Karin

Sitter på jobbet och ser alla finklädda människor gå förbi med studentplakat och blommor. De trotsar vädret och har bara ben. Jag älskar examensdagen, det är både något hoppfullt och sentimentalt över den. Hopp om sommar och ledighet. Samtidigt som man avslutar ett kapitel. Avsked. Till hösten kommer en ny tid ta sin början. Men först årstiden utan någon som helst press. Frihet. Känslan försvinner dock lite när jag varken tar studenten själv eller har någon att fira. Och eftersom jag är yngst i både familjen och släkten lär det dröja ända tills de nyaste tillskotten växer upp innan man får fira någon där. Då är det tur att jag har T, och att hon har en lillasyster. Och att de måste vara så vana vid det här laget att jag alltid är med på deras tillställningar att ingen höjer ögonbrynen desto mer när jag dyker upp.