Karin

Gick förbi bosken på min väg till konsum och dagen till ära var det disco där. Musiken dunkade och man såg ungarna dansa i skenet till disco-kulorna. I samma hörn som alltid stod "kiosken" som sedenligt sålde pop-cornpåsar, godis och läsk. Det var så mycket minnen att ögonen vattnades. På hemvägen var jag tvungen att ta två extra vändor förbi matsalen och ett varv runt skolan för att gå förbi ingången också, bara för att..



Vid ingången hämtade ungarna luft och man hörde nån:
- Det är så hög musik, jag får ont i öronen!
Hade mycket väl kunnat vara jag för en sisådär 5 år sen (är det bara så lite?). Känns som att den tiden tillhör ett helt annat liv. Ett liv där ett fredagsdisco till klockan 9 var den största händelsen på flera månader, den kvällen man för en gång skull fick sminka sig och då man faktiskt brydde sig om vad man satte på sig.

Nästan så att man saknar det, men bara nästan.