Ge mig en spanjor.
Jag ligger efter med bloggandet och Emma sitter som en hök på mig, så nu måste jag ta igen hela helgens bravader.
Den efterlängtade fredagen kom och gick. Alldeles för fort. Förfesten avslutades runt halv 2, och något krogbesök hann vi aldrig med. I stället körde vi på kontorsfest med E&E:s föredetta chefer och inte förrän efter 7 stängdes mina ögon.
Ångesten har krypit i våra kroppar, så någon ensam stund hade vi inte på hela dagen. Emma låg och kramades med en sovande Elin, och att stänga dörren när vi skulle duscha kom inte på fråga. Och även om man ser ut som ett invalidiskt monster dagen efter går det alltid att svira om till party-stassen.
Vi kan ju sammanfatta lördagen som:
Jag + Emma + Elin + Filip + Schlagergolvet på gayklubb = Sant.
Varför kan straighta män vara lite mer party, varför ska alla vara så stela? Nä, bögarna håller lite mera våran standard om man säger så.
Och med vårat själförtroende som är lite på vajsing var det skönt att höra av Filip att vi skulle vara dom snyggaste faghagsen på stället!
Tiden går verkligen fort när man har roligt, så stängning kom alldeles för tidigt. Kvällen kunde ju självklart inte sluta med hemgång, så vi körde på efterfest. Och imorse saknade jag verkligen dagen efter-kittet som jag, Emma och Elin ska bli rika på i framtiden. Räddaren i nöden för alla sliriga tjejer.
Idag är dubbelkakan mastigare än på länge efter att ha haft en bottenlös magsäck. Nudlar, ris och chips har slagit läger i mitt ansikte. Buhu.
Blåmärken efter denna helgs obligatoriska halkning och en afro-lock i luggen, hehe.
Dags att avrunda och spela lite mahjong. Abstinensen börjar komma..
♥ KARIN
