Karin

Kollar på bilder då jag hade låångt, fiint, bloont hår. På vissa bilder till och med ljusare än Lisettes och det är en stor grej eftersom lintotten har naturligt blont, fint hår. Typ idealet för alla blondiner! Så det jag ar sagt om att färga, glöm det, du kommer bara bli missnöjd och vela ha det ljuuuust igen!

Som mig ungefär, vakna imorse och tanken slog mig, mitt hår är grått. Det var olidligt att ligga kvar i sängen, jag måste till spegeln och kolla på mitt hår!
Men hoppet i mig att det ska vara något ljusare än hur jag mindes det slås i spillror och spegelbilden får mig att nästan att börja gråta, jag ser ut som en kärring med snaggat grått hår och mittbena.

Jag har alltid varit superperfektionist med mitt hår, alltid sett sett saker i det som andra inte ens märker. Att tänka: "det är ingen som bryr sig om min lugg har delat sig" funkar typ i en procent av fallen jag tänker på hur fult det är. Förut har det hänt att jag har slitit bort tussar för att jag inte visste var jag skulle ta vägen med med ilskan över att det inte låg perfekt. Det i sin tur ledde till att jag började gråta av smärta.
Efter det kunde jag börja om; duscha, föna, fixa.. All over again..

För har jag inte en bra hårdag finns det inte en chans i världen att jag kan vara snygg, that´s it!