Ridlektioner
Har bestämt mig för att börja rida till hösten och tog tag i att maila LRK om det idag. Har dragit mig för det, eftersom jag alltid känt att jag är på väg någonstans, att jag ska flytta eller göra något annat, resa, plugga. Nu har jag bestämt mig för att sluta vara så rotlös. Jag har, efter många samtal med Ida över öändligt många koppar the, insett att det inte handlar om var man är - utan vad man gör.
Jag är lycklig där jag gör det jag gillar. Där jag har mål som jag uppnår. Mina krav på livet inte höga; jag vill bo i city av den stad jag är i, jag vill tjäna mer än jag gör av med, jag vill umgås med och göra det jag gillar. I Luleå finns allt jag gillar att göra, min familj och vänner. Jag har ett jobb jag får jobba hur mycket jag vill på och snart har jag råd att köpa mig en lägenhet.
I Stockholm som min andra hjärteshalva bankar för finns människor jag saknar, möjlighet att utvecklas både privat och karriärsmässigt och en puls och kultur som jag gillar. Men jag har inte råd med en lägenhet där, jag har inte ork att frakta mig staden runt om jag ska göra något och jag har inte utbildningen för att få jobben jag vill ha.
Än.
Dock så jobbar jag på saken. Och när jag kan leva ett så bekvämt liv där som jag gör i Luleå idag, då jävlar packar jag flyttkartongerna, köper mig en lägenhet i vasastan och klapprar runt med mina löjligt höga klackar folk höjer ögonbrynen åt i Luleå i en av de vackraste städer jag sett.
Men tills dess stannar jag här. Sliter för lönen, kämpar med fysik-formler och tränar så svetten lackar för att nå mina mål. Och från och med i höst ska jag även rida. Så jävla tagg.
Kommentarer
Trackback
