Karin

 

På väg till tandläkaren. För två veckor sen var jag där och satte provisoriska framtänder i stället för plasten jag hade förut. Nu ska de riktiga dit.

 

Så typiskt, jag som just vant mig med de jag har nu. När jag satte dem kändes det som två sockerbitar i käften, jag lespade och de skavde blåsor i tungan. Nu börjar väl vaneprocessen om på nytt.

 

Jag hade till och med slutat tänka på dem, och igår tänkte jag att det var tur att jag inte tappat dem, som man kan göra. Men jag sa aldrig "peppar, peppar" och var tror ni inte händer när jag och Gabriel sitter och äter tacos på kvällen. Jo, tänderna fastnar i brödet och jag får en panikattack av att vara tandlös.

 

Ett tag tänkte jag skicka hem honm och ligga och gråta hela natten, men jag samlade mig. Sköljde av matresterna från dem och satte dem i ett vattenglas på nattygsbordet. Det man gör med löständer..

 

Nä, skoja. Jag tröck fast dem och hoppades att de skulle sitta och inte lossna i Gabriels mun när vi pussades. De satt och nu ska jag få nya. Skönt.