Karin

 

Imorgon har jag en ledig dag. Ska börja med att skämma bort mig själv på Lyxx, med ansiktsbehandling och portömning. Senast jag var där var just efter att jag flyttade hem från Stockholm. Hudterapeuten sa att min hud var sliten och att jag borde sluta röka - även om jag förnekade att jag ens rökte. Ja, jag antar att jag var naiv när jag trodde att 1 paket cigaretter om dagen inte påverkade hyn. Skönt att slippa oroa sig för det nu.

 

Annars ska jag kryp till kojs snart. Har varit till T ikväll, Maria fyllde år så vi åt tårta och självklart myste jag med min gudis också. Hon är ju trots allt huvudattraktionen nuförtiden.

 

 

 

Har drabbats av ett förskräckligt halsont, trots att jag i tron om att sprit skulle döda lite bakterier i lördags hivade i mig ett helt barskåp. Ja, jag var så glad över att ha shot-kompisar för ovanligheternas skull, att jag tog den 4e enbart för att inte vara en bangare. Ett mycket dåligt beslut såhär i efterhand.

 

Sen har jag också en besvärlig träningsvärk efter att ha låtit G piska mig på gymmet. Jag försökte på alla sätt att be om nåd, men han är hård.

 

- Dina puppy-eyes hjälper inte, jag är INTE din pojkvän nu!

 

Förhoppningsvis ger det resultat, och så kan jag leva på berömmet jag får efteråt.

 

Och på tal om beröm hade en patient på Mammas avdeling berättat för hennes kollega om vilken underbaaar dotter Christina har. Ja, jag vet hur man charmar människor.

 

 

Idagbjuder Luleå på en riktig sommardag. Jag jobbar som vanligt dag på tisdagar och början av veckan går väldigt mycket på rutin.

 

Igår var det ridning i vanlig ordning, vi hade hoppning och det gick mycket bra. Min ridlärare, som är väldigt petig, hade INGENTING att anmärka på mig. Hon såg alldeles salig ut när jag hoppade kombinationerna och jag slapp alla "straffrundor" - ja, om man inte hoppar nog fint får man göra om tills man klarar det, med hela gruppen som står och tittar på en..

 

Sen sov jag hos M och P, Mamma fixade frukost åt mig imorse och körde mig sedan till jobbet. Jag saknar verkligen att bo hemma. Jag älskar min lägenhet, men jag har alltid mer sett den som en investering än att jag velat flytta hemifrån. Snart har jag betalat 25 % själv av det jag köpte den för, så någon blir tät om jag säljer.. Inte för att jag någonsin vill sälja den, min bebis. Men snart kanske M och P får hem sin jättebebis igen som vägrar växa upp och inse att hon är 22 år.

 

 

 

 

 

Idag har jag och min PT till pojkvän gått igenom höstens träning. Jag kan säga som såhär att jag HATAR att träna och gör det enbart för att jag vet att det är nödvändigt. Ibland kan det dock vara lite svårmotiverat att ta sig i kragen då jag vet att jag håller formen även ifall jag inte tränar - än så länge.

 

Så då är det bra att han har sin fascination över "bitiga" tjejer med muskler, för jag tror ju faktiskt att det är nu i 20-årsåldern man sätter ribban för sin kropp i framtiden. Det är också nu i den här åldern man börjar se skillnad på latmaskar och tränade kroppar, för innan dess har inte tyngdlagen börjat göra sig påmind och den tiden då det räckte att vara smal är förbi.

 

 

 

 

Det är så mysigt med T's lilla tillskott som numera är med på våra stanrundor - även om T kör på mina fötter med barnvagnen stup i kvarten. Och igår myste vi extra länge jag och lillan då jag matade henne.

 

Nu sitter jag med en kopp kaffe och kollar hotell osv i Prag. Jag och Gabriel har tänkt åka dit i oktober. Ingen av oss vill väl erkänna att vi är speciellt romantiska eller gulligulliga (särskilt inte han) så det var lite kul när han föreslog att vi skulle vara borta över den 28e - på årsdagen för då vi träffades.

 

 

 

Ledig dag och jag ska ner på stan och möta mina hjärtan T och Isabell för lite sushi och ärenden.

 

Det känns att det är höst i luften och jag tycker om just denna tid då allt börjar återgå till det normala - folk börjar sina jobb/skolor och jag kan njuta av att vara ledig när andra har sina "måsten".

 

Ska komma igång med träning osv igen då jag helt kommit av mig i sommar. Märker att jag får en seghet i kroppen av att inte träna. Jag sover 9-10 timmar per natt och hade lätt kunnat sova några till.

