Karin

Idag när jag skulle ta bussen hem såg jag ett syskonpar som träffades.
- Jag ska hem och kolla på våra bästa år.
- Jag också!
- Åh! Ska vi äta glass till?

Det fick mig att sakna min syster, och att alltid ha någon att vara med. Det är (var) så jävla oss att kosa ner oss under täcket mitt på blanka dagen och kolla på tv och äta onyttigheter. Och så kramas vi ju självklart en massa!

Visst, att komma hem till en tom lägga är underbart, älskar känslan av att trycka ner dörrhandtaget och känna att det är låst (förut hatade jag det, för då visste jag att något gått snett och jag hade blivit utelåst..). Då kan man leva ut sig själv och alla ens mystiska saker man har för sig. Typ att gå fram och tillbaka i hallen enbart iförd underkläder och klackedojjor samtidigt som man falskt sjunger med till radion.
Men sen kommer stunder då det blir väldigt ensamt och man bara vill springa in i syrrans rum och socialicera.




Alltid lika charmiga bilder på oss! Dom här är från 2007, Sara ska iväg på nån av deras studentfester och jag är svettig, härlig och nyss hemkommen från stallet. Och jag alltid lika pepp för pussandet!