10 augusti, 2012
Jag skäms över vilken arbetsnarkoman jag är. Men hon som går på min rad i sommar, när jag går på Christinas, är sjukskriven. Och tjejen som skulle vikariera för henne har varit med om en tragisk olycka. Så då tar jag självklart på mig att jobba extra passet som egentligen är mitt eget imorgon. En himla karusell.
Jag visste att det var kris och krävde att bli utbeordrad, vilket blir typ 4000 kronor för att jobba heldag, det är värt att offra IKEA-trippen för. Och slutar ju 22 så hinner med en utgång efter det!
Nästa vecka jobbar jag så mycket att jag kommer behöva mygla med det inför mina föräldrar. Då jobbar jag både min egen och Christinas rad. Min chef frågade när jag ska åka iväg, har sagt att jag sparar pengar till en långresa då jag tänkte att jag skulle göra det. Jag sa att planen nu är att köpa lägenhet i stället, det tyckte han var fantastiskt.
- Då ska vi självklart hjälpa dig med jobb så du kan tjäna ihop pengar!
Det är klart att han uppmuntrar sin trognaste anställda till att stanna i Luleå. Och jag vet att om de inta behandlar mig rätt har jag en del i bakfickan mot företaget, en stämning angående hur mycket jag har jobbat hade kunnat ge dem ordentliga skadeståndsräkningar..
Win win.
Kommentarer
Trackback
