Karin

 

Det krävs inte mycket för att göra mig nöjd, för det jag uppskattar mest är små gester. Som lyxen att få komma hem när allt man lämnade framme är bortplockat.

 

Så nu, efter mina 13 jobbtimmar, kan jag krypa ner och kika på en fin kärleksfilm och känna mig löjligast i världen. Ler lite för mig själv, fäller en tår och kommenterar aaaw i den annars tysta lägenheten. Supertöntigt, jag vet.