Tisdag
Att vakna upp imorse var ett skämt. Jag var HELT ensam på 3 gånger så stor yta som jag är van att ha 2 pers till att dela med! Jag tror aldrig att jag ar känt mig så ensam .. på länge iaf.
Vi diskuterade våran "egentid" för ett tag sen på fuxxan. Sara hade sin egentid på dagarna innan hennes jobb, Linda hade sin egentid på jobbet och jag .. ja, jag var ensam 2 svängar om dagen, på mornarna när jag åkte tunnelbanan 2 stationer till jobbet, och efter jobbet när jag åkte samma 2 stationer tillbaka hem.
Och frågan är då:
- Hur ensam är man egentligen på tunnelbanan mellan skanstull och slussen i Stockholms rusningstrafikstid !?
Nä, om det är någonting jag har blivit bortskämd med den senaste tiden så är det att ha någon nära 24/7. Så fort jag har velat säga något så har jag bara öppnat munnen, och fått ett svar tillbaka - oavsett tid på dygnet. (Till och med när jag omedvetet pratade i sömnen hade jag någon som svarade mig !! ).
Så att krypa till kojs igår utan att ha någon att säga godnatt till, och dessutom vakna upp i total tysthet imorse gjorde mig smått panikslagen. Så panikslagen att jag var tvungen att väcka Teza, en alldeles för tidig tid på dygnet, för support.
Det lugnade sig, och nu känner jag faktiskt lugnet av att bara vara. Ska återgå till min favoritavslappningssyssla; ha på musik och ligga på rygg i sängen och bara titta i taket. Det är egentid för mig!
Sambosar - var ÄR ni ??
♥ KARIN
