Gammelfolket

 
Idag satt en tant på sin rullator utanför min dörr. Vi började prata och följdes även åt en bit när jag skulle ner till stan och hon skulle och handla. Hon avundades mig som hade ett jobb.
 
- Mig är det ingen som vill ha längre, när jag är både gammal och ful. Ful har jag alltid varit, men nu börjar man ju bli gammal också med åren.
 
Lill-tanten. Sedan avslutade hon med att säga:
 
- Kom och hälsa på mig någon dag om du vill, jag bor på tredje våningen!
 
Sen tog jag en kvällspromenad innan jag skulle till jobbet ikväll, då stötte jag på min prästkompis som tog sista rundan med hunden.
 
- Vad roligt att träffa dig, Karin, såhär på min födelsedag!
 
Jag fick en kram och gratulerade honom på 81-årsdagen. Jag har alltid haft äldre kompisar, men 60 års skillnad är nog rekord. Vi pratade på ett tag innan han avslutande sa:
 
- Vi lär ses igen, Karin, jag tycker om dig så mycket!
 
Jag blev lite smått överrumplad och väste fram:
 
- Jag tycker om dig också!
 
Samtidigt som han gav mig en till kram och jag blev rädd att han skulle dö av ångorna från vitlökssmöret jag satt i mig alldeles för mycket av några minuter innan.
 
När jag gick vidare kände jag det bekanta lugnet som alltid infinner sig hos mig efter att ha träffat honom. Som om det inte finns några problem och livet bara är som det ska vara - enkelt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0