Karin

Är fortfatande mätt sen all mat och fika igår. Hos Estrid och Leif äter man av alla sorters fika, ett nej tack är inte accepterat ;)

Träffade även småknattarna Cornelia på 2år och lilla Binta som bara är ett halvår. Jag är dock inte superhaj på barn, de är söta - på lite avstånd. Binta började storböla när hon kom i min famn och Cornelia var stel som en pinne när jag kramade henne och såg skräckslagen ut bara jag pratade med henne.

Jag kämpade på och tillslut fick jag några soliga leenden av Binta. Cornelia var dock svårflörtad trots mina försök. Så när vi skulle gå vinkade jag bara lite till henne när jag sa hejdå.

Vi kom dock inte långt innan Estrid kommer utspringandes och ropar:
- Karin, du måste komma tillbaka, Cornelia gråter och säger att hon vill ha en hejdå-kram av Karin!

Jag måste erkänna att det smälte mitt hjärta av sten en smula.