Onsdag
Igår kände jag total panik inför att åka iväg till flyget. Blir alltid stressigt när jag ska iväg och jag tycker synd om Teza som skjutsade det emotionella nervvrak som jag var. Jag ville inte lämna Luleå, ville inte åka från mina föräldrar och kompisar. Ville inte vara ensam över en timma på flygplanet..
Men när jag landade i ett, soligt, 12-gradigt Stockholm, trängdes med alla människor, såg folk i gasen med systemetkassar på väg till festen, kände jag att det är här jag ska vara och saknaden av Luleås tomma gator var som bortblåst på några sekunder!
Men att helgen i Luleå har tagit hårt på mig är inget skämt, det kändes igår när jag hade dragit klart mina väskor och satte mig på soffan hos min älskade syster. Jag däckade innan 11 och vaknade inte förrän klockan 1 idag, herregud, har ju sovit över 14 timmar!!
Ska jag göra lite mat och se vad som händer idag. Nu saknas bara E & E som kommer om några dagar, känns konstigt att inte ha dem här. Har tillbringat hela helgen hemma med dem, och både min och Emmas pappa mobbade det:
- Har ni inga andra kompisar så att ni måste vara med varandra hela tiden?
- Jaha, du ska vara med Emma och Elin.. Ja, ni har ju inte setts på åår och daar!
Nä, nog har vi andra vänner, får bara lite abstinens efter varandra! Emma hade till och med vandrat omkring i sömnen nån natt och frågat sin pappa efter mig och Elin, hur sött är inte det?
♥ KARIN
