En försenad söndagsblogg


Helgen har passerat och bjudit på en hel del roligheter. Linda har tjatat som en gris att jag ska blogga, jag får verkligen inte lägga mig om jag inte gör det ikväll. Det blev extremt sura miner nyss och nu diskuterar vi min bloggning som en extremt seriös uppgift.

Okej, Linda och Sara, HERE WE GO:
(Det västa är att dom tillsammans nu om några minuter kommer att tillsammans stå som hökar vid datorn och läsa och diskutera inlägget. I hate it!)

Lunchning med M och P, plus sambosarna i lördags. Sen stanrunda och en sväng hem för att visa upp läggan. Pappa satt med knäna i näsan på soffan och höll inte på att ta sig upp och mamma tyckte det var helt okej att tömma sockan från grus mitt på vårat vardagsrumsgolv! Skumt att ha dom i våran lya.

Sen blev det middag på pappas favoritrestaurang Il Giardiano eller nåt (där vi även åt ikväll), och sen kalasade vi ungdomar vidare på Kings Bar. Även idol-finalisterna Minnah och Jay promenarade in på vårat sunkiga alkishak. Minnah tyckte att min sjal var fin, tråkigt att den inte kom från något flashigare ställe än hm..

Jag och Linda stod ute och rökte med Jay sen. Han tyckte det var så trevligt att han tog både en och två cigaretter. Förhoppningsvis var det bara tobak i dom, jag och Linda tänkte båda ta upp hasch-skandalen, men vi bet oss i tungan och lät bli. I stället fick vi lyssna en sneak-peak på vinnarlåten i hans mp3, och nu spårar vi med Jay-marathon.



Han är så fantastisk och stor på scen, medan han i verkligenheten är så liten och sympatisk.

Minnah var ett pack i baren, hon hängde ensam över bardisken och snackade med killen i baren. När jag och Linda skulle önska en låt sen, ja kings är som en hemmafest med bärbar dator och spotify, säger "bartendern" om man nu kan benämna honom med en sådan yrkesmässig titel:

- Nej jag och Minnah Karlsson är INTE ett par!
- Okeeej .. Vi skulle bara önska en låt ..


Vaddå storhetsvansinne?!

Aja, igår blev det middag i Nacka hos min faster m fl och Pappa Göran och Görans son fick vara huvud-topic på bjudningen. Jag fick till en skrattande publik dra harangen både en och två gånger. Utan att bli blodapelsinsröd i ansiktet!

Nej, nu tittar Linda förväntansfullt på mig, helvetesjävlapress jag har.


KARIN


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0