Äventyr
Drog med Ida på en liten roadtripp idag. Hela vägen till Happis bar det av, redan kvart över 10 lämnade jag hemmet. Då hade moder hunnit packa matsäck åt mig och hållt ett föredrag om alla extremt farliga saker jag kunde tänkas stöta på.
Men man kan väl ändå påstå att resan gick över förväntan med tanke på att två virrhönor som oss var miltals ifrån våra hemtrakter, om man bortser från missödet i Kalix förstås. Och ja, jag tar på mig skulden för det.
När vi stannade på Kalix busstation tyckte jag mig se att Haparanda-bussen avgick igen 12.45, jamen vad bra, det är ju hela 20 minuter kvar till dess, tänkte jag glatt.
Och eftersom Ida inte ätit nåt ville hon köpa en macka. Men av erfarenhet av kioskerna på busstationer visste jag att det är värsta rånet att ens bara köpa en liten godispåse där, så vi gick till coop forum, självklart min brillianta ide. På 20 min hinner vi ju lätt dit eftersom det bara låg ett stenkast därifrån.
Väl där virrade vi runt ett tag, men utan att hitta något som föll Ida i smaken. Efter ett tag börjar hon skämta om att bussen skulle åka utan oss så vi gick tillbaka igen, tomhänta.
Och vad möter oss när vi kommer tillbaka om inte en tom busstation. Bussen hade åkt och lämnat oss kvar, i KALIX!
Behöver jag säga att det blev sura miner på Karin när vi kommer fram till att jag hade kollat ankommande bussar ist för avgående? Nä, och det blev självklart inte bättre när vi såg att nästa buss skulle gå om.. ja, alldeles för länge om man frågar Ida.
Så vad har vi lärt oss av det lilla misstaget då?
Jo, att Kalix är en jävla håla, att restaurang viking kryddar med tusen kilo ost på sina pizzor och hm.. Kanske att man aldrig ska lita på Karin när hon kollar bussar. Mycket lärorikt, speciellt den sista punkten kan vara bra att komma ihåg i framtiden för alla som umgås med mig.
Menmen, vi deppade inte ihop, Ida kom över min tabbe förvånansvärt fort och efter ett låångt lunchande och lite tjafs med sura busschaufförer var vi back on track.
IKEA överraskade inte speciellt mycket, kom därifrån med lite småprylar bara, som Ida bar i den urläckra IKEA-påsen. Den är ju inge rolig egentligen, men övertröttheten spelade mig ett spratt och jag fann den extremt lustig. Den var iaf rymlig och hade även plats för allt godis som vi köpte med oss.
Hemresan var supermysig, älskar verkligen att åka buss. Tänkte sova så vi bredde ut oss över sätena längst bak, men vi hade för mycket att diskutera så vi var superjobbiga och snackade hela vägen medan alla andra satt tysta som möss, lovar att alla hörde vad vi snacka om ;)
Sen fick jag även min vilja igenom och vi satte oss längst fram.
Och, inte att förglömma, mina supergulliga kompisar jag skaffade. Sisådär 60+ och väldigt charmiga, så som jag vill vara som gammal. Nog för att mycket talar för att jag kommer att bli en surkärring.
Fick mig iaf en liten kram av en av dom :) Deeru Fågel!
Avslutningen på dagen var klockren, och sammanfattar äventyret ganska bra:
Ida kutar iväg till sin buss med IKEA-påsen slängandes på axeln, det är inte lätt att vara Ida!
(Ha, ser du Ida, jag lyckade klämma in båda mina favoritcitat!)
Nä, nu ska jag ta mitt pick & pack och förflytta mig till Saras rum där en madrass väntar på mig. Det är min sovplats några nätter framöver, eftersom den egoisten vägrar låna ut sängen till mig ens en natt.
Nåja, kan säkert bli mysigt att campa på hennes golv över en helg!
