Måndag
Nu är jag hemma igen efter en helg hemma. Förvirrande att inte veta vad jag ska kalla "hemma", men man skulle kunna beskriva det som att jag bor i Stockholm, fast mitt hem är i Luleå. Och att jag fortfarande är den bortskämda lillstintan för Mamma och Pappa märkte jag extra tydligt nu i helgen.
Pappa ringer mig på jobbet innan jag ska åka och frågar om jag har tid att prata. Aa, säger jag i tron om att det är något viktigt. Det han vill är att fråga vilken smak på chipsen jag vill ha. Vilken dipp det är som gäller för mig nuförtiden..
Mamma har bäddat upp sängen färdigt åt mig, och pimpat den med gossedjur. Väldigt mysigt att komma hem och mötas av Rosi, Nalle och Lill-nalle som kramas av en hjärtkudde med armar. Det är dock inte lika roligt att mötas av det när man har sällskap med sig hem, fick jag erfara..
Pappa låtsas som ingenting när jag har besök, berättade Mamma:
- Trots att det står ett par skor i storlek 42 i hallen säger Pappa att det är Teza som är hos oss! Han går förbi och spanar lite på dem, men vill som inte titta ordentligt.
Visst, Teza har större fötter än mig, men inte såå stora..
När jag skulle testköra deras nya bil åkte vi tillsammans för att tanka. Mamma sitter bredvid mig och säger hur jag ska göra. Pappa sitter muttrandes i baksätet när jag får motorstopp efter motorstopp, tror att bilen ska gå sönder. Det kändes som att jag var ute och övningskörde.
I oktober har jag haft körkort i 2 år..
Men det är alltid lika skönt att komma hem, att få vara liten och bli omhändertagen. Att höra Pappa ropa att det är mat och att han kommer in och frågar om jag har någon disk i mitt rum som han kan plocka bort. Att Mamma säger vad jag kan äta till lunch och att hon lägger upp min älskade lax på ett fat åt mig så att det ska bli lättare att nattäta.
Mina föräldrar gör verkligen allt för mig, och jag insåg att det är nog ganska bra att jag har flyttat. Jag menar, hur lätt är det att växa upp och bli vuxen när allt serveras på silverfat, när man är inlindad i bomull och när någon sopar vägen framför en?
Pappa ringer mig på jobbet innan jag ska åka och frågar om jag har tid att prata. Aa, säger jag i tron om att det är något viktigt. Det han vill är att fråga vilken smak på chipsen jag vill ha. Vilken dipp det är som gäller för mig nuförtiden..
Mamma har bäddat upp sängen färdigt åt mig, och pimpat den med gossedjur. Väldigt mysigt att komma hem och mötas av Rosi, Nalle och Lill-nalle som kramas av en hjärtkudde med armar. Det är dock inte lika roligt att mötas av det när man har sällskap med sig hem, fick jag erfara..
Pappa låtsas som ingenting när jag har besök, berättade Mamma:
- Trots att det står ett par skor i storlek 42 i hallen säger Pappa att det är Teza som är hos oss! Han går förbi och spanar lite på dem, men vill som inte titta ordentligt.
Visst, Teza har större fötter än mig, men inte såå stora..
När jag skulle testköra deras nya bil åkte vi tillsammans för att tanka. Mamma sitter bredvid mig och säger hur jag ska göra. Pappa sitter muttrandes i baksätet när jag får motorstopp efter motorstopp, tror att bilen ska gå sönder. Det kändes som att jag var ute och övningskörde.
I oktober har jag haft körkort i 2 år..
Men det är alltid lika skönt att komma hem, att få vara liten och bli omhändertagen. Att höra Pappa ropa att det är mat och att han kommer in och frågar om jag har någon disk i mitt rum som han kan plocka bort. Att Mamma säger vad jag kan äta till lunch och att hon lägger upp min älskade lax på ett fat åt mig så att det ska bli lättare att nattäta.
Mina föräldrar gör verkligen allt för mig, och jag insåg att det är nog ganska bra att jag har flyttat. Jag menar, hur lätt är det att växa upp och bli vuxen när allt serveras på silverfat, när man är inlindad i bomull och när någon sopar vägen framför en?
♥ KARIN
Kommentarer
Trackback
