Borta bra men hemma bäst
Blev en snabb visit till huvudstaden i helgen för att hälsa på syster och hennes sambos Linda och Hedda. Stan har hunnit utforskas och kroglivet likaså. Även om utgången slutade med att jag grät så mycket över att jag inte kunde sluta gråta att jag knappt hann med att andas.
Har också hälsat på familjen i Djursholm som Sara jobbar hos.
Bland OC-liknande hus, engelska privatskolor och alldeles egna öar cruisade vi omkring i feting-audin, endast några minuters färd bort från stan där det döljer sig ett helt annat liv. Ett liv där 2-åringen kallar barnflickan för "mommy", 7-åringen köper födelsedagspresenter för flera hundra, 10-åringen adlas fram och går på arrangerade "play-dates" och 12-åringen berättar att några på skolan blir hämtade av sina privatchaufförer utan att röra en min.
Det är vardag för dom, precis som det är vardag för mig att stå och huttra och vänta på flygbussen eftersom mina pengar tog slut på arlanda och jag verkligen inte hade råd med taxi hem. Den dagen det kommer "köp medges ej" när dom ska handla har väl folk börjat bosätta sig på månen eller nåt.
Men trots att Stockholm är underbart på alla sätt och vis kunde jag inte låta bli att sakna Luleå. Mina besök där ger mig alltid splittrade känslor, en del av mig vill aldrig åka hem, jag skulle kunna stanna där för evigt, medan en annan del bara längtar efter att få komma tillbaka till verkligheten.
Ungefär som jag känner med gymnasiet, en del av mig vill gå gymnasiet för evigt och stanna i den trygga bubblan, medan en annan del bara längtar efter att få ta studenten och vara fri att göra vad jag vill med mitt liv.
Hur som helst ska det bli otroligt skönt att sova ut i min säng inatt efter en del hårda nätter på en tältsäng med en prydnadskudde under skallen och ett överkast till täcke.
Har också hälsat på familjen i Djursholm som Sara jobbar hos.
Bland OC-liknande hus, engelska privatskolor och alldeles egna öar cruisade vi omkring i feting-audin, endast några minuters färd bort från stan där det döljer sig ett helt annat liv. Ett liv där 2-åringen kallar barnflickan för "mommy", 7-åringen köper födelsedagspresenter för flera hundra, 10-åringen adlas fram och går på arrangerade "play-dates" och 12-åringen berättar att några på skolan blir hämtade av sina privatchaufförer utan att röra en min.
Det är vardag för dom, precis som det är vardag för mig att stå och huttra och vänta på flygbussen eftersom mina pengar tog slut på arlanda och jag verkligen inte hade råd med taxi hem. Den dagen det kommer "köp medges ej" när dom ska handla har väl folk börjat bosätta sig på månen eller nåt.
Men trots att Stockholm är underbart på alla sätt och vis kunde jag inte låta bli att sakna Luleå. Mina besök där ger mig alltid splittrade känslor, en del av mig vill aldrig åka hem, jag skulle kunna stanna där för evigt, medan en annan del bara längtar efter att få komma tillbaka till verkligheten.
Ungefär som jag känner med gymnasiet, en del av mig vill gå gymnasiet för evigt och stanna i den trygga bubblan, medan en annan del bara längtar efter att få ta studenten och vara fri att göra vad jag vill med mitt liv.
Hur som helst ska det bli otroligt skönt att sova ut i min säng inatt efter en del hårda nätter på en tältsäng med en prydnadskudde under skallen och ett överkast till täcke.
PUSS
Kommentarer
Trackback
