Karin

 

När jag ser hur de i min ålder börjar "växa upp", slutar bli fulla, drar ner på utgångarna och börjar föredra mysiga hemmakvällar och morgonmotion på helgerna, får jag en orolig myrström genom kroppen. Jaha, så this is it, liksom. Man kommer till en viss ålder då man förväntas bli seriös, då man stadgar sig, tar ett glas vin till en film och sen kryper man ner och är tråkigare än tråkigast.

 

Jag ska väl inte säga att jag inte gillar att mysa på hemma, men jag får sån panik över förutsägbarheten, att det ska vara antingen eller.

 

Själv har jag inte "spårat" på flera månader, och en del av mig saknar det. Trots att man förväntas växa ur det, blir det motsatt effekt för mig, då jävlar börjar jag längta efter att häva i mig alkohol genom en tratt rätt ner i strupen. Vilket jag gjorde, 2 flaskor vin, en tequila och enligt kontoutraget något mer på krogen. För ungefär där sviktar minnet, men av det jag minns hade jag kul.

 

Igår var däremot ingen bra dag. Jag sov till 3 då jag flyttade mig motigt till soffan. 2 filmer senare mådde jag fortfarande så dåligt att jag inte kunde röra mig. Då satte jag på Bamse och tänkte att det kanske blir bättre ifall jag leker att jag är 10 år i en värld där inte alkohol existerar. Det blev det inte och jag lovade mig att aldrig mera dricka, precis som förr i tiden, ett löfte som är bortblåst till nästa helg. Eller som i detta fall - tills imorgon då det är valborg och en flaska barefoot rose väntar på mig.

 

 

Idag var en typisk "allt-går-snett-i-karins-liv"-dag. Det börjar med att jag tvättar, vilket dock går smärtfritt. Jag blir klar med de första maskinerna och hänger in tvätten i torkskåpet. Extra nöjd över att Gabriels alla kalsonger han har hos mig nu är rena och att han nyduschad ska få ett par fräscha. Vi har nämnligen haft en del kalsong-incidenter tidigare.

 

Den första var när jag tvättade kulör och hade med en röd badrumsmatta som aldrig tvättats, så alla vita detaljer på hans nya kallingar var efter tvätten rosa. Jag insisterade på att det såg ut som att det skulle vara så, och att det dessutom var mycket snyggare, men Gabriel lät sig inte övertygas.

 

Den andra var då vi skulle gå ut och äta och han upptäcker att det inte finns några rena. Han ratar både förslaget att gå utan och mitt generösa erbjudande att få låna ett par trosor av mig. Det slutar med att han sitter i handduken aka "kilten" och äter take away som jag var tvungen att hämta åt oss.

 

Men åter till idag, jag slänger i nästa tvätt och går upp till mig. På vägen kramar jag nycklarna i handen, tänker att det är tur att jag ännu inte låst in tvättstugenyckarna i tvättstugan eftersom jag har de på olika nyckelringar. Men vad märker jag inte när jag ska ner igen, jo att det visst bara är hemmanyckelsknippan på bordet. De andra måste vara kvar i tvättstugan i alla fall.

 

Jag blir stressad över att nästa tvättid börjar och att de ska bli arga för att jag lämnat tvätten i maskinerna. Gabriel stressar däremot över att han ska till skolan och inte har några kalsonger. Jag går ner stup i kvarten för att se om någon kommer och ska tvätta som kan öppna och Gabriel vankar ännu en gång omkring i lägenheten i kilten.

 

Till slut kommer en dam och öppnar och jag kan hämta min tvätt, Gabriel får sina kalsonger och när han i frid och fröjd klär på sig frågar han om jag inte tvättat några sockar åt honom.

 

- Nej, bara de här, säger jag och håller upp ett par från sista maskinen som är blöta.

 

Det blir liv i luckan igen och hädanefter får han nog sköta sin egen tvätt då det blir så mycket klagomål när jag gör det.

 

Sen tar vi nog resten av dagen imorgon, för nu är min läggdags-tid passerad.