Söndag
Har tillbringat helgen uppe i de tornedaliska skogarna, utan varken internet eller täckning på telefonen. Ätit alldeles för mycket onnyttigt (jag som hade kämpat hela veckan med en strikt diet - förjäves), åkt runt till alla möjliga små byar med konstiga namn och umgåtts med mina morbröder. Det var trevligt, men nu måste jag säga att det är skönt att vara hemma!
Emma var på mig om årskrönikan jag utlovat, men den får gott vänta ett tag till. Efter att ha varit hemifrån en hel helg, har jag hemskt mycket att stå i. Ikväll har jag därför, som vanlig söndagstradition, tagit hand om mig själv. Duschat, haft hårinpackning och ansiktsmask, smort in mig osv. Målat fransk manikyr på händerna och eftersom jag inte hittade något rött nagellack, har jag målat tånaglarna i en mörkt lila nyans. Trodde det skulle gå, men med facit i hand märkte jag att det inte funkar alls, ser ut som om jag klämt fötterna i dörren och fått blånaglar. Så imorgon måste jag komma ihåg att köpa ett nytt rött lack och måla om dem.
Nu är det Wallander som står på schemat, och eftersom min söndagskompis Ida slirat iväg till Umeå i helgen, blir det att se den ensam. Utan chips.
♥ KARIN
Onsdag
Men efter några plågsamma skärsår av röntgenbilderna, rysningar av skrapandet och kväljningar av vattnet de sprutar in i käften hissades jag upp igen.
- Då var vi klara, inga hål hade du.
- Inga hål?!
Jag, som aldrig får gå därifrån utan att boka in en tid för återbesök, var i chock.
- Hade jag inte ens någon tandsten som ni måste skrapa bort?!
- Inte vad jag såg, men jag kan kolla igen för säkerhets skull. Jag måste då säga att det är få som är så här angelägna om att få komma tillbaka.
- Nejnejnej, jag hatar att komma hit, jag är bara så chockad över att inte ha något som måste fixas!
Så med lätta steg studsade jag därifrån. Och unnade mig nya byxor och en ny tröja. Nu sitter jag på jobbet, K sa att jag alltid är lika prydlig.
- Glad, pigg och prydlig!
Han är ju som söt.
♥ KARIN
Tisdag
Jag har aldrig hatat något lika mycket som när vi skulle till badhuset med skolan varannan måndag. Jag hatade allt; lukten av klor när man kom in i badhuset, kön till att få nyckeln, kylan när man var tvungen att sitta i fönstret och vänta på att få hoppa i, vattnet i ögonen, kallsuparna, ja allt var en plåga.
Jag frös alltid så mycket att jag började gråta. Trodde att jag skulle få slippa bada då. Men lärararen sa bara:
- Ingen annan verkar ju ha några problem med det, du överdriver bara.
Men med mina 29 kilo och 0 % underhudsfett var jag ett stelfruset skelett. Det var inte konstigt att jag aldrig lärde mig simma, all koncentration gick åt till att inte frysa ihjäl.
Till slut var det dock bara jag kvar i lilla bassängen. Alla andra hade lärt sig simma och fick gå till stora. Mig kunde de ju inte ha plaskandes kvar ensam i lilla, så tillslut fick jag också gå till stora - och promenera fram och tillbaka på den grunda delen.
När badvakten äääntligen visslade i pipan så vi fick gå upp drog jag en lättnadens suck. Men den känslan höll i sig i max 10 min. Sedan fick jag ångest inför nästa gång. Och så höll det på.
Har fortfarande men från detta. Jag hatar att få vatten i ögonen, jag får kallsupar hela tiden och kan definitivt inte vara under vatten. Att jag ens lärt mig simma (sisådär förra året) är ett under.
♥ KARIN
Torsdag
Glömde mina vantar hos Therese igår, så jag stickade mig ett par nya.
Jag har verkligen för mycket fritid...
Men har faktiskt inte bara stickat idag, har även hunnit vara till Linus och fika. Han bjöd på sju sorters kakor (nästan) som hans pappas tjej hade bakat till hans släktfika igår - påstod han iaf. Jag tror dock han ställde sig och bakade för att han skulle få storfrämmande av mig.
På kvällen har jag varit med Ida. Vi spelade wordfeud och jag vann med 694-227. Det går bra nu. Värre är att Ida blev sur och kommer aldrig vela spela mot mig igen. Fan.
♥ KARIN
Måndag
Likförbannat sitter man i slutet av varje år fetare, finnigare och fulare än året innan, med ännu mera åldersnoja och panik inför framtiden. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan.
Så iår, ja då jävlar ska jag bli smal, snygg och smart. Måste bara komma på lite nya medoder för att lyckas, jag menar träning är ju inte min grej och chips är ju så förbannat gott, men smal ska jag ge mig fan på att bli iaf. Snyggheten kommer med smalheten och en bränna på det fixar det mesta. Och sen får jag helt enkelt avvara några pysseltimmar här hemma till plugg.
Det blir nog bra.
En liten årskröninka från 2011 ska jag väl knåpa ihop senare, har så många roliga minnen från året att jag hade kunnat skriva en novell. Vet dock inte hur roade andra skulle vara av den. Förutom Emma, min trognaste läsare. När vi bodde på Vetekakan hörde jag henne både en och två gånger ligga inne i sovalkoven och fnissa.
- Jag läser din blogg, Karin, hihi, gud vad roligt du skrivit!
Det var de stunderna jag bloggade för.
Nu skulle jag bara bli skräckslagen och oerhört generad om jag fann M & P ligga och fnissa åt min blogg. Lite privatliv inför föräldrarna vill man ju ändå ha.
♥ KARIN
