..
Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Jomen jag trivs ganska bra med mitt arbetslösa liv", innan jag inser att jag jobbar vad andra skulle se som normalt; jag har en tjänst på 80 % men kommer alltid upp i heltid med mina extra-pass. Det är som att det inte går in i mig att man inte är arbetslös bara för att man är ledig några dagar.
Som pricken över i:et mötte jag idag min granne som verkligen gick in för att trycka ner mig och min livsstil.
- Vad gör du nuförtiden, studerar du något?
- Jag jobbar.
- Jaha, jag som alltid ser dig med shopping-kassar i händerna om dagarna, vad jobbar du med?
- Personlig assistent.
- Okej, och du jobbar så mycket att du har råd att gå och shoppa varje dag?
Nyfikna, jävla kärring, vad ska hon bry sig i mitt liv för. Till saken hör också att jag typ aldrig shoppar, för att jag är så jävla snål och ska spara alla pengar. Men även om jag inte var det så shoppar jag väl bäst fan jag vill!
När jag sen kommer in genom dörren säger Mamma:
- Du har det bra du som kan gå och luncha varje dag!
- Ja, det har jag och jag trivs med det.
Och bara för att jag ska känna mig ännu sämre har jag tagit ledigt på lördag - för att jag ska festa. Ringde till min chef och bad om semester och han ba:
- ..kvällen den 25:e.. Jaha, så du ska ut och fira då?
- Ja.. jo.. litegrann.. hehe.
Så nu känner jag mig inte bara arbetslös, utan som en festande, arbetslös shopoholic.
♥ KARIN
