Karin

Vi packade picnic-korgen och åkte iväg strax efter 4, jag och paranteserna. Mamma tände elden, som den pyroman hon är, och det blev riktigt smarrigt. Sen dök Ida upp lagomt tills efterrätten, och efter det tackade vi för oss och tog en tur för att bränna bort kalorierna innan de hann fastna.

Tog sen en promenad till kronan och lite här och var. Diskuterade framtiden, dåtiden och det viktigaste - nutiden. Jag är väldigt dålig på att leva i nuet, att uppskatta det som är just nu. Känns som att jag är i en "mellanperiod" i mitt liv, när jag hela tiden tänker på det som ska komma, vad jag ska göra.

Det är inte såhär jag vill leva för alltid, obviously. Jag vill inte bo hemma, jag vill inte jobba som personlig assistent och jag vill troligtvis inte heller bo i Luleå. Men just nu är det ändå bra.

Jag har så mycket pengar att hade jag inte jobbat på ett jobb jag älskar hade jag kunnat säga upp mig från det imorgon och ändå leva som en räka resten av året. Jag har de finaste vännerna, bästa föräldrarna och en underbar syster. Just nu är det allt jag behöver.

Det enda jag saknar, eller rättare sagt inte har, är spänning. Jag kan inte påstå att jag lever ett spännande liv, men samtidigt har jag redan gjort det. Ofta på bekostnad av mig själv. Nu är det dags att offra spänningen för att satsa på mig själv. Och bara ta allt som det kommer. Jag älskar sommaren och framförallt älskar jag Luleå på sommaren. Det nöjer jag mig med - just nu.

---

KARIN ♥