Karin

 

 

Vaknar upp i Berlin, i en våningsäng med 6 andra. Ja, det känns som att vara på kollo. Så när jag och Ida trillade in i vårat rum på hostelet igår, tände lampan och skymtade två andra i en våningsäng blev allt sådär hysteriskt roligt. Ni vet när man inte får skratta och det därför bara bubblar i en. Tänk er att samtidigt försöka lokalisera sig till sängen i becksvart mörker (ja, det blev tråkiga miner när lampan tändes) och därmed också krocka in i varandra, då är man på bristningsgränsen.  

 

- Sssch..!   Hördes från killarna, fnitter kom från mig och Ida.  

 

Vi var lite småberusade dessutom. Alkohol hade förtärts på tom mage. Vi träffade några som vi for på "parkhäng" med. 3 killar med 3 olika nationaliteter. Det pratades engelska, svenska, tyska, franska och spanska om vartannat. Satt med en grupp från jordens alla hörn. Grillade, ölade och konverserade. Det känns som livet on the "luff", jag tror nästan att jag gillar det. Så mycket att vi faktiskt bokat in oss för en till natt här på kollot.