Karin

 

Juli, årets peak. Höjdpunkternas höjdpunkt. Det mesta är bra med juli - jag fyller år, det är bra väder, man är ledig.. Dock så har jag slutat gilla att fylla år för länge sen, vädret var kasst och jag jobbade dygnet runt. Ändå är detta en av mina absolut bästa tider, någonsin.

 

Detta var nämnligen tiden då jag blev frälst - ja, jag och Ida brukar skämta om det, men sanningen är att det verkligen var så. Inte frälst i ordets sanna bemärkelse, men det var en så tydlig vändpunkt i mitt liv, som bokstavligen skedde över en natt. Och helt ärligt, hur många tillfällen har man i sitt liv, då man kan peka ut en specifik punkt och säga: det var då det hände. För mig var det den där morgonen, då jag vaknade upp, kloss i kloss med Ida, med ett leende på läpparna. Det var då det hände.

 

Jag väljer att se det som min frälsning, en uppenbarelse. Och att jag tror på något sådant är ungefär lika otroligt som att jag skulle ha ro att ligga i ett badkar i flera timmar, se någon djupt i ögonen och prata innerliga känslor.. - men under kan ske.

 

Vad som låg till grund för detta har jag och Ida, min psykoterapeut/livscoach/vapendragare/livskamrat, analyserat otaliga gånger. Svaret är dock inte mer invecklat än att jag tog kontroll över mitt liv.

 

Det låter så cheesy att jag nästan spyr på tangenterna, men bara de riktigt coola människorna kan bära upp töntiga kommentarer.

 

Ja, juli levererade ännu ett år, härliga månad som aldrig gör en besviken. Och så hade jag ju blivit hela 21 år. Ett år klokare att lägga till de 20 okloka åren jag redan levt. Det kom inte en sekund försent.