Karin

Jag och Therese har haft våran årliga lucia-vaka, dock lite tidigare iår av diverse anledningar.
41 timmar är vi uppe i nu, och jag tror det är där det stannar. Sitter för stunden hos mig, och Teza har krypit under täcket och försöker sova. Bra ide eftersom hon hade mörka ringar under ögonen ända ner på kinderna. På bussen hit såg hon seriöst ut att ha knarkat i 10 år med hennes rödsprängda glansiga ögon och stirriga blick.

Det har varit "Karin&Therese-flummande" på hög nivå de och självklart har det spårat.
Var hos henne inatt och vid 5 på morgonen  var det dags att börja duscha. Enda problemet var att det inte kom något vatten, ledningarna hade fryst igen..
PANIK - håret var i stort behov av schampo! Teza fick dock dagen till ära en snilleblixt:
- Vi smälter snö och tvättar med!
Jag ville inte vara sämre och skulle komma med nästa snilleblixt:
- Vi börjar med att blöta håret genom att doppa det i snödrivan!
Så där stod jag, halv 6 på morgonen, iförd kimono och för stora skor, med huvudet i snön som en struts. Min ide var inte lyckad, 17 minusgrader ute gjorde inte så att håret blev blött, det blev fryst.
Tezas ide var bättre, vi fyllde kastruller med snö och smälte på spisen som vi senare tvättade håret med i handfatet. Det var en procedur som hette duga, men tid hade vi gott om och resultatet var inte fyskam!

Imorgon kommer vi att ha varit med varandra över 2 dygn i sträck och fortfarande är sällskapet lika mysigt. Kommer ha separationsångest efter skolan när vi ska säga hejdå och vara ifrån varandra ända tills nästa dag.
Har också varit extremt bortskämd med sovsällskap den senaste tiden, 5/7 mornar har jag vaknat upp med någon vid min sida och den sjätte morgonen klev jag upp ur sängen när Teza kom hit på morgonkvisten, så jag kan inte påstå att jag har varit ensammen mycket.