Karin

Stadsmaran idag då, känns verkligen som att en börda har lyft från mina axlar.
Även om jag inte var bäst i klassen, även om Ida kom före mig och även om jag inte kom på 50..nåt minuter så är jag nöjd!
1 timma, precis, tog det för mig. 01:00:..och några sekunder. Jag har förbättrat mig med minuter från förra året, det räcker bra för mig.

Och tanken på att jag, som enbart joggat max 10 gånger som fysisk aktivitet det senaste året (om man bortser från min 1 veckas intensiva gym-period), kommer före folk som tränar flera gånger i veckan året runt, ja den är ganska härlig! Den gör så att jag kommer sova gott inatt.

Det säger dock inget om min kondition, för det har jag ingen. Jag springer på vilja, ren och skär vilja. Det var den som fick mig att fortsätta trots att benen var som spagetti och pizzan höll på komma upp i halsen (nej, pizza är inte nåt jag rekomenderar att äta till frukost/lunch innan man ska springa en mil).

Nu kan jag ta sommarlov från träningen med gott samvete.

Tack och hej!