 

Nä, lite rutin blir bra, jag älskar ju planering, listor och allt därtill.

 

 

 

 

Igår var en väldigt rolig dag på stan med T och gänget, och Ida tyckte jag var alldeles speedad när jag mötte upp henne efter hon slutat. Vi beställde mat, tjuvrökte och drack rose. Anna-Karin, Gabriel och Kristoffer kom också och vi gick en sväng på musikens makt innan vi avslutade på färjan.

 

Det är något med mig och krogen, det spelar ingen roll om jag är singel eller har pojkvän, om jag är full eller nykter, om jag har jobbat hela dagen eller ska upp till jobbet nästa dag - jag älskar att gå ut. Simple as that.

 

Därför är det nog tur att jag jobbar så många helgnätter.

 

Idag har jag och G mest kollat film och tagit det lugnt, som ett annat svensson-par. Sen skulle han överraska mig med att ta med mig ut och äta och pyssla om mig med massage och sånt, men i stället sitter jag på jobbet. Ja, ännu en anledning till att man inte ska överraska mig, jag är okontrollerbar och kan hux flux sticka till jobbet om jag får ett samtal därifrån. Speciellt då jag inte vet om att jag har planer.

 

 

Det har varit full rulle ända sedan jag kom hem för snart 2 veckor sedan och man kan väl räkna de timmarna jag varit själv på fingrarna.

 

Annars är det jobb, ridlektioner, Brama som ska skötas, skönhetsbestyr som klippning, vaxning, ansiktsbehandling (ja utseendet tog stryk av luffandet), träffa vänner, underhålla pojkvännen, vara med M och P osv..

 

Igår åkte jag till T efter jobbet och sov där med henne och Isabell. Så har gullat en del med min favorit-bebis. Sen åt jag och Mamma surströmming idag på premiären och så ska jag sova här inatt. Om ni vill veta en hemlis så sover jag hellre hos andra än hos mig. I don't know why.

 

Imorgon ska jag till frissan och göra slingor och sen fredagsfika lite innan det blir festligheter på kvällen. En riktig "favorit-dag".

 

 

Gudmors lilla hjärta

 

 

Hemma igen och Mamma och Pappa hade välkomnat mig med blommor och lite smått och gott i kylen. Mina föräldrar tänker då på allt.

 

Det hade varit en stressig morgon innan vi skulle till arlanda, och på flygplatsen när vi ska genom säkerhetskontrollen kommer ett personligt meddelande utropandes i högtalarna. Självklart till oss. Och såklart piper jag och måste bli visiterad och samtidigt hör jag hur kontrollanten frågar om det är riktiga handbojor i ryggsäcken.

 

Nä, vad har Gabriel nudå släpat med sig, tänker jag irriterad. Inte nog med att våra namn ropas ut över hela flygplatsen, nu ska han ställa till en scen här också. Vi är inte bara de sena passagerarna, utan de sena passagerarna med handbojor i handbagaget och dessutom hade Gabriel en tandkrämsfläck på byxorna som definitivt hade kunnat tas för något annat.

 

Men så hör jag hur en annan kille förläget berättar att det är hans väska, och att handbojorna är inköpta i en sexbutik. Det kändes betryggande att det inte var vi som var de skyldiga och jag och Gabriel kunde springa iväg till gaten och in på det fullsatta planet med ett tiotal arga ögon riktade mot oss.

 

 

 

 

 De två mest intensiva veckorna i mitt liv börjar lida mot sitt slut då vi imorgon flyger upp till Stockholm igen. Så ikväll blir det en "avslutningsmiddag" så att säga här i Rom, innan vi packar ihop oss en sista gång.

 

Det är med blandade känslor jag avslutar våran resa, på ett sätt känns det sådär sentimentalt som det alltid blir när jag lämnar något. "Det här" har ändå varit vårat liv nu ett tag, det är nästan skrämmande hur fort det går att vänja sig vid något, att åka runt, leva för stunden och bara vara. På ett annat sätt blir det skönt att komma hem, eller hem och hem, jag stannar hos Gabriels familj över helgen, så det är först på söndag jag verkligen är hemma.

 

Det känns verkligen längre än två veckor att vi har varit borta, ja kanske för att vi under den tiden besökt 8 ställen. Det kanske säger något om intesiteten på resan, för vi har ändå känt oss "klara" med varje ställe vi besökt.

 

För att sammanfatta slutet av resan lite kort har vi hunnit med solandet i la spezia, vandring i bergen i Cinque Terre, något som sägs vara ett av världens vackraste ställen, vinprovning i Florens och nu shopping och sevärdheter i Rom.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skriver från mobilen så går lite krassligt.

