och efter det var jag med T. Sov hemma och idag var jag och lunchade med Mamma och Sara.
Nu kom jag just till mig, la mig på sängen och tänkte lata mig lite, som det har gått jättebra att göra hemma hos M och P. Men här har jag inte den ron. Så ska iväg till biblioteket en sväng och låna mig en bok på engelska. För tydligen måste man träna på saker för att bli bättre, och engelskan är verkligen en svaghet för mig.
Hemma!
Skön kudde M och P har lyxat till det med när man kommer hem och sover!
Svensson-liv
Alltid när jag jobbar två dagar på raken känns det som att jag "provar på" ett "vanligt liv". Svensson livet. Jobba, äta, träna, sova. Och så upp till jobbet igen...
Rutiner.
Återkommer med en recension imorgon hur det känns. Statusen nu är i alla fall: avkopplande.
Men det rycker i adhd-muskeln. Jag som alltid haft mer asperger-drag. Jag vet att man inte ska skämta om bokstavskombinationerna, men jag tror faktiskt att alla har släng av något.
15 januari, 2012
Försöker hitta motivation och inspiration till utveckling och inser att det är svårt när jag inte har något som sporrar mig. Jag brukar oftast drivas av att vara duktig och att kämpa för att motbevisa fördomar, men nu känner jag mig så bra på mitt liv som jag kan vara. Det är för enkelt.
Och ja, jag vet att detta är det största i-landsproblemet man kan tänka sig - att ha det för bra - men eftersom jag inte har några problem är det det som tynger mina axlar.
Jag tycker om allt jag gör, samtidigt som allt jag gör är "vettigt". Jag jobbar över 200 timmar i månaden, har full kontroll över min kropp med mat och träning, umgås med de jag gillar och har väldigt roligt, så nej, jag kan inte klaga på en enda grej. Förutom att jag är understimulerad.
Men, efter ett terapisamtal med psykologen min - Ida, och en god natts sömn är jag återigen frälst. Nu vet jag precis vad som behövs i mitt liv!
14 januari, 2012
De senaste dagarna har verkligen varit "vykorts-perfekta". Sådär så man bara vill gå ut och print screen:a hela ögonblicket och spara i en hårddisk.
Har hunnit med en hel del i helgen. Lite promenader, träning, kikat på möbler, varit till stallet, fikat, umgåtts, haft middag osv. Plus att jag har fått in 40 timmars jobb. Nattjobb gör detta möjligt, men jag får lite smärre kriser över att ha så mycket fritid.
Ska iväg på ridning snart. Sen skulle Ida komma och sova med mig. Har renbäddat, så jag längtar som fan efter att sova. Har jobbat 4 nätter så då blir det extra mys att sova hemma.
Året var 2012 - MARS
Helgen i all ära, men i mars blev måndagar mina absolut favoritdagar på hela veckan. Jag jobbade natt då vilket betydde att när alla efter "söndagsångesten" skulle upp till jobbet på måndag fick jag en dag helt för mig själv.
Jag återtog kontaten med alla mina gamla vänner: stickningen, ritblocket, symaskinen och framför allt mig själv. Den viktigaste vänskapen som jag hade spolat ner i toaletten det senaste året. Måndagar var den absolut bästa dagen eftersom jag fick spendera den med mig själv.
Det var en måndag som jag också kom på att mitt liv var totalt meningslöst, vilket jag deppade ner mig ett tag över, ventilerade med T, och sen insåg att den enda personen som kunde ändra på det var jag. Det ledde till den största självdiciplinen jag någonsin haft och jag gick aldrig och la mig utan att ha uträttat något vettigt under dagen - något som hade betydelse för framtiden.
Jag jobbade bara 70 % och så fort jag inte hade något att göra kändes det som att jag slösade bort mitt liv. Så jag började träna. Jag promenerade, simmade, yogade you name it. Jag var ständigt igång och när jag kom hem pluggade jag, städade eller fixade något. Från att ha slökollat på tv dygnet runt hade jag numera en tv-tid, 14-15, då jag såg OC och tog en kaffe. Jag fann en tröst i att vara produktiv. Och gick ner till 52 kilo, första målet avklarat - check!
Pilates
Har kört så mycket pilates att varenda muskel ömmar. Har kört ett pass för olika muskelgrupper i 3 dagar nu när jag kommit hem från jobbet på mornarna. En ganska skön rutin, så nu behöver jag bara hålla ut i 18 dagar till - 21 dagar är tydligen vad kroppen behöver för att bryta/skapa vanor.
