Karin

 

Den här vintern gick jag in med inställningen att jag skulle ha tråkigt. Så i december unnade jag mig att vara slö och jag skulle slippa ha tvånget om att alltid göra något "speciellt". Jag tror att jag mår som bäst när jag pendlar mellan att kämpa för det jag vill ha och att njuta av det jag har. Nu var tiden inne för att njuta.  

 

Det var mörkt, kallt och snöigt ute, och det var inte precis lockande att gå ut och rulla sig i snön, så jag stannade helt enkelt hemma mest hela tiden. I min nya lägenhet som jag älskade och äntligen började få ordning på. Folk kom till mig och annars tog jag mig mina 10 meter till jobbet. Det var bekvämt, mysigt och helt enkelt underbart.  

 

Jag läste en som skrev på sin blogg:  

 

"Sluta säg att ni lever ett perfekt liv, för det existerar inte."  

 

Då har hon inte gått en dag i mina skor, tänkte jag, för det var precis vad mitt liv var - perfekt. Visst hade jag motgångar, det var en kris på jobbet som gjorde att jag faktiskt hade ångest över att gå dit några dagar, och andra dagar kunde självklart kännas gråa och trista, men är det inte det som är charmen med livet? Att ha toppar och dalar, att ta sig fram i med- och motvind, bara för att känna att man lever. Lär man sig att ta sig igenom motgångar genom att aldrig glömma att uppskatta det man faktiskt har, så är livet perfekt.  

 

Jag hade en väldigt kravlös månad. Ingenting lockade mig lika mycket som att:

 

1 Fika

2 Umgås

3 Rida

4 Spara pengar  

 

Det var lätt ordnat, och kaffe har aldrig smakat så gott som då. Jag hade samtidigt de bästa människorna omkring mig, de mysigaste stunderna i stallet och inte speciellt dyra vanor. Jag trivdes återigen på jobbet och eftersom jag hade snittat 200 timmar i månaden det senaste halvåret kändes det som en normal arbetstid, vilket gjorde att pengar inte var något problem igen, om man säger så.  

 

Jag njöt nog extra mycket eftersom att jag visste att det skulle komma en tid då jag ville mer. Då jag skulle börja kämpa mot nya mål igen - år 2013`s mål. Men så länge det är 2012 kan jag sitta och titta in i de levande ljusen en stund till, brukade jag tänka, och så tog jag ännu en av mina perfekta hembakade kakor, lutade mig tillbaka och njöt lite mer.