 

Vidare i alla fall skulle jag ge er några cliff-hangers om vad vi tidigare varit med om. Vad sägs om strippklubb i Berlin, en rejäl pinsamhet då vi hyrde trampbåtar i Prag eller hur vi får för oss att beställa in den mest kväljframkallande maten någonsin - ostron.

 

Men det tar vi sen, nu ska jag upp på rummet till mitt nya beroende, den mycket omtalade boken om mr Gray. Den är verkligen så bra alla säger och kanske till och med porrigare än vad jag tänkte mig. Så lite "tantsnusk" blir det nu.

 

Inte för att jag längtar hem, men jävlar vad det kommer sitta fint att träffa Gabriel såhär efter 7 veckor ifrån varandra..

 

Resan hittills har varit bra, ja mer än det. Vi har varit med om det mesta och ännu har bara 1 vecka gått.

 

Jag vet knappt dag, rum eller tid och att ett liv där hemma rullar på som vanligt är snudd på omöjligt att ta in.

 

Nu sitter vi i lobbyn på hotellet i la spezia, eller ja planen var att åka dit, men vi tog en taxi till ett ställe utanför, så helt koll på var vi är har jag faktiskt inte.

 

Det är i alla fall mycket vackert och vi har vilat upp oss på stranden några dagar med vacker utsikt. Ja, italienarna är verkligen snygga och troligen de enda som på ett sexigt sätt kan bära upp ett par speedos som badbyxor. Och naturen är ganska vacker utsikt den med, med havet, bergen osv.

 

 

Vaknar upp i Berlin, i en våningsäng med 6 andra. Ja, det känns som att vara på kollo. Så när jag och Ida trillade in i vårat rum på hostelet igår, tände lampan och skymtade två andra i en våningsäng blev allt sådär hysteriskt roligt. Ni vet när man inte får skratta och det därför bara bubblar i en. Tänk er att samtidigt försöka lokalisera sig till sängen i becksvart mörker (ja, det blev tråkiga miner när lampan tändes) och därmed också krocka in i varandra, då är man på bristningsgränsen.  

 

- Sssch..!   Hördes från killarna, fnitter kom från mig och Ida.  

 

Vi var lite småberusade dessutom. Alkohol hade förtärts på tom mage. Vi träffade några som vi for på "parkhäng" med. 3 killar med 3 olika nationaliteter. Det pratades engelska, svenska, tyska, franska och spanska om vartannat. Satt med en grupp från jordens alla hörn. Grillade, ölade och konverserade. Det känns som livet on the "luff", jag tror nästan att jag gillar det. Så mycket att vi faktiskt bokat in oss för en till natt här på kollot.

 

 

Idag lämnar vi Köpenhamn och åker vidare till Berlin. Så nu kan man säga att tågluffandet börjar på riktigt. Klockan 9.44 går tåget, så vi ska äta lite frulle nu när Ida också vaknat till liv.

 

- Jag är lite segstartad på mornarna, säger hon efter att larmet ringt 3 gånger, jag har hunnit både göra mig klar och läsa min bok.

 

- Det visste jag redan om, det fanns med i tidsberäkningen.

 

Tur att vi känner varandra. Och så dygnade vi ju igår, förutom någon timmas sömn på arlanda, så vi förtjänar att sova.

 

 

Efter en hård natt på en hård bänk x antal timmar på arlanda har vi tagit oss till Köpenhamn. Vi kickstartade med att komma till hotellet vi bokat och inse att det blivit en dubbelbokning. Så det blev 1 rum till priset av 2, valuta för pengarna - nej. Får hoppas på bättre flyt i framtiden. Annars blir resan dyr.

 

Dagen idag har innehållt mycket promenad, finns dock inte jättemycket att se då detta är en stad så lik Sverige att man kan tro man är där.

 

Däremot tittade vi in i Christiania, en fristad där allt är lagligt. Typ. Hundar gick lösa, klottrandet prydde väggarna, hasch såldes öppet och alla var höga. Ja, så nu kan vi pricka av att vi varit på ett.. hasch-cafe? Så där satt vi som två turister, jag i keps och Ida i ryggsäck, med matchande fotriktiga sandaler. Bredvid ett dussintals människor som satt med varsin joint. Bidrog med en cigg till en som gjorde en joint av den och lånade ut tändare till en annan som tände sin joint med den.

 

Om vi rökte något då - nej, såklart inte. Vi hade varsin breezer watermelon att suga på.