Planering
Jag är nog den mest lata, struliga, oorganiserade, sega människa som går runt på denna jord. Jag suger på att ta tag i saker, jag kommer liksom aldrig till skott och kan skjuta upp ett telefonsamtal som jag ska göra i flera veckor. Trots att jag går och lägger mig klockan 10, sover jag lätt till 10,11 om jag inte draaaar mig upp. Jag tycker inte om att sitta ner och äta när jag är själv, så går mest runt och småäter hela dagarna. Och när jag får nog med ångest över att jag inte tar tag i mig själv drar jag täcket över huvudet och blir totalt handlingsförlamad för att jag känner mig sämst i världen.
Så för att undvika denna hemska spiral som jag varit nära att dras in i behöver jag listor. Lot's of listor. Påminnelser och avcheckningstabeller. En app på sp:n som påminner mig att dricka vatten. Matlådor i frysen färdiga att äta. Framlagda kläder kvällen innan. Mentala planeringar och kom ihåg-lappar. Och som idag, alarm för alla aktiviteter under mina 7 lediga timmar.
Dagen
Snyggingen från kundtjänsten på Inre Kraft ringde och väckte mig imorse, två gånger. Jag svarade inte. Sen skickade han sms och frågade om jag kunde jobba dagen. Jag skrev att jag var upptagen fram till klockan 1 men att jag kunde börja då. Ni kanske undrar vad jag var upptagen med? Nej, troligtvis inte, men jag säger ändå. Jag skulle äta frukost.
Gjorde ordning en frukostbricka igår kväll och hade längtat efter den hela natten. Vaknade till och med halv 4 och övervägde att gå upp då. Tills jag ganska fort somnade om.
När jag klev upp dukade jag fram och satt där i 2 timmar. Var ju tvungen att njuta till fullo när jag sagt nej till 4 timmars jobb.
Sen gick jag ner på stan och köpte två fönsterlampor, de kommer från Markslöjd och var löjligt dyra. Men ack så fina, och när jag var och tittade utifrån på mina fönster kan jag konstatera att det är där jag helst vill bo av alla fönster. Skönt. Dessutom smällde jag till på två glödlampor för hundra kronor - styck. De var lyxlampor som skulle hålla dygnet runt i 15 år, allt för att kunna hålla min svindyra orkide vid liv.
10 januari, 2013
Har lite morgonmys då jag går igenom mina pengar, kollar boräntorna, aktiekurser osv. Det är det bästa jag vet, jag riktigt längtar efter att se förändringarna, och räkna ut hur mycket jag sparat/tjänat.
Pengar är annars ett väldigt känsligt ämne och det märktes för ett tag sen när jag skämtade med några att jag skulle gifta mig rikt. Sen ändrade jag mig:
- Nä, det behöver jag inte, jag har det redan gott ställt.
Det blev knäpptyst. Alla kollade på mig.
- Ja, asså.. det går ju ingen nöd på mig pengamässigt..
Fortfarande en tryckande tystnad. Sen bytte vi samtalsämne.
Jag tycker det är tråkigt att det är så normalt att klaga på att man INTE har pengar, att det blir en grej att säga att man har pengar. Inte för att jag är miljonär, men jag kan ju konstatera att jag klarar mig bra på det jag har. Fast å andra sidan, enda gången det är okej att skryta om sina pengar är när man vinner på lotto, inte när man tjänar dem själv - ironiskt nog!
9 januari, 2013
Äntligen har jag fått ork till att städa undan julen och få ordning här hemma. Kylen är rensad och återfylld, har lagat mat, städat i mina skåp osv.
Sprang ikapp prästen som jag såg gå ut med vovven när jag skulle handla. Han sa att det var roligt att ha lärt känna mig - litegrann i alla fall. Sen var jag frälst resten av vägen till willys och hem samtidigt som jag såg solen stiga över vattnet vid södra hamn.
Ida kom förbi efter jobbet, så vi promenerade hem till henne en sväng och nu ser jag på film och ska ta ett bad och "spa:a". Hade kunnat ha det sämre.
Frukost!
Det är konstigt.. att när jag igår skulle upp till jobbet kändes det som att döden hade överfallit mig. Idag när jag är ledig hoppade jag upp klockan 7, och sitter nu klarvaken klockan 8 efter en frukost med Ida. Borde vara tvärt om.
