Karin

Ikväll har jag varit med Sara och Linda, "sett film" och letat upp gamla godingar som vi har läst ur, dagböcker! Tänk vilka tider det var, med mig, Sara och Linda. Och förstås alla pojkarna vi var kära i.
Hittade en berättelse som jag hade skrivit, en kärlekshistoria om Karin och piiiip. Jag var kär så kär i honom, trodde jag då iaf. Egentligen var det Saras kärlek, men jag hade sett honom i skolkatalogen och hört henne tjata om honom så mycket att jag helt enkelt trodde att jag var kär i honom.
Tänk att jag bara var 8 år och redan då skrev en kärlekshistoria där ett kapitel heter "Sova över-dagen". Ja, jag lärde mig tidigt när jag alltid umgicks med Sara och Linda, jag blev skadad av dom. Jag har ju bara umgåtts med dom som är äldre än mig, har aldrig haft någon jämngammal kompis i hela mitt liv..

"Piiiip hade hemlängtan så han fick sova med Karin och så kramades dom och pussades lite innan dom somnade."

Herregud jag var 8 år och bara barnet.. Jag förstår det inte, Pernilla är 8 år, jag ser mig henne som ett barn som inte kommer att minnas vad hon gör nu. Men jag minns allt från den tiden när jag var 8, känns som att jag var precis likadan då som jag är nu.