 

 

 

 

 

En halvtimma kvar nu till semester. K's mamma har varit här och frågade om jag skulle åka själv på "luffen", så mycket tid jag spenderar på jobbet tror väl ingen att jag har kompisar.

 

Sen kom min prästkompis och ville välsigna mig och sa han han var med mig på resan. Han hade också med ett adresshäfte till alla kyrkor ifall vi hamnar i trubbel.

 

 

 

 

Imorgon åker jag och Ida iväg på våran tågluff. Hon är och köper det sista som vi behöver och jag jobbar som vanligt in i det sista. Slutar 16 imorgon och vi åker 20.00 från Kallax. Sen går planet från arlanda klockan 7 på torsdag morgon till Köpenhamn.

 

Efter det är vi lämnade till vårat öde. Jag är fortfarande förvånad över att jag får med henne utan att ha bokat hotell (hon har till och med föreslagit boende på hostels) och ingen planerad resrutt. Min äventyrliga sida förespråkar alltid detta, men vanligtvis får jag mothugg, vilket slutar med att allt planeras i förväg. Något som i slutändan brukar vara rätt skönt, så vi får se hur kul det är att vara äventyrlig när verkligheten kommer ikapp - när vi står där på någon sunkig centralstation med varsin ryggsäck, svetten rinner, vi är trötta, hungriga och lättretliga och inte har någonstans att ta vägen.

 

Det kommer definitivt bli ett minne för livet och en sak att pricka av på min "to do-list", som varit väldigt inaktiv på senaste tiden. Dessutom känns det som att en och annan vänskap troligtvis satts på prov under sådana här förhållanden. Men jag och Ida har inte råd att förlora varandra, så jag tror våran resa bara kommer göra att vi växer ihop ännu mer - om det nu är möjligt!

 

 

Jag är hemma hos M och P på rehab. Mot vad kan man fundera - alkohol, droger? Nä, så långt har det inte gått, men däremot är jag på anti-stress-rehab. Här är nämnligen enda stället, förutom jobbet, där jag utan dåligt samvete kan ta det lugnt. Ett ställe där sängen bäddar sig själv, maten är redo att stoppas i mun och disken diskar sig själv.

 

Så vad finns kvar till mig att göra då? Ja, sen igår har jag:

 

- Ätit

- Slumrat framför tv:n

- Sovit tills jag vaknat

- Druckit kaffe

- Sett på tv

- Druckit mer kaffe

- Ätit

- Solat

 

Typ så.

 

Och så var jag tvungen att räkna lite matte - för att inte ha en helt meningslös dag. Så dagens lycka var när jag på pluggakuten.se hittade en utförlig uträkning av exakt samma inlämningsuppgift som jag funderat över i några dagar. Ja, jag har nästan varit på vippen att ge upp en matematisk karriär, men nu är ordningen återställd.

 

 

Jag vet att det var min lediga helg och att jag hade planer på både klubbviken och att hälsa på T och den lilla, men.. Jag har jobbat extra 4 dagar. Med 300 kronor i timmen 20 av timmarna så ni förstår ju att det blir en helt okej bonus på även nästkommande lön.

 

Jag ser också ett direkt samband mellan jobbandet och mitt mående, ett samband som troligtvis skiljer sig från andras. Det är nämnligen så att ju mer jag jobbar - desto bättre mår jag. Jag får mer energi, blir gladare och uppskattar allt 100 gånger mer. Till skillnad från när jag jobbar "normalt" och lever i en ond cirkel av lathet och trötthet som i sin tur gör mig deppig och inspirationslös.

 

Trots jobbandet har jag hunnit med "det vanliga", ja som att umgås med folk och hitta på lite småaktiviteter som man gör på sommaren, och så fick jag äntligen träffa den lilla. 1 vecka gammal var hon, lilla Isabell, som tyckte det var helt okej att sova hela gudmors besök. Inte för att jag klagar, bebisar är ju som sötast när de sover, tyst och lungt och så kan man snusa lite lätt på dem. Studera deras pyttesmå kroppsdelar, ja man slutar nog aldrig fascineras över hur små de verkligen är.

 

 

 

Ni kanske undrar vem som skickade blombudet igår, och inte helt otippat var det från Gabriel. En röd ros, och kan man "blomspråket" så vet man vad det betyder.

 

Han är i Stockholm över sommaren, så vi har 7 veckor ifrån varandra Detta är något andra ser som ett större problem än vad jag gör. Jag ska inte säga att det är skönt, då vill han väl inte komma tillbaka till mig, men jag tror det är nyttigt i ett förhållande att man får sakna och längta efter varandra.