Ska gå och handla lite idag, mina gäster klagar på det magra utbudet i min kyl. Och det blev så tråkigt imorse då Ida upptäckte att smöret - det enda pålägget - gick ut 25 december. Inte konstigt att jag gått ner i vikt.
7 januari, 2013
Ikväll drar min ridning igång igen efter juluppehållet. Det är aldrig någon som tar mig på allvar när jag säger att det är träning, men jag kommer troligen knappt ta mig ur sängen imorgon för att jag får sån träningsvärk.
Sen ska jag troligen ha Brama hela helgen medans Angelica är i dundret.
Till sist lite bilder från i fredags när jag red.
Året var 2012 - FEBRUARI
Det var i februari tankarna på att lämna boet började infinna sig på riktigt. Problemet var att jag var väldigt lost och inte visste vad jag ville. Skulle jag stanna i Luleå, börja plugga, flytta tillbaka till Stockholm eller åka ut och resa?
Hur som helst skulle jag behöva en egen lägenhet, trots att jag älskade att bo hemma visste jag att jag inte kunde göra det resten av livet. Men med en obefintlig kötid på Lulebo, ingen att flytta ihop med, inga kontakter och det extremt höga kravet att jag skulle bo ett stenkast från stadskärnan, östermalm på sin höjd men absolut inte varvet eller gültzaudden, såg situationen mörk ut - minst sagt.
Jag såg två alternativ, antingen så klagar jag på bostadsbristen, grämer mig och lägger energin på att vara bitter över att jag inte får en lägenhet. Eller så utnyttjar jag det faktum att jag bor hemma, som är världens guldgruva för plånboken och sparar ihop till en bostadsrätt. Jag valde det sistnämda. Och skulle jag under tiden komma på andra planer skulle jag ha tiotusentals kronor att sprätta!
Folk jag berättade mina köpa-lägenhets-planer till tyckte det var en bra idé, men skepticmen lyste ofta igenom. Vissa dolde den inte ens utan pekade direkt på de små detaljerna att jag bara jobbade extra och att bostadspriserna var så skyhöga att jag skulle behöva en väldigt stor kontantinsats. Säkert i välmening, men inte direkt peppande.
Jag levde dock i min egen bubbla och vägrade lyssna på dessa tråkiga dröm-krossare. Jag tackar min naiva tro om att allt går och trots att mitt sparkonto med cirka 30 000 på kändes ynkligt litet så skulle jag allt visa dem..
5 januari, 2013
Gårdagen bjöd på det mesta, stall på dagen med Angelica, sen middag ute med Ida och Anna-Karin, förfest här och så utgång på Olearys. Vilket ledde till att jag och Ida slocknade som två döda sillar och sov som stockar ända till halv 1 idag.
Då beställde jag pizza och kinamat hem. Ida var i chock, speciellt då det var kaos i lägenheten och jag propsade på att vi skulle äta i sängen. Hon undrar nog hur det står till med mitt psyke. Självklart får jag spontanbesök just då också, så typiskt när man för ovanlighetens skull är helt urspårad.
Var en sväng och fikade med Susanna, Eva och Maria sen, och Ida då, men det är ju självskrivet. Nu har jag landat i sängen igen, kollar på film och äter rester. Tror jag ska ta en promenad och hälsa på andra halvan och svärföräldrarna sedan, vi har ju varit utan varandra några timmar nu..
3 januari, 2013
Var på staden så länge idag att jag aldrig hann med stallet. Hade det så trevligt med T, Maria, Marias kusin Justina och Angelica. Vilket är alla åldrar; 14, 20, 30 och 40 typ. Justina sa att de klokaste människorna är de som umgås med ett brett åldersintervall. Känns bra, att känna sig klok i stället för konstig för att jag suger på att lära känna folk i min ålder.
På kvällen åkte jag, M och P till Estrid och Leif. Min kusin och lill-bebben kom också, så det var spridda skurar på åldrarna där med. Fikade alldeles för mycket för att allt är så gott där.
Kom hem nyss och var tvungen att stlla mig på vågen så jag inte spårar för mycket. Fick en chock när det visade under 50-sträcket. Her inte vägt så lite på flera år, inte ens när jag varit sjuk. Så nu tror jag att jag är döende. Eller så är det musklerna som förtvinat för att jag inte ridit på typ 3 veckor. Ska köra hårt med Brama imorgon.
