15 januari, 2012
Försöker hitta motivation och inspiration till utveckling och inser att det är svårt när jag inte har något som sporrar mig. Jag brukar oftast drivas av att vara duktig och att kämpa för att motbevisa fördomar, men nu känner jag mig så bra på mitt liv som jag kan vara. Det är för enkelt.
Och ja, jag vet att detta är det största i-landsproblemet man kan tänka sig - att ha det för bra - men eftersom jag inte har några problem är det det som tynger mina axlar.
Jag tycker om allt jag gör, samtidigt som allt jag gör är "vettigt". Jag jobbar över 200 timmar i månaden, har full kontroll över min kropp med mat och träning, umgås med de jag gillar och har väldigt roligt, så nej, jag kan inte klaga på en enda grej. Förutom att jag är understimulerad.
Men, efter ett terapisamtal med psykologen min - Ida, och en god natts sömn är jag återigen frälst. Nu vet jag precis vad som behövs i mitt liv!
Kommentarer
Trackback
