Say hello to my little friend..
..CARLPUTTE
Min bästa vän ända till och med högstadiet. Sög på lång- och ringfingret och klämde fast denna lilla kudde under näsan.
Hade några stycken under åren, Nutte, Snutte och till sist Carlputte. De andra blev till små utnötta trådar och försvann tillslut.
Det var alltid rabalder när de var borta, och hela familjen engagerades i letandet. Jag satt med Mamma i soffan och grät medan hon tröstande sa att de åkt till "nutte-land" och hade det bra tllsammans. Jag föreställde mig att de satt på en strand och drack paraply-drinkar.
Inte heller var det roligt när Mamma tyckte att de var dags att tvättas. Då blev de vita och rena och luktade illa. Så jag drog de bakom soffan och på andra dammiga stället för att de skulle börja lukta gott igen. Det förklarar varför jag som barn var konstant täppt i näsan.
På högstadiet tyckte Mamma att det var nog, så hon stal CP av mig. Gömde honom. Jag började snutta på täckeshörnet i stället. Accepterade att jag nog skulle suga på fingrarna sten av livet, jag kunde verkligen inte sluta. men när jag började gymnasiet slutade jag bara. Från en dag till en annan var det inte gott längre.
Men att snutta på täckeskanten, det gr jag dock fortfarande!
Kommentarer
Trackback
