Karin

 

Folk kanske undrar vad jag gör nuförtiden, nu när jag aldrig bloggar. Och helt ärligt ställer jag mig den frågan själv också. Dagarna och veckorna går så fort och det känns som att när en helg är slut, så börjar nästa en dag efter.

 

Vardagarna försvinner i periferin av jobb och träning. Varvat med umgänge, såklart. Men jobb är fortfarande prio ett och träningen gör jag helt enkelt för att jag behöver något som är jobbigt.

 

Det sägs att det som skiljer duktiga idrottare med eliten är viljan, för hur mycket man än gillar något finns det dagar då man inte känner för att träna, men viljan gör att man tar sig igenom de passen också.

 

Lite det jobbar jag med, för nej, jag kan inte påstå att 7-spinningen är rolig, (även om jag tvingas erkänna att det är ganska roligt att träna ibland). Men jag gör det - av ren vilja. Man märker också på de som är där, att det är drivna människor som tagit sig, eller kommer ta sig, långt i livet.

 

Ja, viljan är en stark kraft och troligtvis var det den som tog 25 kg mer än min träningskompanjon i benpressen, till hennes stora förvåning - som ersattes med ilska.

 

- Hurkan du orka mer än mig, utbrister hon.

 

Om jag är starkare, eller bara kämpar mer vet jag inte, men nu är det all in på träning. Hur stark kan jag bli, hur fort kan jag springa och hur bra kan jag må? Ja det måste självklart testas. På samma sätt som jag testat hur mycket man kan jobba på en månad, ska gränserna tänjas.