Söndag
När jag vaknade till imorse runt 7, var facebook fortfarade uppe på dataskärmen, glasögonen var på och lampan var tänd. Jag tittade runt i rummet, funderade vart jag var, och spanade efter E & E. Insåg att jag var hemma, insåg att jag var ensam. En kall våg sköljde över mig. Snuttade lite på täcket för att kunna somna om, men det luktade alldeles för instängt och inte alls Karin. Övervägde att gå till Mamma och Pappa och krypa ner mellan dem, men stoppade mig själv i sista stund.
Förstår inte hur jag kan vara en sån fjant, herregud jag fyller snart 20 år och har fortfarande inte lärt mig att sova ensam. Skärpning Karin.
Är iaf underbart att vara hemma, om man bortser från tomheten när jag vaknade imorse, och jag tar till fullo vara på min tid här. Efter att ha snittat 4 timmars sömn de senaste nättena känner jag starkt av tröttheten, men det har det varit värt.
Har tyvärr inte tid att sitta här och jäsa, ska ha söndagsmys med världens bästa föräldrar! Ska spela kort, se Solsidan och passa på att trycka i mig allt gotta som vi har hemma, bara för att det finns.
Så glada de blev över mina presenter!
Sen blir det att smita iväg när paranteserna kryper till kojs och natta över på skuris för att få sovsällskap.
♥ KARIN
