Karin

Umgicks med Sara och Linda ikväll och det blev snack om fyllor, kanske mest om dom mindre lyckade.

För alla har vi våra mindre stolta festminnen, då alkoholen flödat lite väl mycket och slagit ut oss totalt.

Men sen går det ett tag, man får tid att smälta allt och kan då börja med det mest underhållande festandet ger upphov till, att leta alla dessa gobitar!

Som varför i helvete..

..man anlände hem utan ytterkläder mitt i vinternatten i en polisbil

..man stod på bron och väntade på att bli insläppt med en poliskonstapel på var sida om sig

..man slaggade på golvet i framåtstupa sidoläge på Quality Hotel

..ens syster var tvungen att ringa jouren och sedan vaka natten för att var och varannan timme kontrollera att man levde

..man låg raklång i andras armar bara för att ens ben var helt okapabla till att stå på

..ens morbror (som härdat allt för många fyllenätter) efter all uppståndelse och gråtande i soffan frågade om det var någon som kände sig vara sugen på en nektarin

Och då, efter att ha skrattat så man känner att tarmarna börjar lämna sin normala plats i magen, börjar man nästan tycka att det var värt det, men bara nästan!

Trots allt detta har mamma lovat stackars Karin, som bara är 17 när hon tar studenten, en fickplunta att bära med i handväskan på balen. Jo man tackar!

För Party är ju en klass för sig, och även om han inte, som för Emma, är min pojkvän, så är han då fan i mig en fantastisk flört!