Ledarskapsjakt och shit
Imorgon är det ledarskapsjakten, en tradition som jag för sista gången behöver delta i. Första året blev det en tredjeplats och laget fick äta tårta på scenen i matsalen. I tvåan gav mitt lag upp efter nån timma och åkte hem. Nu ska jag fan i mig vinna, jag och Jenny, som jag var med första året också, har bestämt oss för att det blir en första plats i år, man måste ju avsluta med flaggan i topp!
Dock bådar det inte gott med mig som gruppledare, senast jag var det var i nian på Björx, första skolveckan för att lära känna varandra i arbetslaget. Det gick strålande till en början, fram tills jag skulle välja en kille och en tjej som skulle kasta en vattenballong till varandra. Självklart ville ingen göra det, så jag fick till min glädje visa min makt i och med att vara gruppledare och "störst" på skolan.
Valde först en kille och sedan skulle jag välja en tjej, så jag pekade på en sjua som såg lättövertalad ut och sa att den skulle göra det.
Personen kollade på mig och sa med bräcklig röst:
- M..men jag är ju kille..
Jag kollade chockat på .. honom och utbrast förvånat:
- Jaha..? Är du?!
Först vart jag bara helt chockad, jag var helt säker på att det var en tjej. Jag hade till och med funderat på om "hon" kanske hette Anna, det såg ut som en typisk Anna. Fan vad jag ångrade då att jag inte hade lytt lärarnas råd och kört en presentation i början..
Sen började killarna i min klass, omogna som dom var, applådera och säga:
- Fan vad smidigt, Karin!
- Verkligen schysst!
Ja, det var ungefär då jag kände hettan i ansiktet och jag har nog aldrig önskat att jag bara kunde sjunka genom jorden så innerligt som jag gjorde då.
Jag kunde ju inte heller rädda situationen lite smidigt genom att typ säga "Jaha, skulle det vara en tjej också?" eller något liknanade. Nä, jag var tvungen att kläcka ur mig det mest korkade i hela värden så att det såg ut som om den stackars lilla sjuan skulle börja gråta vilken minut som helst.
Så för alla små ettors skull så får vi verkligen hoppas att jag klarar dagen utan några tabbar imorgon. Jag ska tvätta linserna noga ikväll..
Tack och hej!
Dock bådar det inte gott med mig som gruppledare, senast jag var det var i nian på Björx, första skolveckan för att lära känna varandra i arbetslaget. Det gick strålande till en början, fram tills jag skulle välja en kille och en tjej som skulle kasta en vattenballong till varandra. Självklart ville ingen göra det, så jag fick till min glädje visa min makt i och med att vara gruppledare och "störst" på skolan.
Valde först en kille och sedan skulle jag välja en tjej, så jag pekade på en sjua som såg lättövertalad ut och sa att den skulle göra det.
Personen kollade på mig och sa med bräcklig röst:
- M..men jag är ju kille..
Jag kollade chockat på .. honom och utbrast förvånat:
- Jaha..? Är du?!
Först vart jag bara helt chockad, jag var helt säker på att det var en tjej. Jag hade till och med funderat på om "hon" kanske hette Anna, det såg ut som en typisk Anna. Fan vad jag ångrade då att jag inte hade lytt lärarnas råd och kört en presentation i början..
Sen började killarna i min klass, omogna som dom var, applådera och säga:
- Fan vad smidigt, Karin!
- Verkligen schysst!
Ja, det var ungefär då jag kände hettan i ansiktet och jag har nog aldrig önskat att jag bara kunde sjunka genom jorden så innerligt som jag gjorde då.
Jag kunde ju inte heller rädda situationen lite smidigt genom att typ säga "Jaha, skulle det vara en tjej också?" eller något liknanade. Nä, jag var tvungen att kläcka ur mig det mest korkade i hela värden så att det såg ut som om den stackars lilla sjuan skulle börja gråta vilken minut som helst.
Så för alla små ettors skull så får vi verkligen hoppas att jag klarar dagen utan några tabbar imorgon. Jag ska tvätta linserna noga ikväll..
Tack och hej!
Kommentarer
Trackback
