4 juni, 2012
Lunchen med jobbet gick bra, jag är omtyckt än så länge. K's mamma (som aaaldrig ger komplimanger) sa efter att jag hade klippt K en dag att det blev jättesnyggt och att jag är så duktig. Det är stora ord från henne.
Hon är också bekymrad över att jag inte äter för att jag är så mager, och har sagt åt Christina att se till så jag äter. Överallt där jag jobbar tar alla mig under sina vingar och daltar med mig. På Qall stod en kaffekopp redo på mitt bord när jag kom på morgonen och de kallade mig prinsessan, på Posten tog mina kollegor arbetsuppgifter av mig så jag skulle slippa och T som jag jobbade hos i Stockholm var totalt frälst av mig, har aldrig känt mig så uppskattad som av henne.
På Inre kraft är jag och kommer nog alltid förbli Lill-Karin. Så fort jag gör fel, vilket är ofta, så är det inte mitt fel. Jag kommer undan med allt möjligt som andra får skit för. Tror ingen vågar vara arg på mig för att jag ser så mesig ut.
Samtidigt är det en undermedveten taktik jag alltid haft; om ingen tror att man kan något slipper man göra saker, och när man väl gör det blir alla så förvånade att man kan, så att man blir dubbelt uppskattad!
Rekomenderas varmt, funkar både hemma, i skolan och på jobb.
Kommentarer
Trackback